Utöver den relativt korta perioden då jag var mellan 13 och 15 och fortfarande tyckte att en viss chefredaktör var en ball inspirationskälla har nog inget format mig som speltyckare mer än Youtube. Jag är ju yngst här på riket, ynka 23 år, så någon som är äldre och mer fördomsfull skulle antagligen påstå att det inte är särskilt konstigt. Samma person tänker antagligen att Youtube är typ som MTV post 90-talet, eller en ändlös ström av skrikande let’s playare som körs rakt in genom en sladd i bakhuvudet, typ som i The Matrix.
Sanningen är dock att Youtube inte är särskilt olik vår nuvarande tv-underhållning. Det finns tonvis med outhärdligt mög, men för varje bedrövlig Cinema Sins-video finns det flera genuint insiktsfulla videoskapare som bidrar med essentiella analyser av allt från kultur och politik till media och underhållning. Ibland allt i ett.
Här är bara några av dem bästa tyckarna och tänkarna Youtube har att erbjuda!
Lindsay Ellis
Före detta ”Nostalgia Chick” är kanske en av de största anledningarna till att jag kände mig färdig med min egen Youtube-kanal. Lindsay fick jobb hos Channel Awesome år 2008 och var tänkt att bli den kvinnliga motsvarigheten till Doug Walkers Nostalgia Critic-persona. Det var en vettig rekrytering, då Lindasy visade sig vara en av dem i särklass bästa profilerna på sajten, men Nostalgia Chick-namnet kändes aldrig riktigt rätt. Inte för att namnet i sig har någon negativ konnotation, men för att det hindrade henne från att ses som någonting annat än ”tjej-versionen av Nostalgia Critic”.
Och om det är någon kritiker som inte ska behöva stå i någon annans skugga, ja då är det Lindsay Ellis.
Till slut slutade hon använda namnet Doug Walker gav henne och övergav även hans recensionsmall i samma veva. Istället började Lindsay prata om teori, filmhistoria och representation – och sedan den dagen har hon bara fortsatt att producera sina bästa videoessäer. Videorna om The Phaontom of the Opera. Mel Brooks och Transformers-filmerna i synnerhet.
Så om du planerar att börja med någon form av underhållningskritik: Don’t go with the flow och försök inte ditt allra hårdaste att likna The Nostalgia Critic.
Super Bunnyhop
Jag stötte på George Weidmans Youtube-kanal för första gången för cirka tre eller fyra år sedan. Det här var när Super Bunnyhop fortfarande var en liten bebis i den stora Youtube-djungeln. Sedan dess har jag bara sett den växa, och växa, och idag är Super Bunnyhop en av (vad som åtminstone känns som) få Youtube-kanaler som ägnar sig åt vad som faktiskt går att kalla riktig tv-spelsjournalistik.
Det publiceras några recensioner då och då, absolut, men Super Bunnyhops största styrka är fokuset på ordentlig research, intervjuer med branschprofiler och framför allt en enorm passion för att berätta berättelser. Oavsett om George pratar om sitt favoritspel eller om han berättar om före detta Nintendo-chefen Saturo Iwatas livshistoria märks det att han älskar det han gör. Även om det inte är övertydligt. Och den entusiasmen smittar av sig.
Även när det känns som att ämnet inte kommer intressera mig sitter jag ändå som fastklistrad från början till slut av hans videor. De är lika informativa som de är underhållande och om världen är rättvis kommer kanalen bara fortsätta att växa. Och växa.
PushingUpRoses
En annan kritiker som varit involverad i Channel Awesome. Sarah Wilson, eller ”Roses”, startade sin egen hemsida 2009 och har gjort allt från let’s plays och recensioner till videor om musik. Roses största intresse ligger ganska uppenbart hos dem klassiska (och även dem inte så klassiska) peka-klicka-spelen. Och även om det är en genre jag inte är jätteförtjust i vanligtvis så är Roses ruskigt bra på att sälja genrens positiva sidor.
Roses tidigare videor är väldigt tydligt influerade av andra Channel Awesome-kritiker. Och så var det ju för det mesta, på samma sätt som att många försöker efterlikna kanaler som Cinema Sins och Honest Trailers idag. Roses reste sig dock över de flesta genom att göra något så simpelt som att… inte skrika in i kameran. Istället för att prata om saker hon ogillar och blåsa upp sitt hat till förbryllande proportioner väljer Roses att prata om skit hon gillar. Och även när hon inte gillar skiten hakar hon inte upp sig på detaljer.
Det finns en trevlig och välbehövlig optimism i Roses videor. Till och med när hon pratar om sådana svåra ämnen som döden gör hon det aldrig med sorg i rösten. Det här betyder förstås inte att Roses aldrig är kritisk. Det är hon definitivt. Men hon förmedlar sin kritik på ett sätt som gör dem positiva aspekterna av spelen hon pratar om mer intressanta att höra om än dem negativa. Jag vill spela varenda spel Roses har pratat om, men en stor del av dem är väldigt gamla peka-plicka-spel sååå…
Nåja, hon har ju gjort let’s plays också som sagt!
hbomberguy
Eftersom att Jesper redan har skrivit om Noah Gervais antar jag att jag får nöja mig med att skriva om Harry Brewis! *suck*
Nej då, jag älskar hbomberguy! Extremt jäkla mycket, faktiskt! Till och med innan jag visste att han producerade videor om tv-spel. En av de första videorna jag såg var förvisso hans svar på produktionen av dokumentärfilmen The Sarkeesian Effect, men jag antog att det handlade om att Harry ville prata om politik mer än tv-spelsaspekten av dramat.
Men tydligen är Harry löjligt duktig på att prata om både tv-spel och politik. Om du lutar åt det extremt högra hållet… ja… då kommer du och herr bomberguy inte komma överens. Om du däremot inte är en hemsk person kommer du antagligen skratta rakt ut åt dem i allra högsta grad verkliga galenskaperna Harry har grävt fram i valfri video om youtubaren Sargon of Akkad, till exempel.
Men om vi ska prata tv-spel så är det framför allt Harrys videor om Fallout 3 och Bloodborne som sticker ut. Båda är timlånga och går till djupet och lite till för att slutligen handla om så mycket mer än spelen i sig. De handlar om det absolut värsta och det absolut bästa tv-spelsdesign har att erbjuda. Och oavsett om du planerar att göra ett spel som liknar något av dem är det praktiskt tagit obligatoriskt att en tittar på dessa videor.
