Varje torsdag letar vi fram ett guldkorn i vårt stora arkiv. Dagens inlägg, signerat Peter, publicerades ursprungligen 12/11 2014.
Vi pratar en hel del om hur det inte finns objektiva recensioner här på Svampriket. Vår filosofi är att vi gör personliga och karaktärsrika bedömningar utav spel ur vilken vinkel vi vill. Om det finns viktiga infallsvinklar eller aspekter av ett spel vi vill lyfta fram är vi inte rädda att käfta om det i en hel text och helt undvika konventionella bedömningskriterier. Det är inte bara roligare utan fullt nödvändigt för att spel ska fortsätta växa till ett mer komplext och betydelsefullt medium.
Icke desto mindre så är det något i detta som stör mig. En fullständig subjektivitet är ett tveeggat svärd som i och med åsiktifiering spelar många former av reaktionära tankegångar i händerna. Jag vill höja ett varningens finger till alla egentligen, inte bara till min egen redaktion utan också alla andra där ute som kämpar för jämlikhet och representativitet i spelvärlden. Vi kan inte kalla recensioner av ett sexistiskt spel för subjektiva och samtidigt föra en kamp vi alla vet är objektivt rätt. Vi kan inte göra en åsikt av att alla människor är lika värda.
Nästan alla utöver neofacistiska och nazistiska krafter kan hålla med om ovan, men vi gör det på ganska olika sätt. Ett läger tycker att alla har ett eget ansvar att behandla alla lika då individen vet bäst. Ett annat anser att vi måste motverka skadliga strukturer som reproducerar rasism, homofobi och patriarkatet. En mycket förenklad bild är alltså att vi har två läger:
I läger nummer ett ska vi bara ska skärpa oss och varje dag börja om på en ny kula där vi ignorerar hundratals år av patriarkalt och kolonialistiskt förtryck. Individen vet bäst eftersom jag i min upplevelse av världen inte kan ha fel. Det är jobbigt att se sig i spegeln, så fuck it. Nya tag allihopa, snälla leken börjar nu och då har vi plötsligt ett jämlikt samhälle va? Härligt, då kör vi vidare! Jag börjar med ett Suda 51-spel! Haha, kolla va kort kjol hon har fan va nice.
I läger nummer två vill vi granska hur historien behandlat oss och hur beteende- och tankemönster kan uppstå efter att vi exempelvis i 600 år bott i vad som anses vara världens kulturella mittpunkt. Postkolonial teori granskar detta med seriös forskning och kommer gång på gång fram till att ja, rasism reproduceras kulturellt i och med en eurocentrisk världsbild. I ett närliggande läger forskas det intensivt och metodiskt om en många hundra år gammal bild av kvinnor som hemmafruar och ägodelar. Vad händer egentligen i vårt kollektiva psyke när 900 000 “gå till köket och gör en macka”-skämt dras varje timme i internets rövhål där pojkar och män koketterar med varandra och förhärligar sexism? Är det möjligt då att ett hatdrev startas mot frigjorda kvinnor som inte beter sig som de vill i deras utrymmen? Kan det finnas ett problem här som är så stort att ett “sluta vara dumma” inte hjälper? Behöver vi studera dessa mekanismer och anledningarna till att de finns?
Sådan forskning kan vi inte reducera till åsikter. Vi kan inte skriva recensioner ur en feministisk synpunkt och okritiskt kalla dessa för subjektiva. Det rimmar oerhört illa och hjälper till att måla bilden av feminism som en åsikt. Det är ingen åsikt. Det är snart två hundra år av akademisk forskning som nån jävla snubbe fortfarande kan säga “well, thats like your opinion” till. Av någon anledning. Om vi tillåter det så inbjuder vi också världsbilden där vår individuella hygglighet magiskt ska rädda oss. Ska vi snart tänka snälla tankar om cancer så blir det bättre? Det är som att dricka kolloidalt silver. Att fnysa åt forskning som feminism gör dig likställd med en vaccinationsmotståndare eller homeopat.
Kulturella upplevelser är i mångt och mycket subjektiva, det förnekar jag inte. Men dess innehåll kan objektivt bidra till skadliga strukturer vare sig du ser det eller inte. Därför är det vår roll som spelskribenter, konsumenter och utvecklare att våga säga saker som att det Zoe Quinn råkade ut för är en fråga för feminism och inte för de tunna svepskäl som internetmän kommit på för att de vägrar se sitt eget kvinnohat i spegeln. Detta är ett faktum.
Där vi pratar om musik, grafisk stil och andra konkreta designelement är det hyfsat problemfritt att vara subjektiva. När vi pratar om hur vår älskade spelkultur tillåter människohat och ojämlikhet att fortplantas måste vi prata objektivt.
