Så, världen är ju skit nu. Um. Vi hade sönder den. Vi tog allt som var fint och bra och bara gjorde det till bajs och sen satte vi Bajshövdingen att styra över allt. För de av er som inte har en aning om vad jag pratar om så är det ju såklart Trumps vinst av presidentpositionen i USA. Detta slutgiltiga bevis på att mänskligheten inte är kapabla att ta vettiga beslut för sig själv.

Pang

Pang

Vi på Svampriket brukar ju inte vara särskilt politiska (HA! reds. anm.), men det här är något vi liksom måste ta upp. Och dessutom har jag letat efter en vinkel att använda för att skriva om Maffia 3 när fönstret för att få ur mig en recension liksom sprang mig förbi. Så nu får ni den här texten, om hur Maffia 3 är det perfekta sättet att få utlopp för sina Trumptastiska aggressioner.

Är det något det här valet lärde oss är det att vita människor är the fucking worst. Vita män har så klart den största skulden, men även bland vita kvinnor var Donald Trump överlägsen vinnare. Och då är Donald Trump en gravt misogyn rövhatt vars motståndare var en faktisk vit kvinna. Yo no jävla comprende.

Pang

Pang

Jag vet att jag också är vit (som en jävla snöhög, reds. anm.) så jag kan ju tyvärr inte helt fjärma mig från gruppen. Men för en liten stund kan jag i alla fall rollspela mig ur den dumma massan och utkräva våldsam hämnd på virtuella rasister. Take me away to a beautiful place, Lincoln.

Jag reser till New Bordeaux, tar en promenad nerför gatan och bara gör min egen grej. Framför mig ser jag plötsligt en söt lite tant. TWIST! Hon är rasist och skriker rasistiska saker på klassiskt rasistmanér. Så vad gör jag? Knuffar henne rakt ut i trafiken så klart. DUBBELTWIST, tanten är nu överkörd av en bil och stendöd.

Jag traskar vidare och kommer fram till en söt liten butik. Perfekt, tänker jag, för jag är herregud så sugen på en cola av ospecificerat märke (Coca Cola, reds. anm.). Så jag går fram till dörren – men vad ser jag där? “No coloreds allowed”. Nä nu jävlar. Vanligtvis har jag så klart den högsta av respekt för småföretag och de hårt arbetande människorna bakom dem, men fuck this guy. In genom bakdörren, kastar innehavarens ansikte så hårt som absolut möjligt in i närmsta hårda yta och bär med mig allt som inte är fastspikat.

Pang

Pang

Okej, det här är ju så klart trevligt, men inte riktigt tillräckligt för att helt bota min presidentiella ångest. Jag behöver de hårda grejerna. Dags att ge sig ut på jakt efter ilskna rednecks. Lyckligtvis är de inte svåra att finna.

Jag vill inte vara fördomsfull, men har du en bil med en sydstatsflagga på är du en dålig person. ”Du är en dålig person” viskar jag åt den mustaschprydda sydstataren medan jag låter kniven skära av precis allt som används för att forsla blod till hjärnan. Precis bredvid står hans kompis som desperat försöker fippla fram ett skjutvapen. Men han är inte snabb nog och snart sitter kniven stenfast i hans huvud. God natt, åh du rasistas.

Här sitter jag nu i min lägenhet, bourbon i hand och leende på läpparna. Visst, världen är fortfarande ett ganska stort steg närmre undergången än för en vecka sedan, men åtminstone har jag fått utöva lite våld mot virtuella rasister. Och det är alltid något.