Jag skriver den här gästkrönikan veckan efter terroristattackerna i Beirut och Paris. Många upplever nog en otrygghet och en rädsla för hur världens utveckling kommer att fortgå och kanske med en känsla av ett samhälle som går mot en polarisering. Samtidigt får man inte glömma de starka, goda krafterna som ständigt finns runt omkring oss och hur kulturen kan hjälpa oss att överbrygga rädslor för det främmande. Jag är fullt övertygad om att spelvärlden kan ingå i denna överbryggning.

Självklart kommer inte spelvärlden att vara den stora lösningen på alla problem. Det finns det nog ingen som tror. Men det finns nog flera som kan vittna om hur spel hjälpt dem genom svåra tider. Ensamhet, mobbning eller kanske ett brustet hjärta har kunnat dövas med hjälp av att ens favoritspel alltid funnits där för en. Även om spelvärlden aldrig släpps in i de kulturella finrummen, är jag övertygad om att dess berättarstyrka och användarens känsla av interaktion definitivt är kulturellt viktig. Här kan vi, när världen utanför känns allt för tung, återta en känsla av kontroll, ett frikort som låter oss andas en liten stund. Vi har kommit en bra bit ifrån synen på spel som isolerande, fördummande och i värsta fall aggressionsskapande (även fast myten med jämna mellanrum tyvärr väcks till liv).

Välgörenhet håller på att bli en rätt så het potatis för stora spelföretag

De senare åren har det även gått att notera ytterligare en utveckling, som kanske är något mer förvånande. Fler och fler spelorganisationer som arbetar med mer konkreta ideella frågor och välgörenhet. Spelvärlden börjar att engagera sig i den övriga världen och gör det med hjälp av konsoler och pixlar. Ett exempel är Spelhjälpen, ett initiativ som drog igång i början av oktober, där man samlade in nästan 125 000 kronor till Läkare utan gränser. De höll tävlingar och allmänheten kunde bidra med donationer. Ett annat välkänt exempel är Englandsbaserade GamesAid, som samlar in pengar till olika välgörande ändamål.

Och spelföretag hänger gärna på tåget. Även välgörenhet inbäddade i spel börjar att dyka upp mer och mer. I mmorpg-spelet RuneScape finns exempelvis möjligheten för spelare att donera pengar till välgörande ändamål medan man spelar. Ett annat exempel är spelföretaget Electronic Arts, som i ett samarbete med brittiska Röda Korset, låter ett kriscenter finnas med i den senaste utgåvan av Sim City. Om spelaren köper till kriscentret i spelet skänks 80 procent av pengarna till välgörenhet. Summa summarum är helt enkelt att välgörenhet håller på att bli en rätt så het potatis för stora spelföretag att engagera sig i likväl som ideella krafter.

Skulle man kunna säga att det finns en risk att spelföretag gärna använder sig av något liknande, typ ”charitywashing”?

På det stora hela kan man kanske fråga sig vad det gör för skillnad huruvida spelföretag börjar att engagera sig i välgörenhet? Och finns det inte en risk att spelföretag enbart stödjer dessa engagemang för att framställa sig själva i god dager? Inom HBTQ-kretsar är detta fenomen känt som ”pinkwashing”. ”Pinkwashing” innebär att företag som 355 dagar om året inte engagerar sig i frågor som rör HBTQ, väljer att gå i Prideparader för att det ser bra ut för företaget. Skulle man kunna säga att det finns en risk att spelföretag gärna använder sig av något liknande, typ ”charitywashing”?

Många frågor väcks och är kanske inte helt enkla att svara på, men på det stora hela anser jag att det måste vara något positivt i att spelföretag börjar att vakna till i frågor som rör jämställdhet, mångfald och välgörenhet. Spelbranschen är en stor pengamaskin och har sedan länge nått ut till den stora allmänheten. Om de gör det enklare för folk att engagera sig, så är det också bra. Jag hoppas och tror att det här inte kommer att handla om yta utan om innehåll och ett verkligt engagemang från de som sitter på ekonomiskt kapital. För det finns krafter i spelvärlden som sliter och svettas för att göra den här världen lite bättre, dag för dag, utan att behålla ett öre.

Text av Siri Hallberg Söderström

siri_svampriket Siris stora intressen, förutom folköl och spel, är mångfald. Tur att hon kan kombinera dessa intressen genom att podda för Diversis räkning (kanske minus folkölen. Snarare kaffe!) tillsammans med sina kollegor Gemma och Samson (du hittar den på diversi.nu eller på iTunes). Förutom det lägger hon den mesta av sin vakna tid på sina katter Nero och Tiberius, samt sina studier i Journalistikprogrammet på Södertörns Högskola. I övrigt väntar hon tålmodigt på att hennes make ska låta henne få använda datorn någon gång, då den är tillfälligt ockuperad pga Fallout 4.