Känner ni igen det här scenariot:
– Jo, och där i början av Infinite när man ror mot fyren…
– Men SPOILER!
– Vadå, att där är en fyr i ett Bioshock-spel?!
– Ja, jag har inte spelat det senaste än, jag vill inte bli spoilad.
Är det mig det är fel på, men varenda gång någon brölar ”Spoiler!” när jag pratar så börjar jag se rött. Jag ställer frågan en gång till:
Är det mig det är fel på?
Är det mig det är fel på?
Spoiler: Det här spelet kommer ta slut.
Om någon gör bajs av något jag tidigare gillat, so long and thanks for all the fish. Folk var genuint förbannad över Mass Effect 3’s slut, men det bekom aldrig mig nämnvärt. Mitt förtroende för BioWare var så starkt efter de flera hundra timmar med god underhållning de fyllt mitt liv med, och ett framjäktat slut på en spelserie skulle aldrig kunna plocka ner dem från piedestalen jag satt dem på. Resan. Resan var inte förgäves. Folk KÄNNER så mycket och så starkt för sina spel, serier och filmer (och samma sak gäller andra intressen, så för all del, lägg till gräsklippare, pilbågar och kastspön om du så vill) och att jag inte är likadan kan mycket väl bottna i att jag själv är kreatör och därför gjuter mitt engagemang i det jag själv skapar. Sen blir det inte mycket över till andra kulturyttringar.
Så spoila på, jag kan ta det. Hellre att folk får prata om något de uppskattar helt fritt än att jag ränner runt i en konversation som en trafikpolis och skrika ”stop” stup i kvarten. Alla upplevelser måste inte vara ligga kvar i originalförpackningen när jag väl tar itu med dem, jag kan ha roligt med dem ändå.
Är det verkligen mig det är fel på?
Spoiler: Det här spelet tar också slut.
Kanske är jag ändå lite avundsjuk. Kanske förstår jag ändå hur folk kan gå upp i något så totalt. Att de kan ge sig hän. Men verkligheten är ändå för påtaglig för mig. När folk skriker ”Spoiler!” eller att George Lucas ska hängas från sitt eget skägg så tycker jag man bör tänka en gång till. Hur försämrar det här mitt liv? Har jag inget annat att bekymra mig över?
De ringer från dagis, och ens barn har slagit ett mindre barn i kapprummet. För tredje gången. Det är ett verkligt problem. Att folk antyder spoilers på Facebook om ett avsnitt av en tv-serie jag ännu inte hunnit se? Ett lyx-problem. Pengarna har tagit slut, och där är fortfarande två räkningar kvar att betala, och käket börjar ta slut. Det är ett verkligt problem. Att ens favorit-studio ger ut en episod av ett spel som känns halvhjärtad och dåligt skriven? Ett lyx-problem.
För när The Goonies 2 väl kommer och fortsättningen av Twin Peaks når rutan och de kanske visar sig vara rena blajjet så rör det inte mig. Fast jag har en Goonies-logotyp tatuerad på höger arm och anser att Twin Peaks är kanske världens bästa tv-serie så kommer jag inte gå upp i puls en endaste gång om deras uppföljare inte är bra. Eller om någon spoilar dem för mig. För det har inget med mig att göra, jag ÄR inte det jag gillar, Goonies tillhör inte mig och jag tillhör inte Goonies. Spoilers, svaga säsonger eller dåliga slut fuckar inte med den jag är.
Sen får folk tycka att det är mig det är fel på, till syven om sist vet jag att den distansen till populärkultur gör mitt liv lite lättare och blodtrycket lite jämnare. Så sluta nu bäva inför den 16:e December.
Nej men va fan också, Spoiler varning tack! Nu vet jag ju om att det kommer en fyr i Bioshock och att det är ett slut i Mass Effect. ?
// Linus Svensson
Är bara spoilerkänslig när jag ska spela ett spel för storyn men bryr mig inte om någon skulle säga att det finns fyr i Infinite men om de skulle sagt den här personen dör. Filmer är jag alltid spoilerkänslig för man kan bara se en film jag kan inte spela det för bara gameplayet skulle och skita i storyn. Finns också filmer som jag kollar trailers bara för att jag vill veta mer om filmen som nya Star Wars.
Det känns som om du svarar lite på din egen fråga. Du bryr dig inte tillräckligt för att reagera, vissa andra bryr sig mer. Vad gäller problem av olika stora mått så måste folk få reagera på saker som kan ses som bagateller av andra, det måttet av empati tycker jag att vi kan försöka ha ändå. Att ditt barn bråkar på förskolan kan nog ses som en bagatell för någon som spenderar dagen med att tigga efter småpengar utanför ICA t ex. Problem är relativa. Jag efterlyser dock lite rim och reson vad gäller känsligheten för spoilers, exemplet du tar upp med fyren i Bioshock är ju ändå skrattretande.
//Linus Svensson
Den här texten fick mig tänka på detta https://youtu.be/l8TkQvdJVbc?t=33m35s
Jag går nog lite på samma linje som dig när det gäller spoilers. Det finns inget jag verkligen gillar som kan förstöras av att jag får veta slutet på boken eller något i den stilen. Bra saker är bra oavsett förhandsinfo, imo.
På en annan not: Ja, problem är relativa. Om en skall ha en konversation om ett givet ämne stryps detta av om man skall försöka sätta fingret på vad folk eventuellt känner och tycker varannan stavelse.
Visst kan det ibland vara så att mitt hypotetiska jag har svårt att förstå vad andra värdesätter i en berättelse – men då problem är relativa är det svårt att veta vad en person känner kring detaljer i en berättelse vid ett givet tillfälle. Det svar på en lösning jag ofta får kring detta är i stil med ”Use common sense, dude!”.
Men än en gång, vad folk värdesätter att vara viktigt och inte varierar och är relativt. Att då åberopa ”sunt förnuft” känns minst lika godtycklig som att en instinktivt skall förstå vad människor vid ett givet tillfälle anser vara viktiga detaljer i en berättelse.
Det är inte visserligen omöjligt att lista ut, men det är svårt med tanke på alla variabler en förväntas att ta med i beräkningen.
håller absolut INTE med. stör mig väldigt, om jag får veta något om filmen/boken/spelet innan jag upplever det själv. seriöst, ju mindre jag vet desto bättre. till och med rekommendationer som ”detta spelet är bra, testa det” är jobbiga. bäst hade varit att sitta i nåt grått rum, inte ens veta om det är spel eller film eller bok eller tavla eller performance art, bara typ nån utrycklös person i gråa kläder som säger ”här kommer en upplevelse”. då hade ytomstående influenser minimerats och jag hade kunnat uppleva verket i sitt äktaste tillstånd, fri från ett sinne nerkladat av andras åsikter.
”Alla upplevelser måste inte vara ligga kvar i originalförpackningen när jag väl tar itu med dem, jag kan ha roligt med dem ändå.”
som kreatör borde du hålla med faktiskt. skulle inte du bli sne om någon bedömde vad du ritar utifrån vad folk sagt om det och vilka förväntingar som byggts upp? typ ”nån sa att detta var det coolase på internet just nu, med det är det inte alls, därför trycker jag dislike”
allting som står utanför skaparens kontroll borde minimerars i inflytande, annars hade det varit legitimt att säga ”jag tycker picasso målar dåligt för de hade så ful belysning i konsthallen som jag såg hans tavlor i” eller ”jag tycker starwars är en dålig film för det luktade illa i biosalongen”
aight jag halmgubbar lite väll mycket nu kanske.
ps. denna krönika går i linje med en del andra artiklar här på riket, där målet är att berätta hur LITE ni bryr om olika grejer. vi fattar att ni är total edgy och inte vilka nördar som helst, men för mig iallfall hade det varit roligare att läsa vad ni är passionerade om istället. ds
pss. blev lite väll kritiskt nu kankse, ni är coola och speciellt vad du skriver/ritar är alltid ball att läsa peace
Så du vill allvarligt gå miste om att själv uppleva allting i ett spel? En bok? En film?
Du ser på ett mordmysterium och hjärnan arbetar övertid för att du funderar så det knackar över vem det är som är mördaren, så kommer någon in och pekar och utbrister att ”DÄR ÄR MÖRDAREN!”.
Din upplevelse av filmen, boken, spelet är åt helvete, tiden du hittils lagt ner på upplevelsen är förstörd.
Det bryr du dig inte om? Skoj för dig, verkligen. För mig så vill jag ha hela upplevelsen för mig själv. Jag vill reagera genuint och inte utifrån den informationen jag redan skaffat mig tack vare att någon idiot spoilerat allting för mig.
Är det ett spel jag fullständigt drunknat i tack vare miljö, karaktärer, berättelsen i stort och så kommer någon och berättar hur det hela slutar? när jag helst av allt vill ta reda på hur saker och ting kommer att sluta själv?
Ta Undertale, ett exemplariskt exempel på ett spel som människor vill uppleva. Ändå kommer det in idioter i deras streams och undrar varför den som spelar gjorde si eller så. Nu är det och datt omöjligt att uppnå.
Skoj för dig att du inte bryr dig. Men av den anledningen att du själv inte bryr dig borde du väl visa litet respekt mot andra som inte vill ha spoilers innan de själva upplevt händelsen?
Du har helt rätt i att du lever ett bättre liv.
Det är så mycket enklare att inte bry sig.
Men det finns inte i min världsbild att förstå hur upplevelsen skulle bli något annat än sämre av att veta innehållet i populärkulturmediet, vilket det än må vara.
Jag är fast i ett spoilerfritt beroende, och jag tror inte Apoteket har plåster som kan hjälpa mig…
Med vänliga hälsningar, Linus Svensson