Varje torsdag letar vi fram ett guldkorn i vårt stora arkiv. Dagens inlägg, signerat Tommy, publicerades ursprungligen 16/5 2012.

Nintendo har ur ett kommersiellt perspektiv ägt den stationära konsolmarknaden tre gånger. Det är två gånger mer än Sony, och tre gånger mer än Sega och Microsoft. Men de starkaste stjärnorna brinner snabbast, och medan den här generationens konkurrenter tuffar vidare har Wii i stort sett pensionerats av Nintendo. Medan WiiU planeras att släppas i slutet av det här året slåss Microsoft och Sony om casualpubliken som Nintendo lämnat bakom sig. För den här generationen har klyftan varit mer tydlig än någonsin. Under de första 3-4 åren hade Wii nästan monopol på casualpubliken, innan Kinect och Move anslöt sig. Men det är inte första gången som Nintendo varit det mjuka alternativet. För Nintendo har aldrig någonsin varit coolast.

Kanske var det Sega som placerade Nintendo i det ocoola facket
Kanske var det Sega som placerade Nintendo i det ocoola facket, och man har sedan dess inte kunnat eller inte försökt att ta sig ur det. Sega Mega Drive var svart, cool och fräsig medan Super Nintendo var lite mesigt grå med löjliga färgglada knappar. I staterna fick SNES även lite lila, som inte direkt är den coolaste färgen i stan. Sega förstod genast vilken målgrupp som var lättast att stjäla från Nintendo, och siktade genast in sig på de coola kidsen. Sonic The Hedgehog var allt som en småfete mustaschprydde rörmokaren i snickarbyxor och keps inte var. Sonic var snabb, cool, tuff och hade massvis med attityd. Medan den ena konsoltillverkaren sa nej till blod, skröt den andra om alla liter röd vätska deras version av Mortal Kombat innehöll. Det här är en strategi som i stort sett kommande konkurrenter till Nintendo skulle spela på i framtiden.

Aldrig blev den här kontrasten tydligare än när Sony äntrade marknaden med Playstation — konsolen som definierade tv-spelens coola publik. F-Zero, som var Nintendos just då mest attitydsfyllda spelserie blåstes ur vattnet av Playstations Wipeout. Vi snackar supercool musik av riktiga, supercoola artister och supercoola fordon med supercoola vapen på supercoola banor. Wipeout var supercoolt, och var början på Sonys korståg att göra tv-spel supercoolt. Playstation bjöd på mogna racingsimulatorer, djupa rollspel och våldsamma fightingspel. Nintendo 64 handlade mer om färgglada plattformsäventyr och… det var i stort sett allt. Till och med Conker’s Bad Fur Day kom förpackat i det barnsliga fodralet. Det enda riktigt coola och vuxna Nintendo hade var Goldeneye och Turok.

Så här har det fortsatt. Nintendo är det lite snällare, mesigare alternativet som inte satsar på attityd. Nintendo gör något som blir framgångsrikt, och snart kommer en coolare version av den produkten ut från konkurrenterna. Mario och Sonic. F-Zero och Wipeout. Pokémon och Digimon. Zelda och Darksiders. Playstation Move och Wii. DS och PSP. Och nu senast Super Smash Brothers och Playstation All-Stars Battle Royale. Exemplen är många, och Nintendo är aldrig coolast. Det är ett faktum som inte kommer ändras med WiiU. Nintendo har ett par spelserier där man skulle kunna satsa på den vinkeln. Metroid, Zelda och till viss mån kanske F-Zero om de bara skulle vilja det. Men bortsett från ibland Metroid vill de aldrig gå fullt ut. Nintendo är fortfarande kvar i facket som Sega placerade dem i, och som de kanske själva gick med på att placeras i.

Illus: Penny Arcade