Citatet ovan, från High Fidelitys Rob Gordon, satte definitivt fingret på något när det först uttalades, och många, vår käre chefredaktör inkluderad, tog det till sig. Sedan dess känns det, på gott och ont, som att det blivit allt mer sant.
Nu tar vi det lilla lugna här
Att bygga identifikation bland konsumenter är guld för någon som försöker kränga en produkt. Visst, det är fine om du bara köper den, men om du dessutom börjar identifiera dig med vad du köpt blir du både en reklampelare och en återkommande kund. Det här händer så klart inte i alla branscher. Det kanske inte är jättevanligt att någon bygger sin identitet kring en kärlek till Electrolux dammsugare. Men det går inte att komma ifrån att identitetsskapande har blivit en industri. Och när det kommer till kulturella verk, däribland spel, så är det högst närvarande.
Att identifiera sig med sitt intresse är absolut inget dåligt i sig. Och att i en beskrivning av sig själv nämna filmer, spel och böcker man gillar är inte konstigt. Men för många människor slutar det långt ifrån där. Och när man börjar gå till verbal attack och kasta grova kränkningar mot någon online för att de kritiserar ens favoritspel, då är det fan dags att ta ett steg tillbaka.
Vissa människor verkar inte kunna skilja mellan något de gillar och den egna personen. För dem blir det ett personligt påhopp när någon exempelvis ger spelet de gillar ett enligt dem för lågt betyg. Vi ser det varje gång en spelpublikation ger ett betyg som ligger någonstans under medel. En anstormning av arga fans (som många gånger inte ens hunnit spela spelet själva) väller in och börjar veva och vråla.
Det där är bara inte en rimlig reaktion på situationen
Än värre blir det när spel kritiseras för rena gameplay-element. Säger du att det är för tråkigt, eller för svårt eller för fult kommer du troligtvis kallas okunnig och inkompetent, men om du går in på något bredare, exempelvis könsroller, då jävlar. Vem fan är du att kalla Shoot Kill Dude 15 sexistiskt? Jag är faktiskt en snäll kille! Eh, jag menar…
Notera att det här inte är jag som mästrar och föreläser (okej, lite), utan jag kämpar själv med samma sak. Jag kan känna mig själv bli upprörd när någon kritiserar mina älsklingar, även när det gäller saker jag egentligen själv kan se. Jag hör mig själv i huvudet börja formulera bullshit-ursäkter till spelets försvar, ursäkter jag inte ens själv köper.
Seriöst. Chilla.
Du är inte vad du gillar. Och kritik av något du gillar är inte heller en kritik av dig personligen. Klart man kan ha högsvallande känslor kring något och klart att man kan ha olika åsikter och debattera emot. Men nivån som det ofta ligger på är inte rimlig i förhållande till vad det handlar om. Folk blir upprörda till den punkt där det inte längre handlar om ett spel eller en film eller whatever. Det handlar om dem. Personligen. Och då går de också till personangrepp. Och jag tror genuint att vissa människor knappt ens ser skillnaden.
Det är okej att någon inte tycker om vad du tycker om. Det är också okej att gilla något och samtidigt se att det inte är perfekt. Det kanske har sina brister som du kan se förbi. Inget av detta definierar dig som person. Så chilla.
