Gears Of War 4 (Xbox One)

För fem år sedan avslutade Epic Games sin episka spelserie Gears Of War. Efter att ha sett locust falla i den tredje delen kände jag mig färdig med Gears. Jag var supernöjd över det jag fått uppleva tillsammans med Marcus och gänget. Så pass nöjd att mitt exemplar av Gears Of War Judgment fortfarande har plasten kvar, där det står och samlar damm i min spelhylla. Suget efter att motorsåga så blodet sprutar var borta. Jag gick vidare med mitt spelande och placerade Gears Of War-trilogin i min alldeles egna lagerlokal där spelminnen förvaras.

Men under årets E3 hände något. Efter att ha sett Microsofts presskonferens och där fått se gameplay från Gears 4 började jag känna doften av en motorsågs klinga som skär sig genom monsterhud. Ett behov av att återigen kötta började så sakteliga komma över mig. Jag hade aldrig kunna tro det, men jag kände mig redo för ett nytt Gears igen.

Suget efter att kötta var alltså tillbaka, men det gjorde inte att jag hade särskilt stora förväntningar. Jag räknade med att jag skulle få ett nytt Gears, med allt vad det innebär med överdrivet stora muskler och köttslamsor som flyger. Jag kunde inte ha haft mera fel. Visst fick jag allt detta, men på ett sätt jag inte var beredd på.

Nu får du inte tro att det är som så att The Coalition har  gjort om Gears helt och hållet. Det känns definitivt som Gears skall kännas, bara aningens bättre. Jag upplever inte alls att kontrollen är lika styltig utan den har ett mycket bättre flyt. Då det allt som oftast kändes som att jag styrde Marcus Fenix, på samma sätt en styr en pansarvagn (för det vet vi väl alla hur det är?), känner jag att när det kommer till hans son är det så otroligt mer följsamt. Även kniven du har utrustats med, som gör att en får lite nya sätt att ha ihjäl saker på, gör så att gameplay känns fräscht och nytt. Inledningen av spelet gör så att en vaggas in i en trygghet, allt känns som det alltid har känts. Sedan blir historien något helt annat, då en istället för att slakta Locus under en tid skrotar robotar. Vilket är extremt underhållande. Men sedan börjar allt bli nästan som vanligt igen. Just det, att det nästan är som det brukar vara i ett Gears-spel, gör så att jag blir än mer intresserad av att fortsätta spela. Detta är i min bok är ett bevis på att utvecklarna gör helt rätt. Gears Of War 4 gör oss fans av serien nöjda och belåtna, samtidigt som vi får uppleva något helt nytt, utan att för den delen försaka allt det som gjort Gears-serien så bra. Allt detta gör att det nog aldrig har varit lika roligt att spela ett Gears som nu.

Roligt är för övrigt ett perfekt ord för att beskriva Gears Of War 4. Det märks att The Coalition har koll på vad sysslar med. De är fullkomligt medvetna om hur dumt Gears egentligen är, med alla muskler och tuffa grabbar, vilket de gång på gång visar. Utan att spoila alldeles för mycket, så är scenen när Marcus Fenix kommer in i historien helt fantastisk. Sen att han lite senare, mitt i en eldstrid inuti ett växthus, skriker ”SHIT!!! THEY ARE GONNA MESS UP MY FUCKIN TOMATOES!!” förstärker verkligen känslan av The Coaltion vet vad de gör. Eller som när jag vid ett tillfälle i spelet befinner mig på ett torg där det förut legat ett Café. Jag börjar springa omkull en massa bord och stolar och helt plötsligt skriker J.D som ett litet barn i ett bollhav, Del och Kait påpekar detta och frågar om han är klar snart. Det är briljant!

Angående J.D, som alltså är den nya huvudkaraktären, hade jag på förhand en liten oro över att jag inte skulle uppskatta att inte spela som Fenix senior. Den oron var onödig. Att spela som J.D är lite som att spela som Nathan Drake. Jag gillar J.D på precis samma sätt som jag gillar Nathan. De är båda älskvärda snubbar, med glimten i ögat och barnasinnet kvar, typ som jag, så det hela kanske handlar om igenkänningsfaktor?

Jag hade tänkt inleda den här recension med att skriva att Gears Of War 4 förmodligen är det bästa spelet i serien. Men jag tvekade lite över om det verkligen var så. Efter att nu har suttit framför datorskärmen och skrivit och klurat känner jag att det inte är någon tvekan längre. Det här är precis allt jag ville ha av ett nytt Gears. Jag känner mig återigen redo att få kötta ett par spel till. The Coaliton har väckt liv i den här spelserien på ett alldeles förträffligt sätt. Om du som jag har kära minnen av de tidigare delarna , lovar jag dig att du inte kommer bli besviken.