Vad är en speljournalist? Jag tror att det finns förvånansvärt lite konsensus i den frågan. Vissa skulle till och med säga att det knappt finns en sådan sak. Spelskribenter, ja, men journalister? Att det bedrivs väldigt lite faktisk journalistik kring spel, i alla fall i Sverige, är inte en väldigt kontroversiell åsikt. Men jag börjar undra om vi inte är lite väl kritiska mot vår egen lilla nisch av media.
Hur det ser ut när vi producerar Svamprikets material
Vi kan väl börja med att vifta bort hela Gamergate-diskussionen om bristande objektivitet som trams. Speljournalistik lik annan kulturjournalistik är i allra högsta grad baserat på tyckande. Åsiktsjournalistik. Men det man däremot kan peka på är brister i opartiskheten, vilket det onekligen finns. Det är en rimlig kritik. Vilket även kritik mot hur genomarbetad nyhetsrapporteringen är kan anses vara. Och samma sak med bristen på klassiskt, journalistiskt arbete.
All den kritiken är stämmer. Men den stämmer lika väl in på vilken annan kulturjournalistik som helst. När är senaste gången du läste ett stort avslöjande på filmsidorna? Enligt min erfarenhet tenderar de också att bestå huvudsakligen av, surprise, surprise, recensioner, krönikor och eventuellt några ganska fluffiga nyheter.
Varje dag på Svampredaktionen
Den här besattheten av att spelskribenter, eller speljournalister, eller spelkritiker eller vad fan man nu vill kalla oss, ska uppfylla alla roller som annan journalistik gör på ett sätt som motsvarande yrkesgrupp med fokus på annan kultur inte antas göra. Grävande journalistik gör grävande journalister och finns det något att gräva upp i spelindustrin eller filmindustrin eller i vilken jävla annan industri som helst så är det inte som att det bara är branschspecifika journalister som skriver om det.
Men okej, folk kanske menar branschernas “egna” kanaler, som är specifikt tillägnade en kulturyttring, snarare än de fåtal sidor som tillägnats i dagstidningarna. Men inte heller här vet jag om musik- eller filmskribenter gör så jävla mycket mer än spelskribenterna. Och jag hör inte deras status som journalister ifrågasättas.
”Vi skulle bara vilja ta en screenshot, går det bra?”
Åsiktsjournalistik är en gren inom journalistiken som alla andra. Och det är där vi som skriver om kultur oftast ligger. Det är inte fult eller fel att den grenen inte är “objektiv”, att den inte levererar särskilt mycket skjutjärnsjournalistik. Det är inte poängen. Sen är såklart inte alla som skriver om spel journalister (om man inte frågar Emanuel Karlsten), och det finns nog fler icke-journalister som skriver om spel än om film eller musik (det finns antagligen fler människor som skriver om det överlag). Men att det skulle råda någon slags enorm brist på speljournalister? Pfft.
Det här betyder såklart inte att allt är frid och fröjd. Spelskribenter har på grund av sitt tydliga ursprung i entusiaströrelsen en tendens att låta lite för mycket som en PR-avdelning och glömma “kritik”-delen i spelkritiker. Nyhetsflöden är ofta förvillande lika pressutskick och kan ibland vara mer reklamblad än journalistik. Dessa problem finns och det är viktigt att komma ihåg det. Men samtidigt behöver vi inte förvänta oss att speljournalister ska välta stora spelhus med skandalavslöjande och djuplodande grävreportage var och varannan vecka.
