Adam’s Venture: Origins (PS4, PC)

Adam’s venture släpptes ursprungligen episodbaserat från den lilla holländska indiestudion Vertigo Digital Entertainment. Nu har de släppt en omarbetad version i full längd, utan episoduppdelningen. Det är väldigt, väldigt skönt må jag säga. Jag har aldrig förstått tanken med att fler och fler äventyrsspelsutvecklare väljer att göra på det viset, annat än att kunna kräma ut ytterligare några surt förvärvade slantar från sina spelare. Så ett stort plus är att Adam’s venture helt enkelt går att spela från början till slut denna gång. Hurra!

Adam’s venture som spel kan egentligen sammanställas till en enda mening: charmigt, men klyschigt och fruktansvärt ostigt. Ta bara en titt på protagonistens namn, Adam Venture. Ni, vet, som i Adventure, fattar ni, höhöhö… övertydligare blink får man leta efter. Inte heller spelets berättelse är något som får en att hoppa upp och ner på grund av dess originalitet. Det är lite Indiana Jones, lite Uncharted, lite Lara Croft och lite Broken Sword. Å andra sidan så älskar jag ju alla de ovan nämnda titlarna, så att det skulle ses som något negativt i sig är felaktigt. Snarare kan kanske Adam’s venture ses som en form av hommage till det klassiska äventyret, med oupptäckta grottor, rika skurkar och episka artefakter.

Det innebär även att Adam’s venture blir väldigt charmigt, någonting som inte ska underskattas. Charm gör att mycket kan ursäktas. Historien cirkulerar som sagt kring den unga pojkspolingen Adam Venture, illbattande son till en professor, på jakt efter en uråldrig, biblisk hemlighet. Tillsammans med professorassistenten Evelyn (fattar ni, som i Adam och Eve, höhöhö… äh, strunt samma) hoppar, klättrar, springer och pusslar sig Adam fram genom spelet. På köpet är antagonisten som Adam och Evelyn kämpar mot ett ont och mystiskt företag vid namn Clairvaux Corporations, något av spelgenrens stora klyschor, närvarande som regel snarare än undantag. Dialogen lagom underhållande och välskriven för att få mig att känna för karaktärerna och pusslen är i varierande i svårighetsgrad.

Grafiken är föråldrad och, med handen på hjärtat, inte supervacker, men det är ingenting som i sig hindrar eller stör. Dock lider spelet av en del buggar som är svåra att ignorera. Flertalet gånger fastnar jag i väggar och diverse hörn, vilket enbart kan lösas genom att logga ut och börja om från senaste checkpoint. Ibland försvinner Adams röst utan anledning och något bakgrundsfigur svävar helt plötsligt i luften.

Detta skulle jag säga är spelets största brist, men förhoppningsvis någonting som Vertigo kan fixa till. Det är ju trots allt en liten indiestudio och med tanke på att resurserna inte alltid är på topp, måste jag ändå säga att de lyckats väl med att skapa ett väldigt charmigt litet äventyrsspel.