Rädsla är ett ord som för de flesta människor har en helt unik betydelse knuten till en lika unik känsla. Det är lätt som människa att anta att alla omkring mig också är rädd för just det jag är rädd för, då rädsla är en så självklar och genuin känsla, men så är ju inte riktigt fallet. Men med det sagt, tror jag att det finns vissa rädslor som genomsyrar mänskligheten till större eller mindre grad, och en av dessa rädslor som jag tror är mer frekvent förekommande än vissa andra är rädslan att förlora något av våra sinnen och då kanske framförallt, vår syn.
Människor baserar mycket av sin trygghet på vad vi kan se, ”syns inte, finns inte”. Ser vi inte monstret under sängen, så är det inte där och vi kan tryggt hoppa ner under täcket och somna. Men vad skulle vi göra om vi inte kunde se? Hur skulle vi avgöra om monstret verkligen ligger där under sängen eller inte? Rädslan för den hjälplöshet som skulle infinna sig hos en person som innan kunnat förlita sig på sin syn då hen förlorar den är en av anledningarna till att skotofobi är en av de vanligaste förekommande fobierna hos mänskligheten idag.
Just på grund av detta faktum så är mörker en stor aspekt i de flesta både skräckfilmer och skräckspel i dagens samhälle, men spelet Perception tar det här med mörker, och rädslan den bidrar med, till en helt ny nivå. I Perception får du spela som protagonisten Cassie, en ung kvinna med den talang få människor besitter. Likt vår älskade Marvel hjälte Matt Murdock, kanske bättre känd som Daredevil, så kan Cassie navigera sig omkring i världen med hjälp av ekolokalisering.
Vår historia börjar med att vi får veta att vår huvudperson under en längre tid har haft återkommande skrämmande mardrömmar om ett stort gammalt obehagligt hus i mitten av ingenstans. Det här huset har Cassie genom ett febrilt letande lyckats hitta, och det är här, i huset från mardrömmarna, som historien utspelar sig. Drömmarna har lett till att Cassie fått ett behov av att veta vad det är som har hänt i huset och vad det egentligen är för hemligheter som gömmer sig här.
Som sagt ovan är Cassie blind och för att du som spelare ska kunna se din omgivning i detta mörka övergivna hus så används Cassie´s blindkäpp. Det enda du kan se när spelet börjar är blåa lite diffusa konturer ungefär en halvmeter framför dig när du rör dig framåt, allting annat är helt svart. Men då du slår käppen mot olika objekt runt omkring så skapas små ljudvågor och för en kort stund blir kartan upplyst, innan den lika fort blir svart igen. Ibland räcker dock inte käppens knackningar som vägvisning då de mörka rummen och de diffusa konturerna de fylls utav lätt blir till en labyrint. Detta har utvecklarna försökt rädda genom att en får använda sig av olika fasta landmärken som skimrar i grönt, så som en trappa eller en dörröppning. Detta är ett bra försök men tar bort en hel del av skräckelementet då spelet konstant håller mig i handen under spelets gång.
En kan tycka att ett narrativt skräckspel med en blind protagonist inte riktigt rimmar, men en smart lösning som utvecklarna skapat är att då Cassie tar upp en lapp med text eller bild kan hon med hjälp av sin mobiltelefonkamera och hjälp ifrån en vän som ringer upp, få lappen uppläst, eller bilden beskriven för sig. Men… här tar det positiva med det här spelet tyvärr slut.
Efter en stunds spelande börjar känslan av att jag som spelare blir iakttagen att komma krypandes och här kommer spelets antagonist fram, denne kallas The Presence och visar sig i olika fysiska former under spelets gång.
För att komma framåt i spelet måste Cassie som sagt slå med sin käpp och skapa ljud, men då en skapar ljud lockar en även fram The Presence, varpå du behöver hitta ett gömställe så fort som möjligt. Det är här spelet tappar mitt intresse. En välgjord känsla av att bli jagad kan få ett skräckspel ifrån mediokert till riktigt bra, men tyvärr lyckas inte Perception med detta. Istället blir The Presence endast en irriterande parantes som är alldeles för lätt att komma undan istället för den skräckinjagande antagonist den är menad att vara. Perception har många bra och nytänkande idéer och tankar, det är grunden till vad som hade kunnat vara ett riktigt bra skräckspel, men precis som dagens skräckfilmer så snubblar Perception på mållinjen och blir mediokert som bäst.
