För en herrans många år sedan laddade jag hem ett demo av ett obskyrt japanskt spel med ordet ”yakuza” i titeln till min Playstation 3. Enligt mina efterforskningar bör det röra sig om Yakuza 3 eller 4. Ett japanskt GTA, hade man hört folk kalla det, men det kunde inte ha varit längre från sanningen. Jag fattade näst intill ingenting, och speltiden blev inte heller särskilt lång.
Hoppa framåt nästan ett och ett halvt decennium och jag är så hårt Yakuza-pilled att jag betraktar Kazuma Kiryu som en bror från en annan mor. Vi har varit igenom vått och torrt, en himla massa trams, och vi har skrattat och gråtit ihop. I väntan på nästa ”stora” Yakuza… Förlåt, jag menar Like a Dragon-spel som släpps i januari kom nyligen spinoffen Like a Dragon Gaiden: The Man Who Erased His Name. Eller LADGTMWEHN som vi riktiga fans säger. Nu får vi äntligen veta vad gamle Kiryu hittat på under tiden serien bytt fokus till den nya protagonisten Ichiban Kasuga.
Vår stoiske vän har knappast legat på latsidan. Efter att ha fejkat sin egen död efter Yakuza 6 har han jobbat för den hemliga organisationen Daidoji i utbyte mot ekonomiskt stöd för barnhemmet han själv växte upp på. För att inte bli upptäckt har han bytt ut två bokstäver i sitt namn, och satt på sig ett par glasögon. Till ingens förvåning – förutom vår puckade protagonists – känns han igen av typ alla som någonsin hört talas om honom. Föga förvånande blir Kiryu som vanligt snabbt indragen i yakuzans affärer, och måste hjälpa medlemmar ur Omi-alliansen och Tojo-klanen med en upplösning av organisationerna.
Like a Dragon Gaiden: The Man Who Erased His Name
LADGTMWEHN skulle från början ha varit ett DLC, och har därför en markant mindre skala än Yakuza: Like a Dragon och – inte minst – kommande Infinite Wealth. Det hela utspelar sig i Osaka-distriktet Sotenbori, känt från tidigare spel, samt ett gigantiskt lastfartyg som byggts om till nöjespalatset The Castle. Men trots att det utspelar sig på liten yta blir det aldrig tråkigt, eftersom huvudberättelsen är kortare än vanligt, och sidouppdragen mer fokuserade. Men de flesta av seriens numera klassiska minispel har man lyckats kräma in; karaoke, golf-driving range, allsköns hasard spel och, inte minst, en gladiatorarena.
Arenan är ett av spelet stora fokus, och tur då att striderna är bland de bästa i serien. Här är det old school Yakuza-strider i realtid som gäller med stances, combos och heat actions. Det är tajtare än det brukar vara, och det känns bättre än någonsin att ge folk på käften på de mest absurda sätt. Som Daidoji-agent har Kiryu – förlåt, Joryu – dessutom fått tillgång till James Bond-prylar som en klocka som skjuter stålvajrar, exploderande cigaretter och drönare. Det är nästan så att man blir lite ledsen att serien i stort lämnat realtidsstriderna för mer traditionella turordningsbaserade rollspelsditon – och att vi kanske aldrig får tillbaka de gamla striderna igen.
Någon – jag minns inte vem – påstod att The Man Who Erased His Name är ett bra ställe att hoppa in i Like a Dragon/Yakuza. Den personen har fel. LADGTMWEHN (*suck*) är för den riktiga nörden som vill veta allt som händer i den här skruvade versionen av Japans undre värld som vi kommit att älska. Egentligen hade Kiryus förehavanden under tiden vi bekantat oss med Ichiban kunnat sammanfattas i ett par meningar, eftersom det inte påverkar seriens riktning på något större sätt. Det som sker har redan avhandlats i förra spelet. När man inte behöver föra huvudberättelsen framåt kan man istället fokusera på att ge Kiryu en ordentlig karaktärsutveckling, och jag har sällan känt mig så nära vår buttra hjälte. I spelets senare delar blir det emotionellt på ett sätt vi aldrig upplevt i serien tidigare – och som bara fungerar om man har följt Kiryu genom merparten av hans äventyr. Jag har aldrig gråtit så mycket till ett spel som det här. Inte illa för ett utbyggt DLC.
Efter Yakuza: Like A Dragon var jag rädd att utvecklarna Ryu Ga Gotoku skulle glömma Kiryu, men nu står det med all säkerhet klart att han i Infinite Wealth, som släpps i januari, inte är en sidokaraktär, utan Ichibans jämlike.
