Nu ska jag eventuellt begå ett stort misstag, likt den forna kommunikationsministern Ines Uusman och hennes bevingade (men falska) citat ”internet är bara en fluga”. Jag ska försöka sia om framtiden för teknik, i det här fallet varje science fiction-fantasts våta dröm: virtuell verklighet. Ett siande som sannerligen borde undvikas, för vilken slutsats jag än må komma fram till så är det (som oftast med teknik) minst lika stor chans/risk att det blir det totalt motsatta. Titta på Ines Uusman, till exempel. För även om hon 1996 inte sa att internet var en fluga per se, så funderade hon ändå över om folk verkligen var beredda att lägga så mycket tid på att surfa på internet. Vi har ju uppslagsverk, liksom.
Hur som helst, som ett barn av min tid så finner jag tanken och möjligheten inför virtuella verkligheter väldigt lockande. Under hela 90-talet fullkomligt bombarderades vi från alla håll och kanter av den framtida möjligheten att skapa digitaliserade rum, så verklighetstrogna att det knappt skulle gå att se skillnad på verkligheter längre. Vi har självfallet Star Treks holodeck, vi har David Cronenbergs flummiga Existenz och Wachowski-systrarnas dunderdystopiska The Matrix. Vi som växte upp under 90-talet fullkomligt matades med mer eller mindre optimistiska framtidsutsikter om att ingen framtid utan VR.
Sedan tog 90-talet slut och det blev inte lika häftigt längre. Matrix spårade ur till någon slags Jesus-berättelse i uppföljarna och det var inte prio ett att titta på Worf utklädd till Robin Hood (bland den större massan alltså. Jag har alltid älskat Robin Hood-avsnittet i Star Trek: The Next Generation). Länge var det tyst, för att för några år sedan återkomma med en käftsmäll som döptes till Oculus Rift. Och nu står vi här, 20 år och en evighet senare, med framtiden i våra händer. Står vi vid barriären till ett nytt sätt att utforska spel, berättelser, musik, konst, historia och så vidare? Eller kommer Oculus Rift och dess otaliga variationer på marknaden bli ytterligare en dammsamlare uppe på vinden, bredvid Guitar Hero-instrumenten och Kinect-kontrollerna?
Det som går att se är i alla fall att fler och fler spelutvecklare ser en framtid för att använda sig av VR. I en undersökning som förts under tre år i samband med det årliga Game Developers Conference, visar det sig att cirka 75 procent av spelutvecklarna som deltog i undersökningen ansåg att VR är här för att stanna. Och så lite mer siffror: 20 procent av deltagarna skulle släppa spel till Oculus Rift, 9 procent till Playstation VR och 8 procent till HTC Vive. För att citera en av Internets pionjärer, Vint Cerf: ”Science fiction är inte fiktion länge…”.
Något som skulle kunna klassas som en rätt så kvalificerad gissning är åtminstone att VR aldrig kommer utkonkurrera de gamla hederliga konsolerna och datamössen. De kommer i bästa fall istället fungera sida vid sida, som komplement till varandra. VR blir i så fall ytterligare ett sätt att spela, men inte det enda. En av de största utmaningarna är kanske att se till så att det går att utforska världar utan att för den delen springa in i massa skitsaker som ligger och skräpar hemma. Ytterligare något som inte ska underskattas är folks inneboende förkärlek för lathet. Om jag ligger bakis en söndag vill jag inte tvingas röra på mig mer än nödvändigt när jag spelar (och därav varför det aldrig var på tal om att köpa ett Wii för min egen del).
Men, men, det där är problem för framtiden. Än så länge kan VR-utvecklarna rida på vågen av att det är så förbaskat coolt att framtiden äntligen är här, och förhoppningsvis denna gång för att stanna.
