Pionjären Niklas klev för över ett år sen in i PC-världen med en s.k ”sick rig”. Svamprikets täckning av PC-spel ökade markant och där vi ofta föredragit konsoler och indiespel via Steam så började sakteligen vår transformation, vår upphöjning om ni så vill, till de ensamma bergstopparna där mästarrasen bor.
Nu har jag, som egentligen är gammal i gemet, äntligen också återvänt till min sanna plattform efter nästan två generationer och åtta år i konsolgulag. Den vithåriga mästarrasens prästskrå har slagit mig för pannan, dunkat mig i kylpasta och återfört mig till livet som frälse.
Niklas och vår teknikguru Tobbefix reste till Stockholm, dels för att umgås, smaka på nattlivet och smarriga burgare, men också för att de är riktiga kompisar som vill hjälpa en stackars utmärglad hårdvaruanalfabet bryta sina bojor.
För alla er hårdvarunördar följer här en komplett lista av komponenter med lite tillhörande kommentar:
Chassi: Fractal Design Define R5 Black
Som mycket annat med den här datorn gick vi helt enkelt efter recensioner och populäritet av produkten. Fractal Design har byggt sig ett rykte som inte gick att ignorera, och den här lådan levererade verkligen allt ett chassi ska ha. Utrymme att bygga i, luftflöde, design och såklart ljudisolering. När vi satte igång datorn var vi först säkra alla tre på att något var fel, men sen såg vi att alla fläktar snurrade. Nya komponenter är ju välsmorda förstås, men chassit gör ju sitt jobb. Den låter ungefär lika mycket som en kaktus.
PSU: Corsair RM 750x
Det finns väl inte jättemycket att säga om en PSU, men den är precis som resten av datorn behagligt tyst. För en annan som byggde sin senaste dator själv anno 2006 så har ju saker och ting på sladdfronten förbättrats avsevärt. Snyggt förpackat och inlindat som tillsammans med ett väldesignat chassi gör forntidens sladdhärvor till ett minne blott.
Moderkort: ASUS Z170 PRO GAMING
Så börjar det. Datorkomponenter som ser ut som Reaper. Asus patenterade rödsvarta MLG Pro 420 No Scope-design är faktiskt lite skämmig, men tycker ändå att det hör till på nått ironiskt sätt att speldatorer ska se ut som musiken i filmen Inception låter. Precis som chassit så är det här ett populärt moderkort väl anpassat för resten av komponenterna vilket egentligen är den enda säljpunkten jag behöver för ett moderkort. Det och att det ser fett ut.
CPU: Intel Core i7-6700K 4,0Ghz
Min förra burk hade en ganska ofta överhettande i7 från första generationen med 2.4 ghz. Här smällde vi på med 4 ghz och var väl nöjda sen eftersom i alla fall jag inbillar mig att processorkraft inte är sådär superviktigt längre. Det verkar vara ungefär vad som sitter i de flesta bra gamingburkarna nu för tiden och Intel känns i dagsläget mer relevant än AMD. Det baserar jag på magkänsla till 100%.
CPU-kylning: Cooler Master Hyper 212 Evo
Kylning har jag aldrig vart någon hejare på och har oftast nöjt mig med standardfläktarna eftersom jag aldrig vart den som överklockar eller pillar nämvärt med processorn. Men med betygen jag läste för denna och mina tidigare erfarenheter av överhettande CPU så ville jag försäkra mig om att allt går som smort på den fronten. Klart den krångligaste biten att montera, men Tobbe stirrade intensivt på den i några minuter innan vi sen hörde MacGuyver-introt börja spelas ur etern. Pang tjoff så satt den där och jag känner mig i trygga händer gällande värmen på den centrala processerings u- u- ugnen?
RAM: Corsair Vengeance LPX Red 2x8GB 3200mh
DDR4 står för Double Dream Rockets 4ever och det går ju inte att tacka nej till. Men 16gb i RAM bestämde vi oss för räckte till. Vi funderade på 32, men jag kommer inte sitta och redigera 4k-material eller göra avancerade 3d-modeller den närmaste tiden så även om RAM är billigt så kändes det som en onödig utgift. Och om jag stoppat i två till av dessa badboys på moderkortet hade det nog blivit för mycket coola röda grejer att hantera.
GPU: Gigabyte GeForce GTX1070 G1 Gaming
Som vanligt var detta det stora beslutet, men ändå lades inte jättemycket tanke vid det utöver att läsa en handfull recensioner. Att ha tre öppna fläktar kontra en s.k blower där luftflödet styrs av en kåpa var tydligen ingen större skillnad så länge chassit var väl ventilerat. Just Gigabytes kort här fick också recensioner som att ”Running this on a 1080p 144Hz monitor, it destroys every game thrown at it. Complete overkill even with the high refresh rate”. En annan användare tyckte ”I am completely floored by the performance of this card”. Jag satt och funderade på ett 1080-kort också, men efter en del läsning och rekommendationer från vänner vart det tydligt. Att betala flera tusen kronor för ca 8-12% mer prestanda kändes omöjligt att motivera, så ett av de finare 1070-korten kändes rätt och kortet presterar precis som förväntat.
Skärm: AOC G2460PF
Som idkare av dubbelskärmsstandard var jag lite rädd att en ny skärm skulle göra det omöjligt att inte köpa en till ny skärm, men så farligt var det inte. Jag tror dock mina ögon kanske är otränade och att det är som med audiofili att sinnena måste tränas upp för att skillnaden ska märkas nämvärt. Visst, skärmen är otroligt skarp och fin, spelen ser ljuvliga ut och min gamla Samsung-LED från 2011 ser ju lite trött ut. Men den fungerar utmärkt som twitter och surf-skärm vid sidan av denna pärla.
HDD1: Samsung 850 EVO Series 250GB
Min oskuld gällande SSD-diskar är äntligen förlorad. Allt är förstås helt annorlunda och det är faktiskt knappt rimligt hur snabbt datorn bootar i jämförelse med en gammal snurrdisk. Men det jag håller på att tvekar mest kring är mängden SSD jag vill ha eller använda. Jag satsade på en 250GB här som ni ser och har installerat Windows 10, några spel och lite program på den och är redan till hälften full. Diskussion fortsätter nedan:
HDD2: Seagate Desktop HDD 3TB 7200RPM
För tre terrabyte lagringsutrymme för så lite pengar som denna gick för är faktiskt svårt att låta bli. Jag inbillade mig att 250 Gig ändå är rätt mycket, men det visade sig att exempelvis Ark: Survival Evolved var bara 49 GB att ladda ner i sig. Så visst behövs det utrymme, men då får vi börja gå över till en gammal snurrare som denna igen. Så tanken är att köra mindre krävande spel från denna och ha de jag spelar mest och som kräver mest på SSD:n. Jag kommer förmodligen åka dit och köpa 500gb SSD till nån dag, men jag tyckte ändå att priset på straxt över tusenlappen för så många terrabyte var svårt att säga emot.
Det var den burken det. Jag lämnar er här nedan med ett litet kollage över helgens bygge som jag slängde ihop lite snabbt, där jag också försöker förmedla känslan med att äntligen återvända hem. Och vet ni, jag skojar faktiskt. Alla sätt att spela är bra sätt att spela, och mästarrasen är ett meme bland oss gamers bara som är lite svårt att låta bli. Som ni tydligt kan se:
