Gears of War 4 (beta)

Det fanns en period under förra konsolgenerationen då Marcus Fenix fula nuna var en lika etablerad Xbox-maskot som Master Chiefs hjälm. Serien lade på många sätt grunden för en hel subgenre med introduktionen av sin cover-mekanik. Och herregud, motorsågsbajonetten? Hur badass var inte den?

Men efter del tre i serien hände något. Medan Master Chief fortsatte tuffa runt i rymden och skjuta utomjordiskt avskum tog Marcus Fenix och gänget semester. Visst, mellan då och nu kom Gears of War: Judgement ut, men nivån av bry som visades var absolut inte i paritet med tidigare delar. Själv fick jag reda på att spelet släppts en vecka efter release och skaffade det sen aldrig.

Men en kassako som Gears of War skulle så klart inte ligga begraven för evigt och i år är galaxens mustigaste män tillbaka, med buller och bång. Den stängda onlinebetan har rullat under förra veckan och idag öppnar den upp även för allmänheten. Och i och med det tänkte jag dela med mig av mina tankar efter ett gäng timmar i spelet.

Onlinedelen i Gears of War 4 känns som Gears of War. Det känns så mycket Gears of War att det nästan lika gärna skulle kunna vara Gears of War 3 med snyggare grafik. Det ser ut, låter och känns som Gears of War. Det är 100 procent Gears of War. Totalt Gears of War. Gears of War till max.

Vilket så klart är bra. Är det Gears of War så är det. Det är vad vi har förväntat oss. Det är vad vi vill ha. Samtidigt kan jag inte riktigt skaka känslan av “jaha, är det här allt?”. Det är så klart inte allt, det är bara en liten del av vad spelet kommer att erbjuda (tre spellägen, tre banor) men jag är märkligt underväldigad av att återigen få ranta runt som en mänsklig stridsvagn.

När betan inför Gears of War 3 var igång nötte jag den som en tok. Jag gav mig fan på att låsa upp det där supermegaexklusiva skinet som jag kunde använda online för att visa för andra spelare att jag minsann var viktigare än dem. Det gjorde jag ju sen aldrig eftersom jag då som nu varit usel på onlinespelande, både vad gäller skicklighet och dedikation. Men jag spelade många, många timmar och hade väldigt roligt.

Spelets hittills enda nya vapen

När jag nu sitter i betan inför fyran är mitt engagemang betydligt mindre. Det är inte det att det inte är kul, det är det absolut. Det är ju Gears of War. Igen. Och det nya spelläget, där en spelare som dött inte kan komma tillbaka in i matchen förrän en spelare i motståndarlaget dödats, är ganska genialt. Trots det blir det aldrig mer än tre-fyra matcher innan jag stänger av.

Det kanske bara är jag, det kanske är mig det är fel på. Men jag hade förväntat mig att spelet skulle vara lite mindre av en karbonkopia av tidigare delar. Det känns lite… fegt, nästan. Ta bara den nya fienderasen som ersätter de tidigare spelens Locusts. Det krävs fan ett förstoringsglas och en referensbild för att ens se att det inte är samma karaktärsmodeller.

Jag behöver inte mycket. Det är trots allt en uppföljare och grunden ska därför inte skilja allt för mycket. Men serien har redan tidigare introducerat idén att vapen utvecklats med tid, i och med den asballa retro-lancern, och ändå är det samma gamla vapen vi ser nu, trots att spelet utspelar sig en generation senare. Visst, dropshoten är ny, och ganska badass, men i grundutbudet har det inte hänt någonting alls.

Locust, är det du?

Från den cinematiska trailern som så uppenbart (och misslyckat) ville återskapa känslan från Mad World-trailern för första spelet, till fienderna som ser ut som refuserade Locust-designs så känns Gears of War 4 lite fegt och lite tråkigt. Säga vad man vill om riktningen 343 Industries tagit Halo (och jag kan säga mycket), men de har i alla fall gjort något.

Det är bara en liten del av multiplayerläget vi fått ta del av hittills och det är absolut för tidigt att måla fan på väggen. Men jag väntar fortfarande på att se någonting av vad nya utvecklaren, The Coalition, har att tillföra till Gears of War-sagan.