Att kliva in i mitt vardagsrum och se min spelhylla är en upplevelse som enklast jämförs med att stirra en Shoggoth rakt i ögonen. Fasorna som finns där varierar från milda till saker som ligger bortom mänsklig förståelse. Varje gång jag får besök dras blickar till spel som Pink Pong, Phoenix Games tolkning av Askungen och Playboy: The Video Game. Och ingen kan begripa varför spelen finns där. Varför skulle en sund människa köpa sådana ofattbart vedervärdiga spel?
Sanningen är den att jag är lite av en masochist. Jag älskar dåliga spel. Ibland mer än genuint bra spel.
Tack vare Herr Lundbland har även mitt Steambibliotek börjat bli något lika fasansfullt som min fysiska spelsamling. Så den rimligaste idén var förstås att låta er se hemskheterna jag lyckats samla på mig. Och vi börjar med Bloody Boobs – ett skitspel som… inte ens är den underhållande sortens skit.
