När det är som mörkast finns alltid en Pidgey

Den här texten publicerades ursprungligen på min vän Amanda Steéns blogg.

16e juli
Det är lördag och första dagen på semestern. Pokémon Go har äntligen släppts i Sverige i veckan och på bussen mot Göteborg skaffar jag mig ett konto. Frun tittar misstänksamt på men tycker min första Bulbasaur är söt. Servrarna är riktigt trötta och jag har tur om en boll jag kastat faktiskt fångar en Pokémon och inte hänger appen. Kvällen spenderades på Liseberg (främst Tyrolen) och natten på fancy hotell. Dagen efter fångar frun sitt första monster; äntligen har vi något att spela tillsammans!

5e augusti
Semestern är i full gång och dagarna flyter ihop. Vi vaknar tidigt och låter våra gäster sova vidare medan vi packar en väska med folköl och mackor. Vi går upp mot närmsta gym och sätter oss i solen några timmar tills affären öppnar. Påfyllning av folköl och vi ser hur ett annat par intar vårt gym. Vi springer dit och börjar träna för att hålla upp prestigen. Efter ett tag ger de upp och går slokna därifrån. Eftermiddagen sätter vi oss med några kompisar på ett uteställe i stan med två Pokéstop inom räckhåll. Alla på stället spelar och servitriserna ger ut tips om var vi kan hitta Pikachus. Ingen förstår än hur allt funkar och varje rykte tas som en möjlig sanning. På kvällen är det samling i Stadsparken genom Borås PoGo-grupp och det har antagligen inte varit så många personer där samtidigt sen Fest i Borås stängdes ner av kommunen för tio år sedan.

11e augusti
Jag är i Portugal på festival med frun kvar hemma i Sverige. 40 grader varmt men i ett riktigt psykedeliskt paradis. Vi dansar, badar och äter veganska pannkakor. På flygplatsen hade jag lyckats hitta en hel hög Duoduo och Sandshrew så jag var rätt nöjd trots att det inte fanns några Pokémon alls på festivalen. Jag lyckas landa i ett lugn som jag bara gör på såna här ställen, alla saker jag annars konstant distraherar mig med slutar existera. Den här gången så sipprar dock jobbiga tankar upp, såna jag tidigare sopat under mattan och blundat för genom att vara konstant upptagen. Jag kan inte värja mig och jag inser något jag egentligen vetat ett bra tag. Det är dags för förändring.

27e augusti
Ytterligheternas dag. Luddes bröllop fyllt av kärlek och dagen då jag efter 17 år separerar från min fru. Morgonen består bara av prat och gråt, båda är dock helt överens; kärleken är slut och vi kan inte hindra varandras fortsatta liv trots att vi är bästa vänner. Bland det sista jag säger till henne innan jag åker mot Ludde och Lollo är att jag tänker sluta spela Pokémon, det har blivit för hårt förknippat med oss tillsammans den här sommaren. Det låter såklart trivialt i sammanhanget men det stod för mer saker än bara ett spel. Att separera och sedan gå på bröllop samma dag kan vara bland det märkligaste jag gjort, men jag är evigt tacksam för mina vänner på Svampriket som fanns där den kvällen.

Dagen efter pratar jag med min exfru och vi beslutar att försöka fortsätta vara vänner och att stötta varandra genom separationen. Jag bestämmer mig också för att fortsätta spela Pokémon.

15e september
Det har gått lite mer än två veckor och saker har gått bättre än jag trodde. Lägenheten är dock väldigt mörk och tom och jag har spenderat flera kvällar ensam i bilen med en podcast, körandes runt och fångat fickmonster. Min lust att spela djupare saker eller se på film eller serier är helt borta men jag finner någon form av tröst i hur simpelt Pokémon Go är, jag blir alldeles lagom distraherad. Min kommunikation med mitt ex handlar nästan bara om att vi någon gång per dag skickar bild på något monster vi fångat eller ger tips om var någonting finns. Egentligen är det outtalad kod, vi pratar om hur vi mår och frågar om den andre mår bra. Det är fint i sin enkelhet och jag är så glad över att vi fortsatte vara vänner.

19e oktober
Den senaste veckan har lägenheten varit mörkare och tommare än vanligt, men så kom jag på varför: jag fyller ju år i helgen. Jag och exfrun träffas och dricker lite vin och ut kommer till slut allt det som behövde komma ut, all uppbyggd sorg. Vi pratar om hur Pokémon varit vårt sätt att visa att vi funnits där och hon berättar att det finns en överraskningsfest planerad till helgen. Jag inser att jag inte är så ensam, allt är ju egentligen på rätt spår.

Allting vände här. Ny lägenhet blev klar, gamla lägenheten blev såld, jag började spela Dark Souls och jag bokade in min första date. Pokémon Go fortsätter dock rulla varje dag och nästa vecka ska jag ut på Pokénad med min exfru och prata om de senaste monstren vi fångat, det vill säga prata om livet.