En kvinna från ett bombsäkert valv
Ligger i öknen, avhuggen och halv
På väg mot sitt hem
Hon tappa’ var lem
En Deathclaw anföll, som ett jordskalv.

Djupt där nere i valvets mörka gömma
Vart eviga embar ämnar jag tömma
Hitta skott till en bössa
Eller en liten gul mössa
Inte en enda låda tänker jag glömma.

Där på Nordamerikas östra kust
Pågår en farligt strålskadad dust
Med vår protagonist
Mutanter, våld och list
Att uppleva Boston, är det enda jag har lust…

Med.

// Glenn Ahlström

Jag kände en gång en supermutant
Han bodde i ett bilvrak som stod i en brant
Hans kompis var en ghoul
Som nu låg död i en pool
För att mutanten gjorde bomben som en klant

Det var en man som gick trots att benet var brutet
Och han pratade med käkbenet förskjutet
Han kände ingen smärta
Han kunde inte fjärta
Ty hans hemvist den var i Institutet

Jag finkammar en radioaktiv öken
I jakt på de som dödade min fröken
Att dricka vatten är inte lätt
ur radioaktiv toalett
Och av min son har jag inte sett röken

// Peter Ahonen

Det är en hård men vacker resa, min debut
Utan erfarenhet  kastas jag ut
Överlever på hundmat
Vilket jävla klimat
Jag antar jag måste bättra på mina attribut

Skruvar och tejp, flaska och kapsyl
Vi samlar allt, trots det luktar Tjernobyl
Vi byggde en mur
Men grannen blev sur
Jag tror jag söker asyl

Det är synd om hunden Dogmeat
För varje hus vi besöker, mer och mer slit
I varje kant
Ännu en elak mutant
Och maten käkade jag ju upp innan, vilken jävla skit

// Anders Brunlöf