Det är först när jag verkligen behöver den som känslan sparkar sig in. Min hörsel försvinner, min syn centreras. Munnen är säkerligen på vid gavel. Det enda jag fokuserar på är motståndaren som precis passerade. Jag följer hans spår, inväntar hans misstag. Jag har aldrig kört så bra som jag gör nu. Växlingen sitter som om den var scriptad, det djupa mönsterspåret i däcken tuggar effektivt ner leran längst den smala skogsvägen. Jag tuggar fradga, mitt hjärta bultar. Jag vet redan att jag kommer komma tillbaka och vinna. Jag är ostoppbar.

Belöningssystem är i de flesta av dagens spel minst lika viktig som en smart kontrolluppsättning eller slipad grafik. Man förväntas få något för de timmar man ödslar på spelen, det är en känsla av framgång och framsteg. Men utan att använda mig av en catchfrase som redan nu känns överanvänd så är det inte bara när jag kommit i mål som jag vill bli belönad. Om vägen till mål är tråkig, enkelspårig eller fördummande ser jag sällan anledning till att fortsätta, hur mycket guldet än glimmar vid mållinjen.

I DiRT 3 blir jag visserligen belönad om och om igen, men det är knappast där behållningen ligger för mig. De moment som etsat sig kvar är de knivskarpa kurvtagningarna där hundratals beslut fattas under loppet av några sekunder. De gånger man väljer att bromsa in lite för sent, för att sedan hålla andan och möta sitt öde. I DiRT 3 dansade jag lina och jag gjorde det bra.

För den ringrostiga rallyföraren förvandlades under några intensiva veckor till rallykung tillsammans med DiRT 3. Det gick fort fram, både längst banorna och genom karriärsläget som stort. Och själv gick jag också lite för fort vidare. Fler spel fanns att spelas och DiRT 3 placerades i högen för genomspelat, som hur mycket jag än kämpar aldrig tycks växa ikapp högen med spel jag ska spela. Och det är på ren svenska förbannat synd, för inget spel under 2011 har pumpat mitt hjärta så hårt.

Bubblare:

Uncharted 3: Drake’s Deception: Drake är i sitt tredje äventyr minst lika duktig på att skapa hetta kring sina öron.
Call of Duty: Modern Warfare 3: Det må vara förutsägbart och överstyrt, men vi skulle ljuga om vi kallade upplevelsen för något annat än svindlande.
Motorstorm: Apocalypse: Det är ganska givet att adrenalinet pumpar då man tävlingskör byggys mot lastbilar, medan en stad faller samman runt om dig samtidigt.