Äntligen!
Jag har, återigen, tröttnat på Hearthstone. Jag är sur på C’thun, Yogg Saron gör aldrig som jag vill och N’Zoth ligger alltid minst ett kort för djup i leken. En tids begynnande tröttma steg till sin spets, bara för att totalkrossas på årets Blizzcon. Oj vad pepp jag blev på Hearthstones nya kommande expansion: Mean Streets of Gadgetzan.
För att jag älskar att hata, och hatar att älska Hearthstone har jag dykt ner i de nya korten och grävt upp några tankar kring vad jag tror om några av de nya mekanikerna.
Toppen:
Mekaniken med Tri-Classes, att vissa kort är specifika för tre olika klasser, istället för bara
en eller alla verkar onekligen spännande. Att balansera genom att både skapa fler gemensamma kort, men samtidigt färre, känns intressant och nytt.
Meh:
Att skapa egna spells känns… Som en gimmick. Först väljer du vad trollformeln ska kosta, sedan vad den ska ha för effekt, och sedan väljer du en andra effekt. Ja, det blir många val, och många olika kort kan skapas efter precis hur den matchen du är i just nu verkar te sig. Men… jag ser inte riktigt vilken lek kortet ska passa i. Sen undrar jag också över hur mycket tur som krävs för att lyckas bygga precis den spell du behöver.
Botten:
Priest och deras drakar får fortsätta att regna svavel över spelbrädet. Prästen har visserligen varit rejält eftersatta i de senaste expansionerna, men istället för att uppfinna prästen igen och på så vis hålla liv i klassen, så verkar Blizzard välja att återskapa Drakprästen. Detta beslutet kan jag inte förstå. Så mycket är nytt i expansionen, varför inte också förnya den, i mitt tycke, just nu tråkigaste klassen?
Långt ifrån alla nya kort har utannonserats, så jag sitter som klistrad och klickar på uppdatera. Jag hoppas att det blir så bra som det verkar, för Hearthstone behöver verkligen en nystart för att hålla mig kvar.
