Inte alla dagar är bra dagar, och det är okej. Du får må dåligt, du måste inte prestera eller utvecklas jämt. Ibland måste saker bara få vara, hållas över vattenytan och flyta med strömmen.

I korten står det skrivet, du kommer aldrig lämna Hearthstone

Mitt absolut största intresse i livet har i ganska många år varit spel. Jag spelar för att fördriva tid, för att roa mig, för att slappna av och för att uppleva spänning. Vad jag inte riktigt förstått förrän det senaste året är att spelen för mig också är en trygghetsgrej, ett sätt att hitta en punkt i livet där jag inte behöver prestera eller uppnå något mål. Mitt största spel av denna kaliber är utan tvekan Hearthstone. Det är spelet jag somnar till, varvar ner med och använder för att stänga av hjärnan. Tryggheten i att komma tillbaka till något beständigt oföränderligt är stark, det är samma trygghetsknarkande som får mig att lyssna på Harry Potter-böckerna (såklart inlästa av Stephen Fry) eller kolla på Futurama. Det är tryggt, varm och säkert.

För ett år sedan gick jag igenom en av de tuffaste perioderna i mitt liv. Under några veckor var det att äta, sova och att ta hand om familjen som var de tre enda prioriteterna i mitt liv. Inget annat fanns det någon ork för. Allt handlade om att komma igenom dagen och natten. Att komma ut på andra sidan. Precis här äntrade något mitt liv, ett spelsläpp som nog aldrig legat så väl i tiden. Dels med tanke på coronapandemins första nedstängningar världen över, men också för min egen skull. 

Myskapitalisten i sin allra gosigaste pullover.

Animal Crossing: New Horizons veritabelt Cool-Aid-krossade våra väggar, och det dröjde inte länge innan så gott som alla Switchägare hade ett Tom Nook-format hål i väggen. Det är inte svårt att se vari storheten hos Animal Crossing ligger, speciellt inte när all din vakna tid spenderas hemma. Pula i trädgården, tapetsera en vägg, plocka frukt, rensa ogräs, ja listan på näst intill hjärndöda aktiviteter kan göras väldigt lång på din alldeles egna lilla paradisö. Och är det inte just sinneslättnad vi söker när allt runtom oss rämnar? Fy vad skönt det är att slippa tänka på allt jobbigt, att fokusera på att hugga ner träd för att få tag i lite ved istället. Att skapa ett vackert mönster till sina kläder istället för att behöva fundera över omvärldens alla problem. Att leka kurragömma med sina vänner istället för att tänka. Det blev liksom tryggt, där på ön. I några veckor andades jag rovor, äpplen, fiske och småkryp. Sen blev allt bättre och spelet blev liggande. Jag saknar inte Animal Crossing, men jag är innerligt tacksam att det fanns där för mig, när allt jag behövde var en digital snuttefilt.

Detta inlägg är en del av Svamprikets krönikevecka, där vi publicerar flera krönikor om dagen från måndag till fredag. Berätta gärna vad du tycker om temaveckan i kommentarsfältet nedan eller direkt på vår Discord-server.