Ett onlinespel blir aldrig bättre än dess spelare. Det spelar ingen roll hur utvecklarna har tänkt att det ska spelas om spelarna hellre spelar på något annat sätt. Det är mitt stora problem med Ubisofts senaste möp-fest som Tom Clancy postumt fått namnge.
Tom Clancy’s Rainbow Six Extraction (puh!) beskrivs lättast som Rainbow Six Siege i co-op. Världen, vapnen och många av karaktärerna och utrustningen är nämligen samma, men här samarbetar tre spelare mot ett utomjordiskt hot. USA attackeras av zombieparasitutomjordingar, Archaeans som av oklar anledning förstör Frihetsgudinnan, och då måste supersoldater från världens alla hörn samlas i specialstyrkan Rainbow Exogenous Analysis & Containment Team, eller REACT, rädda dagen. Solklart.
Fienderna, archaeans, är av extremt oklart ursprung.
För att lyckas med detta ska de i team på tre spelare utföra framslumpade uppdrag på var och en av de 12 banorna. Varje bana har tre steg med ett uppdrag i varje, och mellan varje uppdrag kan spelarna välja om de vill fly fältet med de erfarenhetspoäng de samlat ihop, eller om de vill fortsätta till nästa steg som har högre svårighetsgrad men även potential för mer poäng. De 13 uppdragen kan vara allt från att stealth-döda specifika fiender till att transportera en bomb eller scanna ett område. Allt medan fienderna jagar en och deras nästen sprider sitt Zerg-liknande kladd överallt.
Till sin hjälp har soldaterna en hel massa finurliga avancerade militärprylar. Små radiostyrda bilar som kan markera fiender, scanners för att se hur de rör sig och attrapper för att lura dem med, för att nämna några. En gedigen vapenarsenal har de också, med det hetaste, senaste och möpigaste i pang-pang-väg.
Hur man tänker sig att en runda i Extraction ska gå till…
Det är vad Rainbow Six Extraction är, och vad man gör i det. Men hur känns det att spela? Jo, då återkommer vi till vad jag inledde denna text med, att ett onlinespel aldrig blir bättre än dess spelare. I Extractions tutorial får du lära dig allt om att skicka ut drönare för att tagga fiender, att använda taktisk utrustning som rökgranater när du tar dig in i rum, och att smyga sig på fiender för att ta ner dem tyst. Det är också så jag spelar när jag innan release omöjligt kunde hitta någon att haka på. När det spelas som det är tänkt är Rainbow Six Extraction spännande och lite, lite läskigt. Men föga förvånande spelar inte folk Extraction som det är tänkt.
När du laddar in i ett uppdrag med FartSmeller_1337 och NinjaLover3425 kan du vara ganska säker på att de inte förstår innebörden av ”taktisk” i genren taktisk shooter. Nästan varje gång kommer de att spurta iväg åt varsitt håll, letandes efter uppdragets mål, spreja kulor i allt de ser, och väcka vartenda näste till liv som börjar pumpa ur sig fler fiender. Det hade väl inte varit helt katastrofalt om det inte vore för att din karaktär blir MIA om du ”dör”, och du sedan måste rädda hen i nästa uppdrag. Som om inte det vore nog – du blir dessutom av med erfarenhetspoäng och backar i levelframsteg när du spelar med dessa nötter till randos.
… Hur det oundvikligen kommer att gå…
Det är svårt att avgöra om Extraction har en oerhört brant stigande svårighetskurva ju längre in du kommer, eller om det beror på folks totala oförmåga att spela spelet ordentligt. Men åtminstone fyra av fem rundor har för mig slutat i katastrof.
Jag har haft kul med Rainbow Six Extraction, men aldrig i grupp. När jag spelar själv får jag en känsla av hur det är tänkt att spelas, men jag tror att det nästan är ett måste att ha två vänner som bestämt sig för att göra det ordentligt. I ärlighetens namn har jag inte nått endgame i Extraction, som är en svårare variant av de vanliga banorna, med nio istället för tre uppdrag. Jag kommer troligtvis aldrig att göra det heller, om jag inte mirakulöst trillar över två goda vänner som har tid när jag har tid.
… Och hur det slutar fyra gånger av fem.
Jag har ett tag trott att jag gillar möpigheten i Tom Clancyverse, men det skulle visa sig att det är specifikt The Division-spelen som klickar med mig. Det är tillräckligt med urban krigföring-runk för mig och jag behöver tydligen inte mer än så.
