För några månader sen bad jag våra läsare att delta i mitt ”Gör om mig!”-projekt där de skulle få mejla in förslag på spelkaraktärer som behövde göras om av mig och få nya utseenden. Anledningarna kunde vara saker som etnicitet, genus, kroppar eller sexualisering och Svamprikets inkorg fylldes snabbt! Nu har jag valt ut 12 bidrag. Stort tack till er, och även till alla er andra som mailade in bidrag.

Tifa från Final Fantasy VII – önskad av Eleonor

”Kanske ett populärt namn i detta sammanhanget. Min motivering är att hon är så jävla badass och en viktig karaktär rent storymässigt. Jag gillar enkelheten i hennes outfit, en tanktop passar bra för någon vars främsta vapen är hennes nävar, men det är allt för ”sexigt” för en person som är så jordnära som Tifa.

Det finns så klart karaktärer som borde klä sig sexigt, som har den personligheten och attityden men jag uppfattade aldrig Tifa på det sättet. Jag har alltid tyckt att hon är en sådan karaktär som jobbar hårt för att lyckas, ger sitt allt, en riktig slitvarg.”

Square Enix har historiskt sett haft ganska få övertramp vad gäller designen på sina kvinnliga Final Fantasy-karaktärer, ända tills de med Final Fantasy XV’s Cindy sprängde den hedern åt helvete. Vi kan bara hoppas att det var ett misstag de aldrig gör om i kommande spel.

Man kan absolut räkna Tifas stora ballongbröst och korta läderkjol som ett av de mindre bra exemplen, och precis som Eleonor skriver så matchar de inte riktigt Tifa som karaktär. Nog hade väl en så praktisk och sund person som Tifa inte velat visa trosorna varje gång hon utför en spark?

Dessutom tycker jag att hon ska få ha en jeansväst (ja, vadå, Barrett får ju ha en!). Vissa plagg, som trenchcoats, västar, mantlar och stora hattar ser man sällan på kvinnor i spel, gissningsvis för att de är för manligt kodade och därmed gör karaktärerna ”mindre attraktiva” för manliga spelare. Det får vi ändra på.

Isabela från Dragon Age 2 – önskad av Marie

”Jag skulle uppskatta om ni kunde göra något med Isabela från Dragon Age 2! Hon har länge beskrivits som en feministisk karaktär, och hennes dialoger visar att hon är öppenhjärtig med sina raggningsförsök och misslyckanden, hon gillar att ha kul med män och stöttar (om än spydigt) sina mindre erfarna vänner. Men hur bra skriven hon än är så är hennes design ett problem.”

”Med de kläderna och hennes enorma byst blir intrycket i princip en klyfta på överkroppen och ett höftskynke från midjan och nedåt och det får hennes dialog att verka mer som fanservice än ett uttryck för personlighet.”

Marie tar här upp ett klassiskt problem, den välskrivna karaktären vars yttre spelar så mycket på sex att det stjäl fokus från vem hen faktiskt är. Här är det viktigt att skilja på verkliga personer och påhittade, en verklig person får givetvis klä sig precis hur hen vill utan att skammas för det, medan en skapad karaktär designas med ett syfte. I det här fallet är syftet att vi ska få titta på en yppig kvinnokropp. Som Marie nämner i sitt mejl blir situationen ännu mer bisarr av det faktum att Isabela är en närstridskaraktär och dessutom kapten över ett eget skepp. Varför snör man då på henne ett korsettliv och en pytteliten klänning med höga slitsar?

Quiet från Metal Gear Solid V – önskad av Oskar, Joakim och Stefan

Oskar: ”Quiet från Metal Gear Solid V: The Phantom Pain. Som skriven karaktär är Quiet intressant, varför hon inte talar, hur badass hon är som krypskytt och hon är den mest användbara medhjälparen i spelet. Vad som inte fungerar är hennes design.”
”Hennes utseende är ren och skär fanservice, vilket är synd, eftersom hon förtjänar bättre.”

Joakim: ”Det är mycket av hennes medverkande som känns krystat och opassande i ett spel som ska handla om militärfraktioner och ett allmänt militärt tema. Tänk att få se henne som en fullfjädrad supertränad specialist, utan en minibikini… tror faktiskt aldrig jag sett en soldat eller annan auktoritär person i en sådan klädsel.”

Stefan: ”Hon framställs på ett väldigt sexistiskt sätt, även om de försökt krysta in en förklaring på varför hon är så pass avklädd med ’hon andas genom huden’, så köper jag det inte.”

Föga otippat så är Quiet den mest önskade karaktären och jag tror det finns tre tydliga anledningar.

För det första så är hennes design så otroligt utlämnande, en femtonårings truliga ansikte ovanpå en vuxen supermodells kropp, iförd endast en pytteliten bikini, strumpbyxor och boots. En design som är ganska många snäpp värre än vad vi ”lärt oss” att utvecklare försöker komma undan med.

För det andra, spelet kom ut 2015. T.o.m. Kojima borde ha känt att jämställdhetens vindar hade börjat blåsa starkare och reflekterat över att det här var en jävligt sunkig karaktärsdesign.

För det tredje, många spelare tycker om Quiet. Hon är en cool, kvinnlig sniper, hennes personlighet och historia är intressant och man har stor användning av henne i spelet.
Därför känner så många att hennes design helt enkelt är fel och som ovilliga snuskon när de får naken hud uppkört i ansiktet i tid och otid.

Slutligen, hon är en krypskytt. Så låt henne posera med sin bössa!

Geralt från Witcher-spelen – önskad av Alexis

”Jag hoppas framtiden kommer innehålla fler transpersoner; till slut kanske de till och med görs på ett helt respektfullt sätt!

Dessutom är jag evinnerligt trött på vita karaktärer, och därför vill jag se allas vår Geralt of Rivia med mörkare hy och med en binder som kikar fram under tunikan (exploativa transporträtt har jag fått nog av.)”

Det här är en superintressant förfrågan, delvis är det en utmaning för mig att försöka göra ett nyanserat, respektfullt porträtt av en transperson. Bara ni kan avgöra om jag lyckats eller inte.

Delvis sätter Alexis version Geralt igång många tankar. Går det ens att föreställa sig ett spel av Witchers magnitud med en icke-vit transperson som huvudkaraktär? Hade det blivit lika hyllat som Witcher och sålt lika bra?

Samtidigt kan man notera trippel-A-titlar som Dishonored, Uncharted och Assassin’s Creed gett oss spel med icke-vita kvinnor i huvudrollen, men alltid som sidospel eller DLC:n och ännu inte som en ny, fristående del av huvudspelen. Man får dra slutsatsen att spelutvecklare fortfarande verkar vara livrädda att avvika från sin vita-manliga-trettio-någonting-och-lätt-skäggstubbig protagonist. Även om utvecklingen kryper åt rätt håll så gör den det i snigelfart.

Sylvanas från World of Warcraft och Heroes of the Storm – önskad av Siri

”Sylvanas har varit med om mycket i spelets historia, men kännetecknas för mig främst av två saker: ett enormt personligt lidande (t.ex i förnedringen att bli gjord till odöd slav, innan hon till slut lyckades bryta sig fri) och en otrolig drivkraft att stå upp för sig själv och andra i hennes situation.”

Stackars Sylvanas, inte ens som levande död slipper man objektifieras. Bar mage och rustningsbikini, är det värdigt en avliden kvinna? Nu finns det säkert de som är redo att ta strid för att ”Vadå, det är väl SNÄLLT av Blizzard att vilja skydda hennes bröst och vagina, ska inte tjejer i Azaroth få känna sig trygga?!” och jag skulle argumentera för att nej, det är inte alls snällt, det är bara för att framhäva henne som en sexuell varelse.
Levande död, men fortfarande sexig. Smakfullt.

Min och Siris version av Sylvanas är inte Nekrofilföreningens posterflicka, utan en karaktär som tydligt signalerar att den som tar ett steg för nära kommer att få två pilar i pungen.

”Därför tycker jag det är tråkigt att Sylvanas sexualiseras på precis samma sätt som nästan alla kvinnliga karaktärer i AAA-spel. Som ledande överhuvud för the Horde är hon en stark kraft i politiken i World of Warcraft, och jag skulle gärna se en visuell skildring av henne som fokuserar på hennes främsta karaktärsdrag: slughet, hemlighetsfullhet, skoningslöshet och kompromisslöshet.”

Harley Quinn, Poison Ivy och Catwoman från Arkham-spelen – önskad av Oda

”Snälla, kan du göra normala människor av kvinnorna i Batman-spelen? De har alla så liten midja och så stora bröst att det hade varit omöjligt för dem att ens stå upp, för att inte tala om slåss! Ingen av dom har ordentliga kläder på sig! Ingen! Sen går alla som om det kliar i rumpan på dem.”

Att kvinnliga skurkar ofta skildrades som sexiga förr i tiden (innan sexighet blev lika vanligt som ketchup och något man kletade på alla kvinnliga karaktärer, god som ond) har sin egna logik. Sex var skamligt, negativt laddat och en ond, ”dålig” kvinna var såklart per automatik också en kvinna som inte kunde hålla på sig.

Det här finns det absolut spår av i Batmans kvinnliga trio av skurkar, samtliga av dem har något väldigt lockande över sig. Men medan Rocksteady helt enkelt valt att stämpla alla tre karaktärerna med orden ”dyngkåta och avklädda” så är deras originalgestaltningar betydligt mer nyanserad.

Harley Quinn, galen, vild och barnslig. Poison Ivy, förförisk, exotisk och farlig. Catwoman, kattlikt sexig, vass och tjuvaktig. Ska vi försöka reda ut det Rocksteady geggat samman och återupptäcka dessa tre fantastiska kvinnor?

Minns ni när Harley Quinn var en tokig tjej i clowndräkt från den animerade Batman-serien på nittiotalet? Inte en lolita, inte en biker-brud, inte gothare, inte en billig, sexualiserad version av Debbie Harry och inte någon som såg ut att vara jätteinne på S&M. Utan en tjej klädd i heltäckande dräkt, hatt och ansiktsmålning.

Det gick ju såklart inte för sig, man kan ju inte ha en kvinnlig karaktär där man inte får se varken huden eller håret, hur ska hon då bli runkkompatibel? Således har vi sen dess sett det ena övergreppet efter det andra på en unik och ikonisk skurk och min design går därför tillbaka till rötterna.

Poison Ivy är en av få kvinnliga karaktärer där jag tycker sexigheten känns berättigad, hela hennes koncept är att vara lockande och förförisk, som en vacker men giftig blomma. Sen har det vridits till det absurda, för att vara förförisk för spelstudion Rocksteady är lika med att vara så gott som naken, gå runt och åma sig och vara konstant råkåt. Sexighet måste inte vara samma sak som ”ta mig här och nu, min kropp är redo” utan kan spela på betydligt mjukare faktorer och jag försöker fånga det i den nya versionen.

I Batmanserierna (de i pappersformat) på nittiotalet blev Catwoman löjligt översexualiserad ända till tecknaren Darwyn Cooke gjorde sin välkända omdesign, där hon fick en kort frisyr, en funktionell dräkt och sina nu klassiska goggles. Det är denna design Rocksteady valt att luta sig mot, men du vet, SEXAT till lite. Genom att göra dräkten extremt tajt och avslöjande. Inte minst genom att låta kameran slicka över Selinas kropp jämt och ständigt. De har glömt att Catwoman är lika delar sofistikerad juveltjuv som anarkistiskt punk. Jag kan bara hålla med Oda om att hennes porträttering är den ovärdigaste av de tre kvinnorna i Arkham-spelen.

Avslutningsvis:

”Männen sen än ju inte direkt normala ut heller. Framförallt Batman ser ju ut som om han har tagit anabola sen han var tre år gammal, MEN han är ju åtminstone ordentligt påklädd.”

Queen of Pain från DOTA 2 – önskad av Kim

”QOP i Dota2 behöver en ordentlig armor, inget snack om den saken. Det är snyggt, men opraktiskt att klä sig sådär!”

Än en gång tar jag upp den, rustningsbikinin som gärna kombineras med ett par rejält tilltagna klackar. Det man däremot får ge spelutvecklarna är att de designat en karaktär som lever upp till sitt namn, för hon ser onekligen mäktig ut. Så jag försökte behålla hennes coola accessoarer, som vingarna, hornen, ansiktsmålningen och rustningen samt lägga till en lite värdigare klänning. Hon heter ju trots allt ”drottning” och det anstår väl inte en kunglighet att springa runt på slagfältet i bara underkläderna?

Poison från Street Fighter – önskad av Gabrielle

”Poison från Final Fight och Street Fighter! Varför? För att hon (typ) är en av spelvärldens få transkaraktärer. Då vill ju en säga, woho! Underbart! Representation, way to go, alla nöjda och glada. Eller inte. För först hon dök upp som en fiende i Final Fight som kvinna, och så långt var det inga problem, men när spelet kom till USA motsade sig censuren att fienderna kunde vara kvinnor. Så Capcom skrev in i manualen att: ’Nä, uh, hon är trans!’ Och enligt deras egna logik ska en transperson ses efter könet de tilldelades vid födseln och inte alls deras riktiga kön så ’var ju Poison en man’. Det är otroligt transfobiskt, och därför är Poison en mycket problematisk karaktär.

Sedan dess har statusen om Poison är trans eller inte vandrat fram och tillbaks. Nu är Capcom överlag överens om att hon är trans, men om hon ska ses som pre-op eller post-op är upp för debatt och ses olika mellan Japan och USA, i Japan ska hon läsas som pre-op och i USA som post-op. För vi vet ju att det enda viktiga hos en transperson är könsorganet, amirite? Då har vi inte ens pratat om Posions design, att säga att hon är översexualiserad är en underdrift. Hon är klädd i kläder som kan ses som ett steg över underkläder – barely.”

Poisons historia är egentligen värt en egen artikel, för det är ett stort och infekterat problem som varken jag eller Gabrielle kan lösa. Det vi däremot vill är att lyfta fram hennes historia, och hur Capcom inte tagit ansvar för sin skapelse. Problematiken med Poison behöver diskuteras, att det inte är okej att ropa ”Trans!” och sen inte följa upp det med någon typ av förklaring. Däremot inte sagt att man som spelare inte kan tycka om Poison själv kan teoretisera och spekulera i vem hon är, och i min tappning (samma som från Makeover-serien) så har hon fått behålla sin åttiotalsdoftande biker-stil, fast med lite mera värdighet (hur vore det om ni provade det, Capcom?).
Till sist vill jag ta med Gabrielles mails bitterljuva avslut:

”Det är synd att utvecklarna behandlat Poison som de gjort, för att ha en awesome transkaraktär hade ägt. One day… one day.”

(Gabrielle de Bourg känner ni igen från avsnitt 202 av Svamppod, hon är transkvinna och företräder spelorginisationen QueerNördarna för HBTQ+-personer.)

Camilla från Fire Emblem – önskad av Nicklas

”Camilla är en riktig krigare som rider på en drake i strid. Yxa i ena näven och sitt lätt psykotiska humör i den andra. Det finns en intressant dynamik i karaktären och den förstörs helt och hållet av hennes ofantligt dumma tutt-rustning, och det där långa håret måste vara väldigt frustrerande i en strid, det måste fastna överallt!”

Den här karaktärsmallen ser jag ofta i japansk kultur och den får det verkligen att krypa i kroppen på mig. Det undergivna, tomma barnansiktet ovanpå en vuxen kvinnas gravt sexualiserad och överdrivna kropp. För att citera min kollega Anders Brunlöf i vårt Extrapodsavsnitt om the Last Airbender:

”Då kanske folk invänder och säger att ’det är japansk kultur’. Jaha, men jag tycker inte om den japanska kulturen, jag tycker den är BEDRÖVLIG!”

Då gällde diskussionen klassiska anime-tropes i stort, men jag tycker den meningen sammanfattar mina känslor i den här frågan. Bara för att något klassas som ”kultur” så betyder det inte att det inte kan granskas och kritiseras. Att den här typen av karaktärsskildringen är så populär är något vi verkligen behöver diskutera, kombinationen ”tomt flickansikte” och ”groteskt överdriven kvinnokropp” är inte bara skev, den skriker också ”medgörlig knulldocka”. Något jag verkligen hoppas att den nya Camilla inte signalerar.

Miss Fortune från League of Legends – önskad av Karl

”Den problematiska karaktären som jag skulle vilja svida om är Miss Fortune från League of Legends. Spelet i sig har ett otal karaktärer som skulle behöva skrudas om, men jag valde denna p.g.a. en enkel sak: En kvinnlig pirat, vafan!

Skulle kunna vara hur fräsig som helst, men istället har man lagt krutet på timglasmidja och enorma kanonklot…”

Jag kan bara hålla med dig Karl, ”en kvinnlig pirat, vafan”! Precis som med Isabela från Dragon Age har fokus tagits från coolhetsfaktorn och istället lagts på att visa upp stora bröst i tunna blusar. Manliga pirater tillåts vara så många olika saker, de kan vara gamla, unga, skitiga, ädla, smarta, skurkaktiga, modiga, lömska, försupna osv, medan kvinnorna enbart ska vara unga, vackra, ha höga stövlar och en korsett som trycker upp brösten.
Karls version av Miss Fortune får alla de där coola pirat-attributen som annars är reserverade för männen: rocken, hatten med plymerna, en slafsig scarfs och ett stop öl i handen. För ja, en kvinna kan minsann också svira runt på krogen, i synnerhet om hon är piratkapten.

Att skildra kvinnor som dricker alkohol är en big no-no i populärkultur, eftersom våra fördomar dikterar att män som dricker är distingerade, charmiga och härliga, medan kvinnorna som dricker är sorgliga, patetiska och har gett upp. Ännu en idiotisk fördom vi behöver slå hål på, så skål Miss Fortune!

Sitter du nu och klurar på flera karaktärer som hade mått bra av en ny design? Håll kvar vid den tanken, för om bara tid och idéer finns så kör vi en omgång till.

Tack ännu en gång till alla er som bidragit!

 

Du har väl inte missat Annas tidigare makeovers?

Makeover Friday!

Makeover – del 2

Makeover – del 3