Detta kan vara den allra svåraste texten jag har skrivit. Eller försökt att skriva. Är inte färdig än, så vi får helt enkelt se hur den blev när den är klar, men nu ska jag försöka komma på en bra inledning till den här texten. Den här recensionen. En recension av ett spel. Ett spel som heter Deadlight!

Nu kanske du funderar på varför det är svårt för mig att skriva den här recensionen? Har inte jag recenserat spel i över två års tid nu? Borde inte jag ha fått lite rutin, vid det här laget? Visst är det som så, men ibland kommer det ett spel som gör mig mållös. Ett spel som enligt mig, träffar rätt på alla punkter. Ett spel är så mycket mer än ”bara” ett spel. Deadlight är ett sådant spel!

Tequila Works har tagit det bästa från Limbo och Shadow Complex, lagt det i en stor järnkittel, tänt en brasa och sedan låtit blandningen stå och puttra
Vill jag göra det enkelt för mig skulle jag kunna beskriva Deadlight genom att måla upp en bild av att Tequila Works har tagit det bästa från Limbo och Shadow Complex, lagt det i en stor järnkittel, tänt en brasa och sedan låtit blandningen stå och puttra, tills den har uppnåt perfekt temperatur. Då har de, som löken på laxen, kryddat allt med en precis lagom mängd Alan Wake.

Fast det vore inte rättvist mot Deadlight. Tror inte att det går att göra en rättvis beskrivning av Deadlight. Det är så jävla bra, på så många plan. Det har enengagerande historia, som känns fräsch, med tanke på inramningen. Deadlight får mig som spelare att känna panik på ett sätt jag inte har gjort på väldigt länge. Med enkla medel får det mig att känna mig utsatt och ensam, men jag vill ändå fortsätta, till vilket pris som helst.

Eftersom jag vill du ska få uppleva samma sak som mig, väljer jag helt sonika att låta bli att förklara mer ingående varför Deadlight är ett fantastiskt spel. Du måste själv uppleva det. Du ska uppleva det!