Man kan verkligen debattera att vi inte behöver en uppföljare till den briljanta svärdviftarfestivalen Nidhogg. För Nidhogg var verkligen ett spel som var nedkokat till perfektion och erbjöd en väldigt ren och okomplicerad upplevelse. Två spelare, var sin värja och ett mål att bli konsumerad av den gigantiska dödsormen Nidhogg. Konceptet har inte förändrats speciellt mycket till spel nummer två. Upplägget är fortfarande duellbaserat men nu finns det fler vapen att tillgå. Värjan finns kvar men har fått sällskap av bredsvärdet, dolken och pilbågen. Detta ger såklart lite mer taktiska möjligheter med vilket vapen du har. Dolken är snabb men svåranvänd om du inte kommer in på kroppen på fienden. Bredsvärdet må vara långsamt och klumpigt men det är effektivt för att enkelt slå motståndarens vapen ur dennes hand. Värjan känner vi igen från det första spelet och pilbågen ger en ny dimension till holmgången med distansattacker som är ack så praktiska men vars pilar kan rikoschetteras med en välplacerad svärdsparering.
På förhand har den stora snackisen varit grafiken. Från att ha varit simpel men stilig är den nu bubblande och bisarr. Det ska erkännas att grafiken inte riktigt gör sig rättvisa i stillbilder då den tappar en betydande dimension utan alla animeringar. För när allt rör på sig så smälter det samman till en underskön och imponerande massa. Vissa av miljöerna är så vackra att man nästan smäller av, även om det såklart finns ett par banor som är väldigt tråkiga och intetsägande. Karaktärerna i sig må vara vedervärdigt fult designade men på något underligt sätt så passar de ändå in i miljöerna och jag kan inte låta bli att dra på smilbanden när jag ser dessa groteska figurer. Nidhogg 2 är ett sprakande och festligt fyrverkeri och jag kan inte värja mig mot hur läckert det faktiskt är.
I övrigt är det inte mycket som hänt med Nidhogg. Det är fortfarande en frenetisk fäktfest för två spelare och allt handlar om att hugga, sprätta, klyva, spetsa och skära sig igenom sin motståndare för att nå det ultimata slutet. Medan man kan spela online eller i ett enkelt arkadläge så är Nidhogg 2 ett spel som kräver mänskligt motstånd. Det blir helt enkelt en extra dimension när man kan möra varandras axelpartier när du och din kompis utövar våld mot varandra med vassa vapen. Nidhogg 2 är ett briljant spel, precis som sin föregångare. Det är enkelt men ändå dynamiskt, det får mitt adrenalin att pumpa och det orsakar bråk hemma i soffan.
Man kan som sagt verkligen ifrågasätta om man verkligen behöver Nidhogg 2. Jag må inte behöva det, men jag vill inte vara utan. Medan två spel som är så pass lika varandra kan verka överflödigt så ser jag det hellre som att jag kan välja mellan ett enkelt och nedskalat spel eller ett som erbjuder lite mer möjligheter. Det är ett val jag gillar och jag skulle inte vilja vara utan det och sedan får var och en avgöra om de vill ha samma förutsättningar som mig eller om de helt enkelt nöjer sig med det första spelet. Personligen tycker jag att spel två är snäppet bättre, men det är med väldigt liten marginal.
