Det finns många saker som kan göra ett spel dåligt. Kanske saknar utvecklarna kunskap och talang nog för att göra konceptet rättvisa. Kanske är konceptet dåligt. Kanske sätter pengar och omständigheter käppar i hjulet för produktionen. Men ingen anledning är i mina ögon så oförlåtlig som när utvecklarna helt enkelt inte bryr sig.

TMNT_MiM_Screen3

Här får du, din… din… sten… sten… g-gubbe.

Platinum Games Teenage Mutant Ninja Turtles: Mutants in Manhattan faller definitivt i den senare kategorin. Efter det någorlunda väl emottagna Transformers-spelet studion kom ut med i slutet av förra året fortsätter de på den åttiotalsnostalgiska spåret och släpper ifrån sig något som inte är helt olikt rent skräp. Och hela spelet verkligen osar av ointresse från utvecklaren.

TMNT är en ganska klassisk tredjepersonsbrawler. Det vill säga en genre som vi vet att Platinum verkligen kan. Det är deras paradgren. Och de har släppt några av senaste årens mest hyllade spel i just den genren. Därför är det en sådan besvikelse att TMNT är så själlöst, stelt och ointressant.

Det designmässiga haveriet går genom nästan alla spelets aspekter. Den grafiska stilen, som funkade för Transformers, gör det inte här. Spelmekaniken är outvecklad och platt, samtidigt som de har lagt på mekaniker som känns helt meningslösa. Uppdragsdesignen är fruktansvärd och går enbart ut på att turtlarna springer runt på ett halvöppet (“halv” är i det här fallet väldigt löst använt) område, får uppgifter av April av typen “gå hit och döda alla”, följt av en boss. Inte blir det bättre av att banorna är repititiva och oinspirerade, och att man tvingas använda den kanske sämsta implementationen av “batvision” i ett spel hittills, bara för att komma runt hur röriga och svåröverblickbara de är.

049706

STRIMLARN!

Att säga att det finns delar av det här spelet som fungerar är kanske att vara för generös. Gameplaymässigt finns det inte en enda detalj som jag kan peka på som känns intressant eller rolig. Men om man ska titta på det som nästan fungerar så är det ändå de korta mellansekvenserna. Inte storyn, den är helt ointressant, men under korta stunder så kan jag ändå känna att samspelet mellan turtlarna har sin charm. Är det nog för att göra spelet värt det för ett enormt Turtles-fan? Njä. Nä. Det är det inte.

Under hela spelets gång kan jag inte låta bli att undra: om inte utvecklarna bryr sig om det här spelet, varför ska jag? Det här är ett utstressat spel av en studio som inte haft en tanke på att släppa ifrån sig något kvalitativt. Shovelware, kort och gott. Jag vet så klart inte hur produktionen gick till bakom kulisserna på TMNT. Kanske var studion under enorm press för att få ut spelet just nu. Men varför då? För att matcha vad? Allt jag vet är att spelet känns respektlöst. Mot ursprungsmaterialet. Mot mig som spelare. Och kanske framförallt mot Platinum själva.