The Technomancer är en spinoff till cyberpunk-spelet Mars: War Logs. Precis som i föregångaren är även detta spel ett science fiction-tematiskt rollspel med actionsekvenser. Protagonisten denna gång är teknomantikern Zachariah, med förmåga att genom mutation kontrollera elektricitet och teknologi. Likt utgångspunkten i Mars: War Logs är livet på Mars hårt och för att kunna kontrollera de hårt pressade massorna ingår Zachariah i en hårdför milis, bestående av ett flertal teknomantiker likt han själv.
Det är därmed ett spel med rätt förutsättningar. Det skulle kunna vara en Askungesaga om det lilla action-rpg:t som utmanar giganter som Mass Effect och the Witcher. Och visst, det är en spännande historia, men det övergripande genomförandet lämnar mig med känslan att The Technomancer mestadels är rätt så… fånigt. Dialogen är exempelvis skrattretande, den för tankarna till alla de otaliga parodier på William Shatners Captain Kirk: styltigt och överdrivet, men utan Kirks juvenila charm. För denna gång har jag, sci-fi-entusiast eller ej, svårt att ignorera plattityderna. Karaktärerna är plastiga och röstskådespeleriet är genomgående oengagerat.
Stridssekvenserna är även de enerverande styltiga och skapar irritation där det inte borde finnas någon. Här uppenbarar sig även en av de allra tydligaste bristerna med The Technomancer: det ger ett sken av valfrihet, men är egentligen väldigt enformigt. Oavsett om jag väljer att vara en guardian, rouge eller warrior så är slutkontentan fortfarande att jag slåss och rullar undan. Slåss och rullar undan, slåss och rullar undan, om och om igen. Känslan av tristess är total. Skillnaderna förblir enbart påsminkade, estetiska effekter och ingenting mer. Och visst, stridssekvenser är inte allt i ett spel. Men när man väljer att göra just ett actionbetonat rollspel är det en viktig komponent och om det inte fungerar, fallerar ofta resten. Så är dessvärre fallet med The Technomancer.
Sammanfattningsvis vill spelet väldigt mycket, men träffar ytterst sällan mitt i prick. En del komponenter är godtagbara, snudd på bra, medan andra delar är katastrofala. En av de delar som är till The Technomancers fördel är miljöerna, där genomtänkta detaljer och fantasifulla scener hjälper till att göra Mars till en dystopisk, varierande plats. Bristen på saker att göra i i dessa miljöer förtar dock en del av upplevelsen, framför allt den av upplevd valfrihet. Det är imponerande att utvecklarna Spiders, med en relativt liten budget, vågat satsa på en så maffig historia som den i The Technomancer. Tyvärr räcker inte den goda viljan hela vägen.
