”Det finns alldeles för många bra spel”
Ett påstående som jag och en god vän alltid kommer tillbaka till. Naturligtvis är detta ett I-landsproblem modell gigantiskt men det är samtidigt intressant hur olika människor kan motstå frestelsen när tillgängligheten till fantastiska spelupplevelser bara fylls på samtidigt som ens backlog växer.
Jag är i ett klassiskt läge just nu. Runt 30 timmar in i det mästerliga The Witcher 3: Wild Hunt har jag stött på patrull i en grotta där jag inte lyckats besegra ett monster. Är ganska säker på att jag inte har helt rätt förutsättningar för att besegra honom utan mängder av försök, alternativt springa tillbaka långt och bättra på min riktigt skäggiga Geralt.
På grund av tidsbrist (har precis blivit far) har jag inte spelat på två veckor. Under samma tid har ett problem dykt upp. Until Dawn har släppts. Ett spel som verkar vara helt i min smak. Älskar Heavy Rain i synnerhet och interaktiva draman i allmänhet. Beyond Two Souls var också riktigt bra, Telltales spel har fängslat mig rejält och hur ska det sluta i Life is strange?!
Som ni säkert förstår, The Witcher riskerar att ”läggas på hyllan”. Absolut inte för alltid, men kanske i en månad, ett år eller fyra. För det som sker med mitt sätt att spela emellanåt är att jag är smått överhypad över ett spel, köper och spelar det en bra bit, men så dyker en ny titel upp som jag inte kan motstå, och där är den elaka backlog-karusellen igång.
Om vi vänder på det kan vi gå tillbaka till min gode vän. Han kör istället på upplägget ”Vattna ur varenda krona ur spelet innan du köper nästa”. Jag överdriver givetvis en smula.
Vad är rätt och fel här? Finns det något svar?
Ett svar kan vara suget efter att ta Platina i sina spel.
Här märker man även en rätt tydlig skillnad mellan mig och kompisen då jag har skramlat ihop 8 stycken med bud på några som snart är inne och hans smått sinnessjuka 42(!).
För egen del är jag ibland lite avundsjuk på det tålamod som finns om man inte ger sig innan Platinan är tagen i nästan varje spel man köper. Samtidigt får inte drivet av en Platina vara så stort att spelet slutar bli roligt innan den sitter.
Se på Batman: Arkham Knight. Det vore kul att jaga in den men det som krävs kommer bidra till att man är helt makalöst trött på spelet efteråt. Det värsta exemplet är vår grönklädda kompis The Riddler som har placerat ut 243 gåtor i Gotham City . Helt galet överdrivet enligt mig. Ingen kan tycka det är kul att göra exakt samma sak i så många timmar som krävs. Åtminstone inte under samma tid som man fokuserar på att klara spelets kampanj.
Tack vare detta kan man påstå att The Riddler är den värsta antagonisten i spelet eftersom han är överlägset jobbigast att bura in.
Vill även poängtera att jag inte påstår att man behöver ta Platina i ett spel för att se det som avklarat, bara nästan.
Min första Platina togs i tidigare nämnda Heavy Rain där jag efter ca 3 år plockade fram det igen, såg alla slut, såg till att alla överlevde eller dog, och framförallt, gjorde den förbannade Björnen där man felfritt måste köra bil mot trafiken i flera minuter.
Uncharted 2 och 3 samt ett antal andra skatter från förra generationen har jag tagit fram igen efter flera år. Jag tror det är tack vare dessa små digitala milstolpar och bevis, som jag vet kommer bli fler, som gör att jag tillåter mig själv till att köpa fler spel och fortsätta ha flera spel igång samtidigt. Ibland hamnar vissa på hyllan men de behöver inte vara ledsna.
En dag åker de in i maskinen igen, en dag får de känna sig som det viktigaste spelet i samlingen när motivationen plötsligt slår till och Platinan bara ska in!
Är väl precis samma men nu har det blivit så att jag iaf inte kan köpa dem nya spelen som kommer eftersom att jag inte har hoppat över till den nya generationen och min dator klarar inte heller av dem nya spelen.
Är väl precis samma men nu har det blivit så att jag iaf inte kan köpa dem nya spelen som kommer eftersom att jag inte har hoppat över till den nya generationen och min dator klarar inte heller av dem nya spelen.
Känner igen mig till ungefär exakt 100%
(Och har också tagit paus från Witcher 3 i en grotta, skulle vara smått roande om det är samma grotta)
Min taktik just nu är att inte köpa fler spel. Läser om alla andras upplevelser av MGS V men för ovanlighetens skull är jag inte med på tåget. Ska nog snart plocka fram AC Black Flag där jag spelade första ön innan något annat dök upp som gjorde att det lades åt sidan..
Känner igen mig till ungefär exakt 100%
(Och har också tagit paus från Witcher 3 i en grotta, skulle vara smått roande om det är samma grotta)
Min taktik just nu är att inte köpa fler spel. Läser om alla andras upplevelser av MGS V men för ovanlighetens skull är jag inte med på tåget. Ska nog snart plocka fram AC Black Flag där jag spelade första ön innan något annat dök upp som gjorde att det lades åt sidan..
Då kan jag avslöja följande. Efter att jag skrivit klart krönikan drog jag igång The Witcher och tog mig vidare. Det var på The Skellige Isle där man ihop med Yennefer utforskar under deras slott. Hade helt glömt att man hade festkläder på sig. Monstret besegrades på andra försöket och jag kunde gladeligen fortsätta äventyret.
När jag kom hem från jobbet nästa dag hade min sambo köpt Until Dawn till mig. Så allt löste sig på bästa sätt och The Witcher 3 behövdes inte läggas på hyllan 🙂
Då kan jag avslöja följande. Efter att jag skrivit klart krönikan drog jag igång The Witcher och tog mig vidare. Det var på The Skellige Isle där man ihop med Yennefer utforskar under deras slott. Hade helt glömt att man hade festkläder på sig. Monstret besegrades på andra försöket och jag kunde gladeligen fortsätta äventyret.
När jag kom hem från jobbet nästa dag hade min sambo köpt Until Dawn till mig. Så allt löste sig på bästa sätt och The Witcher 3 behövdes inte läggas på hyllan 🙂