Varje torsdag letar vi fram ett guldkorn i vårt stora arkiv. Dagens inlägg, signerat Ludde, publicerades ursprungligen 26/11 2013.
Det kan inte ha undgått någon att jag tillsammans med min vän och kollega, Tommy Håkansson, är Nintendos största fanboys här på Svampriket. Förmodligen är vi två av de största Nintendo-älskarna i vårt avlånga land. Detta är något jag är stolt över att vara, även fastän det oftast inte anses vara det ”rätta” och ”coola” att hylla Nintendo och dess spel. Det här att Nintendo i mångt och mycket är mainstream och är till för softcore-spelare, det vill säga inte för ”riktiga gamers” (ni vet såna som spelar Call Of Duty online och skriker faggot i sina headset), har jag alltid givit blanka fan i. Nintendo för mig handlar om ren och skär spelglädje. Visst, jag har aldrig upplevt samma starka känslor som jag gjort när jag spelat ett Bioshock, ett Braid eller ett The Last Of Us som när jag har spelat ett Nintendo-spel, Fast dessa starka känslor kan jag även få av att se på en film eller lyssna på en skiva. Saken är att det ett Nintendo-spel kan ge mig kan jag inte få av något annat media.
Som i alla förhållanden har även jag och Nintendo haft våra svackor. Om ska jag vara helt ärlig har det oftast varit på grund av mig. Från NES fram till N64 var vårt förhållande en dans på rosor. Jag kommer aldrig glömma första gången jag lyckades hoppa ända upp till toppen av isberget och grabbade tag i kondoren, eller när jag besegrade Ganon i A Link To The Past för första gången. Jag kommer heller aldrig kunna glömma alla de sena sommarnätterna som spenderades med Mario Kart 64 och Goldeneye tillsammans med Perra, Stoffe, Werner, Fimpen och Robin.
Men sen hände något. Min kärlek svalnade. Plikttroget införskaffade jag en Gamcube, när den släpptes. Double Dash, Windwaker och några Resident Evil-spel var i stort sett det enda som jag spelade på den. Mitt älskade Nintendo kunde inte längre tillfredsställa de behov jag hade. Jag trodde där och då att det för alltid skulle vara slut mellan oss. Att vi hade vuxit ifrån varandra. Istället sökte jag lyckan hos Playstation 2 och Xbox, men ingen av dem kändes rätt. Båda två såg bra mycket bättre ut än vad Nintendo hade gjort, men som vi alla vet är det insidan som räknas och varken Sony eller Microsoft kunde erbjuda samma kärleksfulla värme som Nintendo. Jag insåg att jag aldrig skulle hitta någon som Nintendo igen. Jag beslöt mig för att bli forever alone och lade TV-spelandet på hyllan. Även fast Sony och sedan Microsoft en tid senare pockade på min uppmärksamhet med sina nya modeller så kände jag inget som helst intresse. Jag var färdig med TV-spel. Det var i varje fall vad jag trodde.
För sen en dag stod Nintendo där igen. Alldeles vit och fin. Nu med en helt ny kontrollmetod. Vi fick en nystart och jag började spela TV-spel igen. Vår nystart, som var fantastisk på alla möjliga sätt, gjorde dock så att jag fick mersmak. Jag ville ha mer av det goda. Jag skaffade mig en älskarinna i form av en Xbox 360. Till en början ägnade jag i stort sett lika mycket tid åt båda konsolerna, men allt eftersom tiden gick började jag mer och mer försaka Nintendo. Till slut var mitt 360 mitt förstahandsval när det kom till att spela. Än en gång hade jag vänt mitt älskade Nintendo ryggen.
…ni har väckt upp det jag trott var dött
Åren gick och jag och mitt 360 levde relativt lyckliga ihop. Men så en dag gjorde Nintendo mig återigen intresserade, då det visade sig att de var på gång med en helt ny maskin. Den maskinen har jag nu levt ihop med i snart ett år. Till en början var det väldigt svårt för den att få min uppmärksamhet, men på senare tid har jag börjat titta på den med helt nya ögon. Faktum är att vi är lyckligare än någonsin nu, jag och mitt Nintendo. Den har gått från klarhet till klarhet. Till en början var jag osäker på vad den ville ha utav mig och vad den kunde erbjuda. Nu är jag helt säker på vad den vill och jag vet vad jag vill ha tillbaka. Nintendo ska återigen ge mig ren och skär spelglädje och jag vet till 100% att de kommer lyckas. Som jag ser det så är det Nintendo som idag har det bästa spelbiblioteket när det handlar om den nya generationen. De upplevelser som Sony och Microsoft har att erbjuda nu till en början med sina nya maskiner kan inte mäta sig med de upplevelser Nintendo har i sitt bibliotek. Jag trodde aldrig att jag skulle känna så här igen. Jag trodde i min enfald att Nintendo skulle för alltid vara en ungdomskärlek för mig. Istället har det visat sig att vi förmodligen kommer vara med varandra för alltid.
Another day
Without your smile
Another day just passes by
But now I know
How much it means
For you to stay
Right here with me
The time we spent apart will make our love grow stronger
But it hurt so bad I can’t take it any longer
I wanna grow old with you
