Efter att ha kämpat sida vid sida under flera år är det nu åter krig mellan Horde och Alliance. När titanen Sargeras efter att ha besegrats stötte sitt enorma svärd ner i Silithus så skadade han Azeroths världssjäl och mineralen azerite började sippra upp till planetens yta. Mineralen är såpass kraftfull att båda sidor genast ville börja utvinna den och detta ledde till att Horde under ledning av Sylvanas Windrunner brände ner världsträdet Teldrassil för att får kontroll över alla hamnar i Kalimdor. Anduin Wrynn svarade med att leda Alliance norrut i Eastern Kingdoms för att återta Undercity, staden som en gång i tiden var Lordaeron, och det är här som vi spelare kommer in i World of Warcrafts sjunde expansion: Battle for Azeroth…
Leveltaket har höjts till 120 och vi får två nya kontinenter med totalt sex nya zoner, tio nya dungeons och en ny raid. World quests och mythic+ rullar på från förra expansionen, men mer om det senare. Vapnet som vi levlade upp under Legion har vi fått offra men systemet lever vidare genom vårt halsband, Heart of Azeroth, fast med några ändringar. Istället för att placera ut poäng på färdigheter i halsbandet så låser man upp olika nivåer i tre andra delar av sin utrustning och på varje nivå väljer man mellan ett par olika förmågor för sin klass. Något annat som introducerades i Legion är Allied Races, nya spelbara variationer på raser som redan finns i spelet som går att låsa upp, det har kommit sex redan och två till är på gång.
När expansionen presenterades så pratades det om två stora nyheter, Warfronts och Island Expeditions. Warfronts är en del av det pågående kriget, en av sidorna kontrollerar en zon under en vecka och efter det kan den andra sidan börja samla in resurser för att göra en attack och ta över zonen, detta brukar ta 3-5 dagar, och så rullar det på. När ens sida väl kontrollerar zonen så har man tillgång till själva Warfronten, ett litet minispel likt Warcraft och Dota där 20 slumpmässigt utvalda personer ska samla träd och järn för uppgradera sin bas samtidigt som vågor av mobs från båda sidorna vandrar ut och möts på slagfältet. Målet är att jobba sig fram över kartan och till slut döda motståndarnas ledare som finns i deras bas.
Den andra stora nyheten är Island Expeditions. Tre spelare, polare eller slumpade, åker till en ö för att samla in en mängd azerite. Man tävlar mot tre andra, antingen spelare eller AI i olika svårighetsgrad. Öarna är fyllda med dynamiskt innehåll och ingen expedition ska vara den andra lik. Det är fullt av olika mobs överallt och det ploppar upp quests och events vart man än går, till en början har man ganska knapert med information men ju längre tiden går desto fler pluppar ploppar det upp på kartan. Tanken är att om man ligger efter mot slutet så kan man prioritera saker som fyller ens mätare snabbare och ligger man före kan man istället kolla efter speciella mobs och events som kan ge en bättre belöning när expeditionen är över.
Problemet med båda dessa nyheterna är att dom är jättetråkiga. Warfronts är gjorda för att vara enkla för alla, så det krävs bara en handfull människor som faktiskt gör något för att man ska vinna, det tar bara lite längre tid. När gäller Island Expeditions så spelar det ingen roll hur dynamiska öarna är när det ändå är mobs och events precis överallt, det blir bara en enda stor zergfest. Sen har vi Heart of Azeroth, halsbandet som vi ska bära med oss genom hela expansionen, vars uppgraderingssystem känns väldigt tråkigt, bakvänt och obelönande. Lägger vi sen på lite RNG, ofta i flera lager, så får vi en ganska dålig expansion som har fått ett allt annat än varmt välkomnande bland spelarna. Frågan är om Blizzard kan vända detta?
Det som håller spelet levande för mig är world quests, mythic+ och raidandet. Jag gillar att vara ute i världen och göra saker, och sen invasionerna (tillfälliga world quests kopplade till kriget) kom in i bilden har det blivit ännu roligare, kör man dessutom med pvp-läget på så kan det bli väldigt trevliga sammandrabbningar mellan fraktionerna ute i på slagfältet. Sen har vi även mythic+, det är när man kör spelets dungeons utan svårighetstak, för att nå nästa nivå ska man klara det på tid, ju högre man kommer desto bättre belöning får man nästa vecka. Sist men inte minst så har vi raidandet, min guild kör på näst svåraste, det känns lagom och anpassar sig efter hur många man är, smidigt för oss vuxna med jobb och andra åtaganden.
I första uppdateringen som kom för ett tag sen så löste Blizzard en del akuta grejer men dom säger sig vara medvetna om att dom måste göra mer och under den senaste frågestunden så pratade spelets Game Director, Ion Hazzikostas, väldigt gott om framtiden. Det ska bli mindre RNG och systemet bakom Heart of Azeroth ska göras om från grunden, sen har dom tittat bakåt på vad som funkat i tidigare expansioner för att försöka skapa något helt nytt. Får man önska sig något så vore det väl att dom tog tekniken bakom Island Expeditions ut i övriga världen också, vilket skulle öppna upp för en mindre statisk värld. Men nu närmast har vi två nya raider att ta tag i, varav den första släpps 22 januari, så jag får väl harva på ett tag till…
Skribenten
Daniel Andersson är en 38-årig öldrickande tjockis från västkusten. Han spelar gärna både i och utanför datorn, och brukar lyckas klämma in några spel om året vid sidan om World of Warcraft. Han älskar att laga mat och drömmer om en egen foodtruck i framtiden, han ska bara lyckas bli vuxen först…
Battle of Azeroth är den första expansionen sedan jag började spela (när Wrath of the Lich King släpptes) som jag inte varit angelägen att ens nå maxlvl. Jag tog mig en bit förbi 111, men sen har det fått vara. Köpte virtual ticket till BlizzCon och fick testa en försmak av WoW Classic, och även om man bara fick levla från 15-19, även om det bara var i Barrens så var det förmodligen mitt bästa WoW-moment sedan… jag vet inte. Cataclysm, Mists of Pandaria tyckte jag om där och då, och om jag nu får lust att spela, då är det oftast tillbaka till en tid som inte längre finns jag längtar.
Som en som missade vanilla och Burning Crusade så blir troligtvis WoW Classic mitt nästa projekt. Levla utan heirlooms och där vägen upp till lvl 60 kommer vara en mountfri resa, med talent trees värda namnet och utan de sjuttioelva nyheter som gjort att tempot i spelet gjort att känslan gått förlorad p.g.a. fartblindhet. Vem minns egentligen sin 37:e alt som plöjt från 1-120 på någon enstaka dag? Nej, jag ser fram emot en minnesvärd resa från 1-60, tacklandes Sunken Temple i sin helhet och inte i den hjärtlösa ursäkt den varit i flera år, något som i mångt och mycket gäller spelet i sin helhet. Hur mycket LFG/LFR än hjälpt mig som aldrig varit en hardcore-spelare så känner jag mig redo att återigen skynda till summon stones, och övertyga folk om att min dps gör mig värdig att vara med och spela en del i Scarlet Monastery.
Jag som var med där i början och har gjort den resan en gång känner verkligen inget sug alls efter Classic. Det var bra då och det gav mig minnen för livet, men det kommer aldrig kunna bli samma grej en gång till.
Battle of Azeroth är den första expansionen sedan jag började spela (när Wrath of the Lich King släpptes) som jag inte varit angelägen att ens nå maxlvl. Jag tog mig en bit förbi 111, men sen har det fått vara. Köpte virtual ticket till BlizzCon och fick testa en försmak av WoW Classic, och även om man bara fick levla från 15-19, även om det bara var i Barrens så var det förmodligen mitt bästa WoW-moment sedan… jag vet inte. Cataclysm, Mists of Pandaria tyckte jag om där och då, och om jag nu får lust att spela, då är det oftast tillbaka till en tid som inte längre finns jag längtar.
Som en som missade vanilla och Burning Crusade så blir troligtvis WoW Classic mitt nästa projekt. Levla utan heirlooms och där vägen upp till lvl 60 kommer vara en mountfri resa, med talent trees värda namnet och utan de sjuttioelva nyheter som gjort att tempot i spelet gjort att känslan gått förlorad p.g.a. fartblindhet. Vem minns egentligen sin 37:e alt som plöjt från 1-120 på någon enstaka dag? Nej, jag ser fram emot en minnesvärd resa från 1-60, tacklandes Sunken Temple i sin helhet och inte i den hjärtlösa ursäkt den varit i flera år, något som i mångt och mycket gäller spelet i sin helhet. Hur mycket LFG/LFR än hjälpt mig som aldrig varit en hardcore-spelare så känner jag mig redo att återigen skynda till summon stones, och övertyga folk om att min dps gör mig värdig att vara med och spela en del i Scarlet Monastery.
Jag som var med där i början och har gjort den resan en gång känner verkligen inget sug alls efter Classic. Det var bra då och det gav mig minnen för livet, men det kommer aldrig kunna bli samma grej en gång till.