Ända sedan jag gjorde min video om mobilspel har jag haft en efterhängsen fascination för Top War: Battle Game. Spelet fladdrar förbi i videon, men får inget egentligt fokus. Det är ett av ett mindre hav av liknande skitspel. Men med tiden har det blivit tydligare och tydligare att det inte är ett skitspel som alla andra, det här är något väldigt speciellt. En bajskorv med en alldeles unik form.

Top War är ett spel som jag inte riktigt vill ge en genre utöver ”mobilspel”. Det är väl på någon nivå ett strategispel, men den aspekten är så obeytdlig för spelets essens att det känns fel att placera spelet i den genren. Mycket mer än vad du faktiskt gör i spelet, så definieras spelet av hur illvilligt det är i interaktionen med dig. Allt det vill är att få dina pengar, vilket så klart inte är ovanligt bland mobilspel eller ens spel överlag, men Top War gör så otroligt lite för att linda in det faktumet i någon form av njutbar upplevelse att alla de vassa kapitalistiska hörnen och kanterna borrar sig djupt in i mjukköttet vid minsta interaktion.

Det är inte ett spel så mycket som det är silhuetten av ett spel som fladdrar förbi mellan mikrotransaktioner.

En del av mig vill kalla det ett väldigt ärligt spel, vilket det så klart inte är. Det är ett otroligt oärligt spel, det är bara så dåligt på att ljuga att det blir mer avslöjande än sanningen någonsin hade kunnat vara. Vilket tar oss till riktigt orsaken bakom min fascination.

Om du någonsin har spelat ett mobilspel med reklam, eller använt TikTok, eller varit på sociala medier eller existerat på internet i någon kapacitet, så har du troligtvis vid något tillfälle sett en reklam för Top War. Och har du sett mer än en reklam för Top War så har du kanske lagt huvudet på sned och undrat lite för dig själv vad fan som pågår. För varje trailer visar en radikalt annorlunda typ av spel.

Top War är som sagt ett, stora citattecken, ”strategispel”. Det är tråkigt och det ser tråkigt ut. Så vad utvecklarna bakom Top War kom på var att de helt enkelt kunde sno gameplay från andra spel, återskapa det i sin egen grafiska stil och göra en fejkad trailer med fejkat gameplay. Genialt!

Gameplayet var ofta uppenbart fejkat, och människorna som låtsades spela det spelet det uppenbarligen inte, och det hela kändes ärligt talat bisarrt att titta på. Men det var bara steg ett, och hade det stannat där tror jag inte att jag hade tillbringat så mycket tid med att tänka på Top War. Nej det som verkligen väckte min besatthet var steg två: de adresserade anklagelserna.

Plötsligt började en ny typ av trailer dyka upp, där människor explicit nämnde att folk hade anklagat Top War för att ha fejkade trailrar, och att de ville testa och se om det stämde, bara för att bevisa att spelet visst var som det var i trailrar. Bara det att det fortfarande var uppenbart fejkat gameplay som de uppenbarligen inte spelade på riktigt.

Absolut galaxhjärna-skit, jag hade aldrig kunnat komma på något så innovativt. Och det sjuka är att det typ funkade. Att de ljög så uppenbart gjorde att jag började tvivla på mig själv. Det kändes så orimligt att de skulle dra en så extremt genomskinlig lögn och sedan ljuga om lögnen på ett lika genomskinligt sätt att det nästan kändes mer rimligt att de i själva verket talade sanning och att jag hade fel.

Jag har på riktigt plockat upp spelet och börjat spela det igen flera gånger, halvt övertygad om att någon version av gameplayet i trailern måste dyka upp längre in. De kan ju inte… de kan ju inte bara ljuga så.

Jag vet inte om jag kan beskriva det på ett mer korrekt sätt än att jag har blivit gaslightad av Top War.

Ovanstående har jag gått och grubblat på och funderat på att skriva av mig om under en längre period. Men anledningen till att det skedde nu är att historien har fått ännu en twist: någon utvecklade ett av spelen från trailern och gav Antony Starr en säck med pengar för att sälja det. Och det är jättekonstigt.

Häng med i del två av den här serien när vi djupdyker i Last War: Survival Game och försöker reda ut vad fan det är som pågår.