I år är det sex år sedan jag började skriva om spel. Efter att ha skrivit lite allmänna dumheter här och var på internet ramlade jag huvudstupa in i en värld som skulle komma att vara enormt formande för mig som person, och ha en enorm påverkan på riktningen mitt liv tog. Året, som de lite mer siffervassa av er kanske redan räknat ut, var 2010.
Tydligen tittade jag inte in i en enda kamera under hela Gamex 2010
Hösten 2010 hölls det allra första Gamex och en osnuten, 18-årig, Linus åkte upp från Skåne till storstaden Stockholm. Det var första gången jag träffade någon av mina kollegor på sidan jag skrev för och även första gången jag kom i kontakt med den varma lilla bubbla som var dåvarande Spelsverige. Som spelmässa var Gamex kanske ingenting att hetsa upp sig över, men det blev en samlingspunkt för alla de hobbyskribenter som fanns spridda över Sverige.
Det skämtades om att det räckte att sätta upp en blogg.se-blogg med titeln “Jeppes balla spelblogg” och skriva ett inlägg om hur kul Tetris är för att få ett presspass till mässan. Och jättelångt ifrån sanningen var det inte. Det krävdes inte att man skrev för någon av jättarna för att få komma in och hänga i pressummet. För att parafrasera såssarna: alla skulle med.
2010 var inte bara ett väldigt viktigt år för mig, det var också en väldigt spännande tid för svensk spelmedia. Jag som fram tills dess i princip bara läst om spel på Gamereactor och hade väldigt begränsad koll på vad det fanns för alternativ blev nästan chockad när jag insåg den enorma bredd som fanns i Spelsveriges undervegetation, om man bara tittade lite, lite bortom de dominerande jättarna. Redan när jag började fanns det fler halvstora spelbloggar än någon rimlig människa kunde följa, och under följande år blev de bara fler.
Idag är de aktiva spelbloggarna mycket färre. Många som började smått har gått vidare och fått jobb antingen för större spelmedier eller gått över på branschsidan. Andra har helt enkelt lagt spelen åt sidan och fokuserat på annat. Visst finns det flera kvar, och det startas fortfarande nya sidor av väldigt talangfulla människor. Men det märks en tydlig skillnad.
Jävla youtubers
En förklaring till detta är utan tvekan Youtube. Spel på Youtube är helt vansinnigt stort och för dem som vill ge sig in på speltyckande idag förstår jag att en sketen blogg kanske inte är jättehett. Kidsen (som i många fall är äldre än vad jag är) är mer intresserade av att se videos än läsa om spel. Och för de som skapar är det kanske inte lätt, men i alla fall lättare, att bygga sig en bas på Youtube än med en nystartad blogg, och möjligheterna att växa och till sist kanske till och med tjäna pengar är större.
Jag själv är inte ett undantag. Jag läser betydligt mindre än vad jag ser på Youtubevideor. Och jag ska inte sitta här och gnälla om att det var bättre förr. Men det är en på många sätt tråkig utveckling. När spelbloggarna dör blir det skrivna ordet allt mer monopoliserat och för den som läser om spel som jag gjorde är de mindre alternativen färre. Och de som finns kvar får, trots minskad konkurrens, svårare att konkurrera.
För att kunna skriva om spel krävs en sak kanske mer än någon annan: spel. Och för en bloggare som inte drar in några pengar på sitt skrivande är det inte riktigt ett alternativ att köpa alla spel själv. Inte om man vill försöka sig på någon slags heltäckande bevakning. Då är pressexemplar och presspass en nödvändighet. Något som kan bli svårare att få tag i när spelbloggarnas relevans blir mindre.
Spel kommer senare, vissa inte alls. Och de som kommer gör det ofta på ett annat format än det vi bett om. Det kanske låter som gnäll och det är väl ganska bokstavligt talat vad det är. Men det här är mer än jag som surar över att youtubers får ”våra” spel (jag missunnar dem det absolut inte), men jag kan inte låta bli att undra vad det innebär för spelbloggarnas framtid.
Vi på Svampriket har en ganska priviligierad position. Vi kom in i rätt tid och har etablerat oss ganska väl, speciellt i den ankdamm som är Spelsverige. Det går inte att komma ifrån att vi inte sällan charmat oss till saker som vi nog egentligen varit alldeles för små för. Och om nu vi börjar märka det, hur är det för de som är mindre? De som vill starta upp något nytt?
Det blir en ond cirkel. Spelbloggar förlorar konkurrenskraft, blir mindre och förlorar på så vis mer konkurrenskraft. Och snart är allt som är kvar de stora aktörerna. Vilket i alla fall jag tycker är en jävligt tråkig utveckling.
Och frågan är: Får alla fortfarande komma in och hänga i pressrummet?
Jag vill hellre spela spel än läsa eller titta på dem. Men det kanske är ett sätt att vara med i klicken, att ha något att prata om på rasten, att vara inne. Det är ju betydligt jobbigare att själv ta sig igenom Dark Souls än att titta på en övermänsklig 10 åring springa igenom det på 2tim istället för att göra det själv på 40 tim.
Jag tror att den enorma tillgänglighet som internet erbjuder (gratis) gör att vi bygger upp större och större förväntningar på kvalitet by default. Det räcker inte att vara ”okej”, det måste komma högkvalitativt innehåll regelbundet. Och för att nå dit måste spelskrivarna gå ihop och göra gemensamma ansträngningar, som i sin tur leder till en företagsliknande struktur. I takt med att klick blir valuta finns det sen ingen mening för jättarna att vara inklusiva, särskilt inte om de till exempel ska börja tjäna pengar.