Do Animals Dream? är ett spel om att du faktiskt borde vara vegan. Eller, enligt utvecklarna är det ett spel som behandlar teman som självskadebeteende, sadism och död. Men mest är det ett spel om att du borde vara vegan.

Du spelar som en skeppsbruten valjägare på en ö med talande djur, som får i uppdrag att bota lejonet som styr och ställer på ön. Under ditt uppdrag kommer du börja nysta i vad det egentligen är som hänt på ön, varför djuren kan prata och var människorna som brukade vara där tagit vägen. Ja, och så får du veta att du borde vara vegan.

På pappret lät Do Animals Dream? ganska intressant. Tyvärr sträckte det sig inte särskilt långt utanför pappret. Studion bakom spelet, Black Vein Productions, består av två personer som av allt att döma inte är några rutinerade utvecklare. Det krävde inte mycket detektivarbete för att bekräfta mina misstankar om att spelet är ett hopkok av köpta 3D-modeller och animationer som hastigt limmats ihop till en någorlunda sammanhängande helhet.

Att spelet ser ganska bedrövlig ut kan ju förbises om resterande delar är bra nog, men tyvärr kan jag inte säga att det finns nog här för att väga upp för bristerna. Gameplayet består inte av mycket mer än att gå runt på den lilla ön och prata med de olika djuren som berättar för dig att det faktiskt är dåligt att vara elak mot djur, så det är verkligen dialogen som bär hela spelet. Och dialogen är väldigt sisådär.

Man älskar ju en bra animation

Det märks att det lagts ner verklig ansträngning på att skriva spelet och att resterande delar av spelet bara är precis vad det måste vara för att leverera berättelsen. Där resten av spelet skulle kunna få en att tänka att utvecklarna inte faktiskt brydde sig särskilt mycket om sitt spel så visar dialogen att det faktiskt funnits en riktig vilja att skapa något här. Tyvärr är vad de ville skapa uppenbarligen en extremt övertydlig predikan om att man inte ska vara dum mot djur.

Jag måste här också vara lite dryg och elak och gnälla på en otroligt liten detalj i hur spelet är skrivet, som är något som verkligen går mig på nerverna. Det är ett av de i mina ögon tydligaste tecknen på att något är en väldigt oerfaren författare. Och det är det vilda överanvändandet av “…”. De tre punkterna är en favoritinterpunktion för både högstadieelever som skriver sina första noveller, och 50-plussare som skriver mejl till en kundsupport, och i båda fall hade det varit bättre om de bara lät bli.

Om du någon gång håller på att skriva något och tänker ”här hade det passat med ’…’” så har du troligtvis fel. Det hade inte alls passar. Det hade antagligen gått mycket bättre med en punkt, eller kanske ett kommatecken.

I Do Animals Dream? finns det knappt en mening som inte avslutas med tre fundersamma punkter och jag hatar det. Jag är medveten om att det på inget sätt är en superviktig del av spelet, och hade den övriga prosan varit något som svepte mig av stolen så hade jag kanske kunnat ha överseende, men nu blev det verkligen bara en symbol för spelets många brister.

Det jag kommer ta med mig från Do Animals Dream? är att det faktiskt inte är bra att vara elak mot djur. Om du är elak mot djur kommer de att bli ledsna. Så var inte elak mot djur. Bara låt bli. Och nu när du har läst det här behöver du absolut inte själv spela Do Animals Dream?.