Någon gång under april månad år 2010 öppnade Svampriket upp portarna i ett spelsverige där blogg- och sajtklimatet präglades av hård konkurrens och övermättnad. Över tio år senare står Svampriket kvar som något jag personligen är extremt stolt över, och som Sveriges kanske mest anrika helt oberoende spelsajt. Svampriket har formats av många olika individer under årens gång, och det är helt otroligt hur många fantastiska personligheter som varit en del av det här pågående projektet. Det där som hände våren 2010 visade sig vara en av mina stoltaste ögonblick i livet, och definitivt en av de viktigaste. Det går inte att riktigt förklara hur mycket Svampriket format mitt liv, öppnat upp dörrar, och förändrat mig som människa. Jag har ingen aning om vem jag hade varit idag om jag aldrig mött Ludde som kollega och nära vän. Jag kommer aldrig hysa något annat än kärlek och nostalgi för allt jag varit med om under alla dessa år, och jag kan fortfarande inte förstå hälften av det.

De senaste tio åren har det känts som en åktur som jag bara haft turen att få följa med på tillsammans med ett gäng underbara personer som på grund av min introverta natur förmodligen aldrig kommer förstå hur de känns som hemma för mig. Och då ska jag inte ens börja prata om vårt helt otroliga community som gång på gång visat mig att jag inte har en aning om hur många och hur hängivna de är. Det finns inte en chans att jag ska kunna tacka alla som visat stöd och uppskattning. Svampriket började som en spelblogg, som sedan blev en spelsajt, och som nu är ett community av glada och vänliga spelentusiaster av relativt hög medelålder. Om ens publik speglar något alls, då måste Svampriket vara en mycket fin grej.

När jag skriver det här behöver jag nästan påminna mig om varför jag fattat det här beslutet, att säga adjö till Svampriket. För det är ju ändå en sajt, en redaktion, ett kollektiv, vars hela grej är att producera content för och med ett älskvärt community. Och det är tyvärr där jag har tappat drivet. Jag känner inte längre entusiasm inför att skriva texter, producera videomaterial, prata in podcasts, streama, och allt vad det innebär. Spelintresset finns till viss mån fortfarande där, men inte alls i den utsträckning att jag sitter med åsikter eller saker att säga, visa, och berätta. Jag har ingen kreativ output gällande spel, och spelandet har redan fått konkurrens av flera andra stora intressen som puttat ner spel ett par trappsteg. Alla dessa skäl klumpar till slut ihop sig till ett beslut som speglar att jag helt enkelt inte längre har något att tillföra Svampriket, och då är det dags att säga adjö.

Men! Som många kanske vet så har jag och Ludde en podcast vid namn AFK (Adelns Filmklubb), som är exklusiv för våra patreons. Där pratar jag och Ludde om filmer baserade på tv-spel, en gång i månaden. Det är en passande frekvens för mig, och ett så pass kravlöst format som kan handla om nästan vad som helst. Det känns inte ens som att producera content, utan mest som att prata med en god vän medan micken råkar vara på. Så där kommer jag fortsätta dyka upp, en gång i månaden. Jag hoppas vi ses!

Tack så mycket alla som någonsin haft något med Svampriket att göra, oavsett vilken sida av tangentbordet ni suttit. Varenda en av er har hjälpt att forma ett liv till det bättre.