När jag växte upp på 80- och 90-talet hade vi ingen VHS-spelare hemma. Det var både ovanligt och lite jobbigt. Jag kunde inte kolla på samma film om och om igen och kunde inte spela in mina favoritbarnprogram. Istället hade vi kabel-tv. Det innebar inte bara timtal med tecknat på lördagsmorgonen, utan även wrestling. Denna amerikanska ”sportunderhållning”, på svenska mästerligt kommenterad av Hoa-Hoa Dahlgren, var en viktig del i tioårige Niklas liv. Tills jag slutade titta.

Men sen började jag titta igen! När det var dags för Royal Rumble 2016 bestämde jag mig för att det var dags att doppa tårna, men slutade med wrestling upp till öronen. Jag kan nu namnet på nära nog varenda WWE-wrestlare, deras managers – och finishers. Alltså dags att spela ett wrestlingspel där jag faktiskt fattar vad som händer.

Daniel Bryans match mot John Cena på Velocity 2003 är med i Showcase-läget.

WWE 2K-serien har inte direkt ett rykte om sig att vara jättekul att spela – denna gång är inget undantag – men år ut och år in säljer det som smör. Likt alla sportspel kommer fansen att köpa spelet varje år för att sedan tyst knyta näven i fickan och hoppas på att det blir bättre nästa gång. I år är det lite bättre! Eller, åtminstone om man ser till vad som faktiskt finnas att göra i WWE 2K19.

Showcase-läget är tillbaka efter ett par års uppehåll och vi får denna gång följa den flanellskjortebeklädda veganen och folkets favorit – Daniel Bryan. Läget är bara några handfull matcher långt, men mellan dessa bjuds spelaren på intervjuer med Bryan och rikligt med klippbilder från dennes karriär. Ingen kioskvältare, men ett snyggt litet paket som tilltalar den som gillar den lille skäggige.

Är man inte superförtjust i Daniel Bryan-matcher finns spelet absoluta höjdpunkt – karriärläget. Det bästa med wrestling är enligt mig den oerhört ostiga ”storyn” som berättas både i och mellan matcherna och oftast når sin kulmen med en titelmatch på någon större gala. Ostig är bara förnamnet i karriärläget i WWE 2K19 som dessutom har en av de mest fullfjädrade karaktärsskapare jag någonsin sett. Tror du mig inte? Kolla in El Svampo Grande i min quicktitt av spelet.

Man skojar inte bort karaktärsskaparen i WWE 2K19.

Denna wrestlare, i detta läget tyvärr alltid en man, ska sedan ta sig från runtkuskande på indiescenen i sin farsas gamla van till WWE:s finrum – Smackdown och Raw. Många kända wrestlare har ställt upp med sina röster och berättandet håller helt klart WWE-klass i sin uselhet.

WWE 2K19 innehåller i princip allt som ett wrestlingfan kan tänkas vilja ha. Showcase-läget, karriärläget, den djupa karaktärsskaparen, flera gedigna onlinelägen och möjligheten att spela varje tänkbar matchtyp med nära nog varenda WWE-wrestlare genom tiderna. Och skulle det vara så att du vill spela med någon wrestlare som av någon anledning inte tagits med – eller typ Sonic – så kan du ge dig den på att någon har skapat en perfekt version att ladda ner.

Ronda Rousey (ja, hon är wrestlare nu) är med för den som förhandsbokat.

Men oavsett om spelet har allt en wrestlingnörd drömmer om kvarstår det största problemet – WWE 2K19 är inte kul att spela. Wrestlingmatcher och de flesta större händelser i dem är ju som bekant (jo, jag lovar) uppgjorda på förhand – hur gör man då ett spel av det? Även om utvecklarna Yuke’s säger man rört sig bort från wrestlingsimulator för att få till ett snabbare och mer flytande spel är det fortfarande som att vada genom tjära. Det är slött, det har invecklade kontroller och det är extremt lyckas parera motståndarens attacker och grepp under den tiondels sekund som bjuds. Denna kombination gör det oerhört frustrerande och tråkigt att spela.

Den största behållning jag har fått hittills är att dra igång en royal rumble, låta samtliga 30 wrestlare styras av datorn, luta mig tillbaka och titta på spektaklet som utspelar sig på skärmen. Jag vet inte hur man gör ett wrestlingspel kul – men det gör inte Yuke’s heller. Spike Chunsoft verkar vara något på spåren med sitt Fire Pro Wrestling World. Kanske skulle man ge WWE-licensen till dem? Det är himla synd, för WWE 2K19 är ett bra spel – bara inte när man faktiskt spelar det.