FrankenZelda

Jag älskar Zelda. Jag älskar inte alla spelen, men spelserien i stort är, vid min själ, allra längst upp på min topplista. Bästa spelet är såklart A Link to the Past, sämst är nog Skyward Sword. Förhoppningsvis får vi ett nytt Zeldaspel nästa år, och för att dämpa min svåra längtan tänkte jag fundera över hur jag vill ha mitt Zelda.
För att skapa det ultimata spelet tänker jag använda mig av existerande Zeldaspel, jag Frankensteinar ihop de bästa delarna ur de gångna spelen.

Hyrule Castle, mitt sorts slott.

Världen tar jag från Ocarina of Time, att på Eponas rygg rida över landskapet, stanna upp för en paus i Kakariko, blicka ut över Lake Hylia, klättra upp för Deathmountain och hälsa på Goronerna, det är inget annat än magiskt. Världen är öppen, vacker och full av liv.

Estetiken kommer från Twilight Princess. Midna är så förbannat ascool att jag storknar, både hennes design och personlighet är ingen annat än fantabulösa. Hennes trasiga stenhjälm och svartvita kropp med med tillhörande gröna mönster tilltalar mig oerhört. Den mörka världen Midna kallar hem är även den mycket estetisk tilltalande. Delarna där du spelar som varg är nog den svagaste biten i spelet, men vyerna därifrån är väldigt vackra, det är mörkt, febrigt och kusligt.

Kom igen nu, hur cool ser hon inte ut?

Bossarna tar jag från A Link to the Past, åh, jag minns så väl första gången jag lyckades trycka ner Armos Riddare i skorna, för att inte tala om skräcken när den oskyldiga flickan i tjyvnästet förvandlas till Blind the Thief. Jag vill tala om alla bossarna, om Mothula, Trinexx och… om Ganon. Men jag stannar här, annars håller jag på till döddagar.

Lekfullheten från Wind Waker och samtidigt Mörkret från Majoras Mask får samsas i mitt spel. Jag får skämmas nu, men jag har inte spelat klart Majoras Mask. Jag klarar inte av tidspressen, men mörkret i spelet trollbinder mig varje gång jag försöker mig på spelet. På samma sätt är lekfullheten och ljuset i Windwaker minst lika starkt och viktigt för mig.

Färggladheten i Minish Cap vill jag se mer av. Rosa, grönt, blått, gult, lila, paletten i Minish Cap är bländande och ovanlig i spelserien. Inte för att Zeldaspelen brukar vara enfärgade, men det är något speciellt med Minish Cap.

Upptäckarglädjen i det allra första Zelda. Hemligheter i alla hörn och att lägga bomber överallt för att hitta nya hemliga vägar, slott och föremål. Detta är en viktig för Zeldaspelens mystik, att där ska finnas hemligheter och spännande sätt att upptäcka dem på.

Så skulle mitt Zeldaspel vara!