Den här veckan tar svamprikets tre coolaste hombres (Tommy, Ludde, och Glenntendo 64) en tidsmaskin till 90-talet för att spela den kanske mest revolutionerande spelkonsolen dittills — Nintendo 64, som har fler än nio bra spel.
Den här veckan tar svamprikets tre coolaste hombres (Tommy, Ludde, och Glenntendo 64) en tidsmaskin till 90-talet för att spela den kanske mest revolutionerande spelkonsolen dittills — Nintendo 64, som har fler än nio bra spel.
Hej! Tack för trevligt avsnitt! Älskade N64 när det begav sig. En sak bara, Mario 64 sålde närmare 12 miljoner ex, det är iallafall den siffran jag får vart jag än vänder mig. Tommy sade 7 miljoner. Tänkte bara nämna det? Må väl!
Jag jobbade på Bergsalas lager när N64 släpptes. Nintendo har sedan barndomen haft en speciell plats i mitt hjärta men N64 var faktiskt lite av en besvikelse.
Jag hade redan Playstation och var en av få i min bekantskapskrets som ägde båda maskinerna. Jag störde mig något kopiöst på hur vissa (oftast barn) höjde N64 till skyarna. Visst var Mario, Zelda och Banjo Kazooie bra spel som jag spelade och uppskattade men sedan var det mestadels sanslöst mediokra spel.
Många som var lite yngre minns säkert många av spelen som bra men detta har nog mycket med nostalgi att göra. Bristen på ett gediget spelbibliotek gjorde att spel som tex Jet Force Gemini verkade bra i jämförelse. Jag tycker att denna förbannelse fortfarande svävar över Nintendo. 4-5 (RIKTIGT) bra spel per konsol räcker inte.
När ni pratade om maskinens design höll jag inte heller med. Strykful när den släpptes. Den luddiga/suddiga typen av grafik gör också att de flesta spelen är direkt ospelbara nu förtiden. Där är Playstation 1 inte mycket bättre, dock inte så suddiga.
Håller även med Tommy om Mario Kart 64. Efter att ha spelat Super Mario Kart extremt mycket var MK 64 en ENORM besvikelse. Den knivskarpa styrningen och fartkänslan var utbytt mot ett luddigt köra i bomull-spel.