Yakuza-serien var länge något obskyrt för oss här i väst. Det satsades stort med amerikanska Hollywood-skådisar när första spelet skulle släppas på engelska 2006, men sen blev det snabbt en nischad serie för de insatta. Men när Yakuza 0 kom 2015 var världen desto mer redo för de lika delarna gravallvarliga japanska gängkriminella män och heltgalet surrealistiskt trams. Sedan dess har Yakuza-spelen fått allt större uppmärksamhet även här, och remakes på Yakuza 1 och 2 har skördat stora framgångar.
Nu har till slut även spinoffen Ishin nått oss i väst, och serien har nu samma namn som i Japan – Like a Dragon. Det är Yakuza – förlåt, Like a Dragon – men ändå inte. Det är en helt separat berättelse, som utspelar sig på mitten av 1800-talet under den i Japan ytterst stökiga Edo-perioden. Spelet följer högst verkliga karaktärer, men de delar utseende och röster med karaktärer kända från huvudserien. Våra älskade Kiryu och Majima är här, tillsammans med flera andra. Men de porträtterar historiska och fiktiva figurer – Kiryu är roninen Sakamoto Ryōma som infiltrerar specialpolisstyrkan shinsengumi i Kyo (idag Kyoto) för att hitta sin adoptivpappas mördare.
Ryoma och hans shinsengumi-polare ser väldigt bekanta ut.
Efter som Like a Dragon: Ishin är en remake på spelet som släpptes i Japan 2014 det de tidigare spelens mall med actionbetonade strider snarare än den senaste delens turordningsbaserade rpg-fajter. Den som är bekant med serien kommer att känna sig hemma med att växla mellan fyra olika stridstekniker, där kombon katanasvärd och revolver är den överlägset coolaste. I vanlig ordning varvas vanliga slagkombos med mer eller mindre utflippade specialattacker. Även om rpg-striderna i Yakuza 7 förde in ett nytt djup i fajterna undrar jag om jag inte uppskattar slå på käften-mentaliteten i de äldre spelen mer.
Katana i ena handen och revolver i den andra – som en riktig japansk kobojsare.
Like a Dragon: Ishin känns väldigt bekant eftersom det är upplagt exakt som ett spel i huvudserien, det är bara tidsperioden som skiljer. Huvudberättelsen är full av mord, svek och gravallvarliga halvnakna – och helnakna – män som slår varandra sönder och samman. I sidoberättelserna hittar vi det efterlängtade tramset, med dansande hippies, sexnovellförfattare och snubbar som blir kåta av katanasvärd. Lägg därtill minispel om matlagning, fiske och karaoke och du är hemma. Inga överraskningar här alltså, men det kanske vi inte heller kan vänta oss av en remake på ett nästan tio år gammalt spel.
Kyo är inget Kamurocho, men vad är väl det?
Remaken för Ishin upp till samma grafiska standard som de senare spelen i serien och Edo-periodens städer känns nästan lika levande och hemtrevliga som huvudseriens ikoniska Kamurocho. Den stora nackdelen är så klart att Ishin är en one off, det är en berättelse som börjar och slutar i och med det här spelet, och vi blir utan det riktigt långa berättandet i de ”vanliga” spelen. I gengäld får vi hänga med karaktärer vars ansikten vi älskar – även om de inte är samma personer – i en superintressant period i Japans historia. Like a Dragon: Ishin är en fullgod fix i väntan på Like a Dragon Gaiden: The Man Who Erased His Name senare i år och Like a Dragon 8 nästa år. Har du någonsin spelat ett Like a Dragon/Yakuza-spel vet du redan om du kommer att gilla Ishin. Men det är definitivt ett spel för den initierade. Har du inte redan djupdykt i serien rekommenderar jag att du istället börjar med Yakuza 0.
