Jag tycker att Telltale förtjänar en alldeles speciell placering i hyllan av döda spelutvecklare. Om jag lyfter fingret och känner vart vinden blåser idag så verkar det inte vara särskilt många som idag 2021 saknar utvecklaren och deras särpräglade spel. Och även om jag personligen tillhör minoriteten i frågan så är det inte svårt att se och förstå varför. Det blev ju så mycket, samtidigt som det på en rent teknisk nivå aldrig blev riktigt bra.
Min uppfattning är att skicket på Telltales spel blev sämre ju fler spel de släppte. När jag nyligen tog mig igenom Telltales Batmans första säsong så innehöll i stort sett varje episod ett jobbigt problem. En karaktär saknade helt hår och fick med detta ett ihåligt huvud. Ljudspår saknades delvis eller helt och hållet. En karaktär var helt osynlig och sett till hur Batman interagerade med henne så tror jag inte att det var meningen. I tid och otid hackade spelet till, tappade synk mellan grafik och ljud eller totalvägrade att ta emot mina knapptryck.
Och visst innehöll även The Walking Dead sina buggar och problem, men inte på den här nivån? Eller har min hjärna valt att glömma de detaljerna till förmån för allt bra som Telltale gjorde i början?
Jag minns nämligen Clementine och Lee och deras sista stunder tillsammans i första säsongen av The Walking Dead. Jag minns hur otroligt tagen jag blev av presentationen i The Wolf Among Us. Eller hur jag både gapskrattade rakt ut och smyggrät till Tales from the Borderlands. Det är lätt att glömma bort, men för inte allt för många år sedan var Telltale en högt aktad studio som vann priser på årlig basis. Tyvärr färgade deras sista desperata år mycket av det som nu blivit minnet av studion. Där de istället för att försöka finslipa och/eller utveckla sitt koncept åtog sig allt fler och allt dyrare licenser.
Fortfarande det snyggaste introt. E v e r
Idag befinner vi oss i ett klimat där var och varannan singleplayer-upplevelse ska klocka in på långt över 20 timmar och då kan jag sakna palettrensaren som en Telltale-episod kunde vara. Det var så otroligt skönt att veta att jag både kunde starta och avsluta en episod under en kväll. När Telltale verkligen levde upp till sitt namn och:
• Berättade historier som jag brydde mig om,
• När de lyckades lura mig att mina val var viktiga,
• När de lyckades måla upp levande karaktärer trots döda ansikten,
• När de fick till precis rätt röstskådespelare till vald karaktär,
• När de gång efter annan påminde oss om att val som du endast har sekunder på dig att fatta kan ge eko i resten av ditt liv – precis som i verkliga livet,
Då var de bäst.
Men borde inte någon mer än Dontnod vilja ta över Telltales stafettpinne och föra deras arv vidare? Jag tror att det alltid kommer finnas plats för utvecklare som lägger sin främsta fokus på berättandet och jag tror också det kommer att finnas en publik för det.
Detta inlägg är en del av Svamprikets krönikevecka, där vi publicerar flera krönikor om dagen från måndag till fredag. Berätta gärna vad du tycker om temaveckan i kommentarsfältet nedan eller direkt på vår Discord-server.
Jag tycker mig faktiskt ofta höra talas om den här typen av narrativa spel där utvecklaren har satsat mer på själva upplevelsen och att beröra spelaren, snarare än hitta på bra spelmekanik, när jag lyssnar på poddar eller läser recensioner! Dock finns det bara inte längre något enskilt företag som så helhjärtat satsar på berättaräventyr som just Telltale gjorde.
Det positiva i att det inte bara är ett och samma företag som gör sin grej om och om igen, är ju den att vi ser flera olika formulas iom att varje företag har sin egen idé om utförandet, istället för att – som ju Telltale blev så kända för i slutet av sin karriär – fastna lite i samma hjulspår och att den ena slutprodukten blir sig den andra lik.
Det har ju varit en uppsving på området senaste åren, helt klart. Och jag har nog spelat alldeles för lite för att egentligen känna att jag har någon uppfattning om puls inom området. Det krävs nästan att en studio får sånt genomslag som Telltale verkligen fick i början för att jag ska kunna sjunka in i det. Så visst sitter jag lite på händerna i frågan? 🙂
Telltale satt verkligen fast i sina egna hjulspår. Hade varit intressant att se var deras folk tagit vägen sedan dess, för spontant och utan insyn kändes det som en ledningsfråga när de fördes mot avgrunden.