Vet ni vad som alltid besvärat mig lite med Sällskapsresan-filmerna? Stig-Helmers tjejer. Inte det faktum att han svingar långt över sin liga, gängliga nördar har alltid varit hett villebråd, utan att han alltid lyckas driva bort dem mellan filmerna. I varje film får vi följa honom på vägen till romans, men nästa gång vi hälsar på så sitter han där ensam igen.
Förhållanden tar så klart slut, det händer, och Stig-Helmer verkar inte vara världens mest emotionellt kompetenta man, men jag kan inte skaka av mig känslan av att hans skumpiga kärleksliv snarast är ett resultat av att manusförfattarna inte har någon aning om hur de ska skriva en berättelse som inte handlar om Stig-Helmers jakt efter kärleken. De saknar helt idéer för en film som börjar i ett förhållande, det skulle ju helt förstöra formulan! Nej, Stig-Helmer måste vara singel, och således måste hans förhållanden alltid ta slut någonstans mellan filmer, så att vi kan börja om på ny kula varje gång.
På så vis kan man säga att Kratos och Stig-Helmer Olsson är lite lika varandra.
I God of War från 2018 samlade Kratos och Atreus på sig allehanda vapen och utrustning. Mot slutet av spelet gick man runt med arsenal nog att rusta ett mindre kompani. Men när God of War: Ragnarök tar sin början har de tyvärr förlagt mer eller mindre allt. Vi får en replik om att de ”använt upp” allt som enda förklaring. Vad värre är, alla förmågor man samlat på sig på sitt äventyr har man helt glömt bort. En effekt av ragnarök, får vi veta. Men man kan ju inte låta bli att undra vad anledningen i så fall var när mer eller mindre samma sak skedde mellan alla tidigare spel i Kratos saga.
Huruvida det finns en narrativ förklaring eller inte spelar ju egentligen ingen roll. Vi vet ju alla vad den egentliga anledningen är. En viktig del i den grundläggande gameplayloopen är att vi belönas med nya förmågor och vapen, och om allt följde med från spel till spel så skulle det väldigt snabbt bli ohållbart. Stig-Helmer måste vara singel när filmen börjar.
Kratos och Stig-Helmer är heller inte ensamma. Spelhjältar av alla dess slag har samma problem med att hålla reda på sin utrustning. I början av Horizon: Forbidden West berättar Aloy att hon råkade ut för en liten olycka precis innan spelets start, och tappade bort all sin utrustning. Sjuk otur! Bara att börja samla igen. I Kingdom Hearts: Dream Drop Distance bonkar Spra tyvärr sitt huvud så hårt att han börjar Kingdom Hearts III utan att komma ihåg några av sina tidigare förmågor. Och på något vis tog det så hårt att det också gick ut över Kalle och Långben, som inte ens var med när det hände, för de är också tillbaka på noll.
I Arkham spelen måste stackars Batman av en eller annan anledning alltid börja med ett tomt verktygsbälte och samla på sig alla sina mojänger och manicker på nytt. Ratchet har alltid förlagt sitt imponerande arsenal närhelst ett nytt äventyr tar sin början. Lara Croft hinner bli försoffad mellan varje expedition.
Ibland får vi förklaringar, ibland inte. I Metroid-spelen får vi till och med ofta börja med fullt arsenal innan det tas ifrån oss. Men oavsett hur det sker, så måste det ske. Stig-Helmer måste vara singel.
Är det här ett stort problem? Nä. Jag kommer inte dinga ett poäng från Ragnarök för att de gav en lite halvhjärtad förklaring för hur hans stats nollställts mellan spelen. Det är inte viktigt, på det stora hela. Men ju mer spel vill vara narrativa upplevelser, desto mer kommer de speltekniska märkligheterna att sticka ut. Och det här är en som nog skulle tjäna på lite mer tillputsning. För Stig-Helmers risiga kärleksliv börjar väcka frågor.