Mario-spelen du älskar – Super Mario 64, Super Mario Sunshine (nåja) och Super Mario Galaxy (oh yes!), kommer äntligen till Switch i högre upplösning, förmodad högre framerate samt ett musiklyssnarläge. Varje 35+-snubbes våta dröm. Tillsammans med NES- och SNES-spelen via Nintendo Switch Online får vi från den 18 september tillgång till i stort sett alla större Mario-spel från start fram till Odyssey – på samma konsol.
”Fan va bra!”, tänker du. ”Kanske lite för bra?”, tänker Nintendo. ”Bäst att vi hittar på att samlingen är megaexklusiv.”
”Jag vet!” – säger någon tjomme – ”Om vi slutar sälja den efter bara några månader kommer alla känna sig tvingade att köpa dirr!”
”Men vadå, det går ju att köpa digitalt?”
”HAHA! Ja!”
Så vitt vi vet i nuläget kommer det alltså inte gå att köpa Super Mario 3D All-Stars efter mars nästa år – alls. Nintendo har redan innan det släppts bestämt sig för när det ska sluta säljas, oavsett om det är på kassett eller digitalt. Jag har aldrig sett maken till en sjukare påhittad begränsning. ”Limited edition” är i 99 procent av fallen ett tramsbegrepp vars enda funktion är att göra folk villigare att betala mer än de annars gjort för skor/elektronik/bilar/vafansomhelst. Visst, det går ändå att föra (dåliga) argument för att begränsa hur många exemplar som tillverkas av en fysisk produkt, lex NES Mini. Men att göra det med mjukvara är helt bananer. Det finns inget som säger att Super Mario 3D All-Stars skulle tappa i relevans för att det blir nästa vår. Mario fyller ju inte ens 36 förrän i september!
Nintendo har ännu inte uttalat sig om tidsbegränsningen, trots att flera publikationer sökt dem för kommentar. Kanske delar de upp samlingen och säljer spelen var för sig senare? Det vet vi inte. I nuläget lever vi i en värld där det blir omöjligt att köpa Super Mario 64 och Super Mario Galaxy – okej då, och Sunshine – på Switch efter mars.
Fy fan va fittigt, d e röva. Ha d gott. Niklas.
P.S. Var är Super Mario Galaxy 2?! D.S.
Galaxy 2 sög arselballe på grund av en enda sak. En enda grön jättegullig sak. Nej, inte Luigi. Den där gröna häståsnan ni vet som man var tvungen att sikta med Wiimoten för att tunga upp (hehheeheh lesbian content jag är pk woooh) rätt saker med och det var det mest frustrerande jag varit med om i ett Mariospel.