Doom är verkligen en av de där serierna jag aldrig någonsin tagit del av. Jag har haft en speldator exakt noll sekunder av mitt liv så det föll sig aldrig så att jag började PC-gejma med brinnande iver. Så när jag nu i helgen satte mig ner och brände igenom några matcher i Doom (2016) så var det mitt allra första möte med serien. Vilket verkar ha varit en jävla tur.

DOOOOOOM

Den här var inte med i betan.

Folk hatar nya Doom. H-A-T-A-R det . Nu kanske inte Steam-recensioner alltid är det mest representativa för vad det mänskliga släktet tycker och tänker, men den absoluta majoriteten har verkligen varit obönhörliga. Det är för likt Unreal Tournament och Quake. Det är för likt Halo. Det är inte Doom. Inte på riktigt.

Själv satt jag där och visste inte bättre än att ha kul. Jag spelade ingen enorm mängd, det ska sägas, men det jag spelade var riktigt roligt. Jag var mestadels bedrövligt usel, men jag hade roligt. Jag brydde mig inte om huruvida det kändes mer Unreal Tournament än Doom, eftersom jag inte spelat varken eller. Jag tyckte bara det var kul att skjuta folk i huvudet. För, som ni vet: mord är kul.

Att jag tyckte om det jag spelade har egentligen en väldigt enkel förklaring. Det är inte Call of Duty. Det här är en klassisk arenashooter som ignorerat den trend som helt dominerat multiplayershooters de senaste åren. Istället för att nästan enbart gå ut på att den som ser den andre först vinner har spelare här mycket mer liv och vildsinta jakter och dueller kan uppstå.

Inte de här heller

Inte de här heller

Där jag i multiplayer de senaste åren ofta känt att jag knappt hinner fatta varför jag dör får jag här alltid en chans att slåss tillbaka. Och även när jag dör så lär jag mig. Att spela i en beta är så klart inte samma sak som att köra live (betor tenderar att vara fulla med skribenter, som generellt är mindre inbitna och svinbra än gemene spelare) men jag kände att jag ganska snabbt fick grepp om spelet och kunde sätta emot.

Så fans av Doom hatar Doom för att det är för lite Doom, medan jag uppskattar Doom för att det inte är Call of Duty. Det är kanske inte den mest givande sammanfattningen, men jag tror ändå att det till viss del säger något vettigt. Arenashootern är tillbaka och det är en jätterolig utveckling. Är Doom det bästa exemplet? Kanske inte. Men det är köttigt och snabbt och fullt av mord, på helt rätt sätt. Så jag tänker strunta i Steam-recensionerna och hålla peppen uppe inför det fulla spelet.