Obscuritas är någonting så ovanligt som ett skräckpusselspel, utvecklat av den lilla indiestudion Ravenscourt. Ravenscourt är modiga, minst sagt, som hoppar på en kombination av två så olika spelgenrer, framför allt med tanke på att de tidigare mest gjort simulatorspel. Tyvärr är Obscuritas ett spel som vill väldigt mycket, men blir väldigt lite.
Historien cirkulerar kring Sarah, en halvanonym kvinna som får hem ett brev, där hennes farfars farbror Arthur meddelar att han har testamenterat sin herrgård till henne. En tågresa senare så är Sarah framme vid huset, som inte alls är så trevligt som man först kanske skulle kunna tänka sig. Men inte heller särskilt otrevligt.
Här är helt enkelt Obscuritas första problem, det är helt enkelt inte särskilt läskigt. De satsar på klassiska skräckelement som ”ensam i ett stort hus” och ”regnigt väder” samt fobier så som spindlar och dockor. Kan måhända vara att jag är ett barn av min tid, men det känns från första stund ganska tröttsamt och ganska gjort. Och då blir det svårt att göra bra skräck, en genre som i mångt och mycket bygger på känslan av otrygghet och obehagliga överraskningar.
Obscuritas är helt enkelt ett spel som vill väldigt mycket, men kanske därför blir ganska lite. Utvecklarna hade tjänat på att lägga krutet på antingen en väldigt läskigt historia som fångat spelaren, eller gjort pusselmomenten mer genomtänkta. Istället blir Obscuritas ett spel som famlar i mörkret, på helt fel sätt.