För att visa upp vem jag är och vilka spel som format mig fick jag denna vecka det ärofulla uppdraget att skriva veckans fredagslista. Så luta dig tillbaka och läs om fem av mina favoritspel, fem spel som berört och fortsätter beröra mig, långt in i själen.

Zelda III: A Link to the past

Ja, det är ett tråkigt svar, men det det hindrar inte spelet från att vara den enskilt största anledningen till att jag är den spelaren jag är idag. Det är min pappa som gav mig spelet och i förlängningen också mitt spelintresse. Det tog många år innan jag faktiskt klarade du spelet, men ändå har det alltid legat i bakgrunden till min barndom. Någon gång ibland plockade jag upp spelet och bara strosade runt i den ljusa världen, den mörka var alltför otäck och… tja… Mörk. Att faktiskt spöa Ganon till slut var inte bara ljuvt, det var magiskt.

Red Dead Redemption

Jag har aldrig riktigt fattat grejen med Grand Theft Auto. Det förändrades visserligen med seriens senaste, femte del, men innan det kom Red Dead Redemtion. Huvaligen, vad jag fattade Red Dead Redemption! Ett epos i västerns slutskede, fyllt av svek, våld och Americana. Jag har så många minnen från spelet att jag inte vet riktigt vart jag ska börja. Första ritten in i Thives Landing med stämmning tryckt som Marianergraven, att få Jose Gonzales ”Far Away ” smekt in i öronen i Mexico. För att inte tala om slutet, som enligt mig kan vara det starkaste ögonblicket i TV-spel, någonsin.

BioShock Infinite

Det är få spel som kan påverka så i grunden, utan att jag egentligen fattade nästan något alls första vändan jag spelade det. Med, ur spelsammanhang sett åtminstone, djupgående filosofiska tankar och tuggumiaction om vartannat är spelet en fröjd. Visst finns saker att kritisera, jag lärde mig i samband med spelet vad Ludonarrativ Dissonans betyder. Spelet i sig och spelets historieberättande är så vida skilda att jag ibland storknar. När huvudrollen Booker trycker i sig en macka han hittat i en uppgrävd kista på en kyrkogård… Då blir i alla fall jag att fundera på om inte något gått fel i utvecklingen. Detta spelar dock ingen roll, spelet har etsat sig fast och kommer aldrig släppa taget om mig.

Super Metroid

För några år sedan hade jag ett år som spelmässigt vigdes till stor det i förmån för Metroidserien, jag hade sedan länge sneglat på den och i samband med att Metroid 2 till Gameboy släpptes på 3DS-shopen hade jag möjlighet att på ett enkelt sätt spela alla Metroidspel i 2D. Sagt och gjort, spelserien plöjdes i kronologisk ordning och det hela avslutades med Metroid Fusion. Innan det spelade jag dock Super Metroid. Sen dess har inget spel kunnat mäta sig med den stämningsfulla perfektion som är planeten Zebes. Allt stämmer. Musik, grafik och kontroll binder ihop upplevelsen till det finaste paket man kan tänka sig. Moderhjärnans slutliga fall lämnade mig både tom och lycklig.

Mass Effect Trilogin

Talia… Garrus… Wrex… Liara… Legion… Mordin… Thane… Ja, nästan alla karaktärer i detta mästerverk har berört mig på ett sätt eller annat. Nuff’ said.

Vad kan vi lära oss om mig igenom denna lista då? Jag gillar äventyr, action, tät stämning och relationer. Super Nintendot var min första konsol och ligger mig varmt om hjärtat, men PS3:an tog mitt spelande till nya höjder. Jag är en sucker för rymdepos, Mästersvärd och historier om hämnd.

Det var nog all för denna gång. Tack för mig!