Ibland går det fort. Både här på Svampriket när höstspelen haglar över oss, men också ute i tv-spelens världar. Det går fort när vi kör motorcykel, när vi transformerar oss från bilar till stora starka robotar och när vi slåss med coola japanska figurer med coolare frisyrer. Då är det tur att vi då och då kan klämma ihop tre intryck i en och samma text. Som här.

Driveclub Bikes (PS4)

MotorcycleClub_Screenshot4-800x280

Driveclubs urusla lansering, och perioden som följde, har lämnat en fläck som inte ens det bästa rosa tvättmedlet kan få bort från varumärket. Men det ska sägas: idag, mer än ett år efter lansering så är Driveclub ett väldigt kompetent racing-spel. De anhängare som fortfarande finns kvar verkar trivas och under mina senare sittningar med spelet har jag inte stött på ett enda problem. Tillslut verkar Evolution Studios fått rätsida på det skepp som aldrig verkade sluta sjunka. Och kanske är det därför som de nu vidgar bilden av vad Driveclub är till att inkludera motorcyklar också – en uppdatering som offentliggjordes under Paris Games Week, samma dag som den lanserades. Jag har alltid föredragit fyra hjul framför två både till vardags och i spel, men jag måste ändå säga att jag inledningsvis har haft förvånansvärt roligt med motorcyklarna i Driveclub. De erbjuder en riktigt bra fartkänsla och precis som med bilarna så har Evolution Studios i mitt tycke hittat en bra balans mellan arkad och simulator-känslan där det alltid känns roligt att spela, men utan att tappa den seriösa tonen. För varje event jag tar mig igenom så får jag alltid också en liten belöning, ibland bara symbolisk, oavsett hur jag presterat (oftast uruselt). Med allt detta nyförfattade facit i hand så är kanske Driveclub ett varumärke och en spelserie att räkna med i framtiden. Och jag är glad för det, även om jag ofta kommer på mig själv med att sakna Motorstorm.

/Anders Brunlöf

Transformers: Devastation (PS4)

transformers

Hoppas ingen ogillar mig nu, men jag har ingen direkt relation till Transformers. Jag hade ju gubbarna till både det och He-Man när jag var liten men var aldrig speciellt intresserad av historian eller tv-serierna. Annat var det med Turtles dock. Men Platinum Games gillar jag, jättemycket. Man kunde dock ana i förväg att Platinum inte skulle gå lika djupt i spelsystemet som Metal Gear Rising: Revengeance eller Bayonetta, och visst har de gått mot ett mer strömlinjeformat spel för en bredare publik. Actiondelarna sitter där de ska men fokus ligger mer på att tajma en dodge och sen hamra på attackknapparna än att bygga kombos och dansa runt fienderna. Den semiöppna världen fungerar bra men nivåerna är lite väl långa så både de och fienderna börjar kännas repetitiva, vilket är märkligt i ett spel som överlag är väldigt kort. Ett typiskt helt okej spel som mer riktar sig till Transformers-fantanster från 80-talet än de som spelat genom DMC3 för många gånger.

/Tobias Andersson

J-Stars Victory VS + (PS4)

J-Stars-Victory-VS-feb-02

 

Det hade varit lätt att bara beskriva J-Stars Victory Vs + som ett Super Smash Bros för animekaraktärer. Men det är samtidigt bara grundkonceptet, medan själva spelsystemet har väldigt lite gemensamt med Nintendos stjärnspäckade serie. Jag hade hellre jämfört J-Stars Victory Vs + med exempelvis Naruto-seriens fightingspel, i hur striderna och gameplay fungerar. Och den som har stenkoll vet att jag verkligen är road av Narutos Ninja Storm-titlar. Tyvärr är stridssystemet inte alls lika djupt eller lika fokuserat på strategi här, medan fokus ligger på kaos. Vilket är synd, då det annars reflekterar animestrider väldigt bra i hur omgivningar faller samman och karaktärernas stilar reflekterar hur de faktiskt slåss i serierna. Men Naruto, One Piece, Bleach, etc, har alltid ett strategiskt element i sina fighter som jag tycker saknas här. Och det är synd, för ett spel där kända animekaraktärer slåss känns så otroligt mycket mer motiverat än ett Smash Bros, eftersom slagsmål har så stort fokus i deras ursprung.

/Tommy Håkansson