Som så många gånger förr startar detta spel med en stad i nöd, och den enda som kan hjälpa till är ingen annan än, du gissade det, du! Det väldigt tunna konceptet av antagonist i Ever Oasis, även kallat Kaos, tar sakta men säkert över ökenvärlden genom att kväva och förstöra de vackra oaserna som finns där, och däribland även den oas där du och ditt folk huserar.
Ditt hem förstörs och ledaren av folket som bor där, tillika din bror, dör. Men innan han tar sitt sista andetag hinner han lägga ansvaret för att bygga upp denna oas igen på dina axlar. Så det är ju tur att du besitter förmågan att kunna samtala med den vattenande som du lite senare möter, och tillsammans med hen bygga upp en vacker oas för de som behöver den.
Detta må låta som ett väldigt simpelt och trevligt jobb, men så är inte riktigt fallet. Förutom att bygga upp oasen till ett trevligt ställe att bo på så måste du även slåss mot ovan nämnda antagonist. Detta sker genom att du ger dig ut i världen och skaffar vapen, hitta krigare som vill göra dig sällskap och slåss vid din sida och på så sätt hålla ondskan på replängds avstånd.
Allt eftersom tiden går och du bygger upp din oas kommer nya vandrare till din oas varje 
gång du vaknar. Dessa vandrare är redo att stanna i din oas och bidra med vad de kan, men bara om du gör dem en tjänst först. Såklart. Dessa tjänster går ut på att du ska bege dig ut i världen och samla något, hämta något eller döda något, du vet, det du alltid gör i videospel. Vilket ju precis som det låter är de simplaste av sysslor, men oroa dig inte, 9 gånger av 10 kommer dessa sysslor att irritera dig till den punkt att du är redo att stänga av spelet här och nu istället för att ännu en gång samla X antal frukter för att dina invånare ska vara nöjda.
Inte ens under mina mest uttråkade stunder i vardagen är Ever Oasis spelet som jag frivilligt startar upp för att fortsätta mitt äventyr i. Spelet är upprepande och monotont till den punkt där små söta pingviner i söta kläder inte längre kan rädda det.
