I år fyller en av spelvärldens mest omtalade spelserier, Tomb Raider, 20 år. Det innebär även att en av spelvärldens mest kritiserade och älskade spelkaraktärer äntligen kan gå på Systembolaget, nämligen Lara Croft. Det är svårt att komma på någon annan spelserie där protagonisten dissekerats så hårt gällande diskussioner om bröst, midja och utseende i allmänhet. Men även hyllningarna har följt den brittiska aristokraten med en fäbless för grottor och pussel. Så vem är Lara Croft i dag och hur kom hon dit? Här kommer en exposé över en av världens mest älskade och kritiserade actionhjältar.

Lara Croft eller Laura Cruz?

2010 tog spelföretaget Square Enix över den då ganska trötta spelserien Tomb Raider. De två tidigare spelen, Tomb Raider: Anniversery och Tomb Raider: Underworld, släppta av grundarna Eidos Interactive, hade fått minst sagt ljumma recensioner. Kontroller som buggade och tråkigt narrativ i en spelserie som samtiden hade sprungit förbi. Square Enix gjorde då det som flera andra marknadsaktörer gjorde i början av 2010-talet: de återlanserade. Ett spel- och filmvärldens version av ett tabula rasa. Målet var att föra in Lara i samtiden genom att gå tillbaka till där allt började. Spelet fick samma titel som det allra första från 1996. De lade mer tyngd på berättelsen och på Laras bakgrund. Grafiken hottades upp. Laras bröststorlek minskades och en del jublade.

Men från början, runt 1990-talets mitt, var Lara Croft först inte ens tänkt att vara den yppiga kvinna som många senare associerade henne med. Laras ”pappa”, grafikern Toby Gard vid Core Design, förklarade i en intervju 2007 att han första förslag var en man med en hatt och en piska. Föga förvånande fick Gard kritik för att designen liknande en annan äventyrande arkeolog alldeles för mycket. Det var dags för någonting nytt. Så istället visualiserade Gard någonting som var relativt nytänkande bland spel anno 1996: en kvinna! En kvinna som inte skulle vara en trofé eller en sidekick. En protagonist, en huvudroll, den kring allt annat skulle cirkulera. En tuff, mångfacetterad och atletisk sådan. Medarbetaren Jeremy Smith var osäker. Skulle det gå hem hos (de manliga) spelarna? Skulle de klara av att identifiera sig med någon av det andra könet? Till slut gick han med på det. Däremot var det först även tänkt att protagonisten skulle vara en hårdför sydamerikanska med namnet Laura Cruz. Men där tog det stopp. En kvinna, låt gå, men en icke-västerländsk kvinna var tydligen mer än var spelarna på 1990-talet klarade av. Så med det sagt, döptes hon om till det mer brittisk-klingande Lara Croft, ett namn som enligt legenden hittades i en telefonbok.

Tank Girl, påven och Barbie

Det visade sig gå alldeles utmärkt, trots Laras ”udda” kön, men även med tanke på att Core Design var ett litet gäng på sex stycken entusiastiska unga speldesigners. Det första Tomb Raider sålde över sju miljoner exemplar. På bara några år peakade Lara Crofts popularitet och enligt obekräftade källor var det under 1990-talets mitt fler personer som kände igen en bild på Lara Croft, än den dåvarande påven. Med inspiration hämtad från den svenska sångaren Nenneh Cherry och den punkiga seriefiguren Tank Girl, hoppade och duckade Lara Croft in i fler hem än vad som först tänktes vara möjligt.

Med populariteten kom även en våg av kritik. Redan 1996 uttrycktes ogillande kring framför allt Lara Crofts toppiga och överdimensionerade byst. År 2000 kom antologin ”From Barbie to Mortal Kombat”, vilket i dag ses som en av de första samlingarna av feministiska texter om spel. Antologin samlade många av de kritiska tankar som uppkommit kring Lara Croft, med flertalet texter som beskriver henne som en dålig förebild, som ett sexobjekt och helt enkelt som ”kvinnors fiende nummer ett”. Lara Croft anklagades för att enbart vara till för att tillfredsställa den manliga blicken och var inte alls det framsteg för spelande kvinnor som hon framställdes som. Samtidigt växte Laras fanskara, på båda sidorna. Fanfiction med mer eller mindre avklädda versioner av hjälten poppade upp, samtidigt som spelet öppnade upp för fler kvinnliga spelare som tryckte på Lara Crofts inneboende egenskaper framför hennes yttre. Men medan Laras inneboende kraft och kompetens har försökt att lyftas, bland annat genom Toby Gard själv, landade diskussionerna som oftast ändå rakt ner i Lara Crofts byst.

Lara börjar om

Och där stannade berättelsen om Laras kropp, fram till återlanseringen 2013, när hon fick sin omtalade make over. Flertalet recensenter gladde sig åt en mer ”mänsklig” Lara, både i kropp och i sinne. Med mer mänsklig menade de flesta en mindre byststorlek och mer känslor. Oavsett gick det bra för Square Enix. I dagarna så kom PC-lanseringen av det elfte Tomb Raider-spelet ut, Rise of the Tomb Raider. I vanlig ordning hoppar den brittiska äventyraren runt i grottor, pangar loss på fiender och löser uråldriga arkeologiska pussel. Berättelsen rör sig kring Laras sökande efter sin försvunna far, enligt vissa en sätt att komma närmare en tidigare relativt anonym karaktär utan en särskilt fördjupad bakgrundshistoria.

Rihanna Pratchett, en av manusförfattarna till Tomb Raider, fick frågan i en intervju med den amerikanska spelsidan Kill Screen, om varför många spelutvecklare är rädda att skapa karaktärer som inte är vita män. Hennes svar var att ”Lara hamnar i högre grad under lupp än till exempel Nathan Drake, på grund av att hon är kvinna. Det är ingen som skulle vilja prata om huruvida Nathan Drake representerar män, eller manliga karaktärer i spel”. Men kanske är tiden kommen då man äntligen kan prata om Lara Croft som en karaktär med många fler egenskaper än en yppig byst eller huruvida hon representerar alla kvinnliga spelare? Eller är hon för evigt dömd att ducka från eventuella påhopp, som om de vore rullande jätteklot? En sak är i alla fall säker, det kommer nog ta lång tid innan den brittiska gravplundraren på allvar går i graven.