Silhuetten av ett spel: Last War – ett riktigt (dåligt) spel

Det här är del två i serien, läs del ett här.

Det är inte utan att jag ställt mig själv frågan “varför kan de inte bara göra spelet?” när jag sett ännu en fejktrailer för Top War. Och jag vet så klart varför, det är lättare att fejka en trailer än att faktiskt utveckla ett spel. Uppenbarligen. Men samtidigt så är många av gameplay-koncepten otroligt simpla hyper casual-spel, och utvecklarna lägger ju uppenbarligen en hel del energi på att designa och animera fejkad trailer efter fejkad trailer. Kunde de inte bara styra om lite av den energin till att göra ett spel de faktiskt själv tycker känns värt att spela? För det är uppenbart att de inte har något förtroende för att folk skulle välja att spela spelet de faktiskt har utvecklat.

Och det verkar som att jag inte var ensam om att ha den tanken, för plötsligt raketade ett nytt spel upp på topplistorna som utlovade att faktiskt leverera på vad Top War lovat. Last War: Survival Game marknadsfördes explicit som en riktig version av spelet från de fejkade trailrarna. Och inte bara det, de marknadsfördes av Antony Starr, Homelander i egen hög person! Det är ju inte utan att man blir nyfiken.

Innan vi går vidare och diskuterar det faktiska spelet måste vi stanna en liten stund till på reklamen. För den är konstig. Antony Starr är central för hela kampanjen, reklamfilmerna är centrerade kring honom och hans bild tar upp nästan hela spelet hemsida och laddningsskärmen när man startar spelet. Och till skillnad från när exempelvis Pedro Pascal var med i reklamfilmer för Merge Mansion så är han inte där som en karaktär; han är där som Antony Starr. Det är vad andra karaktärer i reklamfilmerna kallar honom och på alla bilder av honom ser man hans namn och signatur.

Det är väldigt viktigt för företaget bakom spelet att vi ska veta att det är Antony Starr.

Vilket är varför det är jättekonstigt att Antony Starr, en stolt australiensare, talar med en amerikansk brytning. Jag förstår, som min kollega Glenn påpekade för mig, att han i viss mån är där som sin karaktär Homelander. Han är klädd som en superhjälte, de kallar honom för en superhjälte och när han blir arg så glöder hans ögon rött. De vill att man ska se på honom och tänka på hans ikoniska roll som Homelander. Men varken varken han eller spelstudion har rättigheter att använda den karaktären, så allt de kan göra är att hinta. Och om Antony slängde sig med vilda crikeys så hade han låtit mindre som Homelander.

Men varför inte då låta honom spela en roll? Skapa en hittepå-hjälte som han kan spela. Kalla honom Phonelander eller något. Att lägga så stor vikt vid att han faktiskt är skådespelaren Antony Starr gör det jättekonstigt att han sen uppenbarligen inte är skådespelaren Antony Starr. Det känns spontant som att kampanjen planerades av någon som inte visste att han var från Australien och fick panik när de upptäckte det.

Och det konstiga slutar inte där. Det som verkligen tar det här till en ny nivå är att spelet som skryter om att de gjorde de fejkade trailrarna på riktigt, också har fejkade trailrar.

Så chockerande är det väl kanske inte att Antony Starr inte faktiskt spelar spelet som han låtsas spela. Det är en reklamfilm, det är på låtsas. Men att de fortfarande använder sig av fejkat gameplay får mig att känna mig aktivt galen.

Till skillnad från Top War finns det i alla fall gameplay likt det man ser i trailern i spelet, men det är betydligt mer primitivt än vad de visar upp. Och det är framförallt inte vad man huvudsakligen gör i spelet. Ja, de har skapat ett spel som faktiskt innehåller delar där man går fram längs en väg och försöker göra sin armé större för att besegra fienderna som kommer mot en, men det blir snabbt tydligt att det inte är spelets fokus. Väldigt snabbt blir din lilla armé för svag för att klara banorna oavsett hur väl du spelar, och istället lägga majoriteten av speltiden på samma pisstråkiga basbyggande som i Top War. Basens alla delar måste uppgraderas för att armen ska bli starkare, något som kostar både resurser och tar tid. Men du vet väl att du kan betala för att bli klar direkt?

Och så har vi då naturligt glidit över på att diskutera Last War: Survival Game som ett spel, och inte bara en produkt. Och ja, vi kan ju utan större fanfar säga att det är ganska dåligt. Det är med en hårsmån bättre än Top War eftersom det faktiskt erbjuder någon typ av halvkul gameplay någonstans mitt i allt cyniskt bös. Men även om det vore bra nog att bära ett helt spel, vilket jag inte tror att det är, så överskuggas det av allt annat.

Grejen är att Top War inte uppfann gameplayet de fejkade i sina trailrar. Det finns en hel genre där man går längs någon slags väg och väljer mellan grindar att gå igenom, och jag har testat ett antal spel ifrån den sen tidigare. Och inget av dem har lyckats hålla mitt intresse under någon längre period.

Spelet innehåller ett alternativt spelläge, undanskuffat lite till sidan, som faktiskt erbjuder mer eller mindre vad trailern utlovat (minus den fräsigare grafiken). Frontline Breakthrough är en av de bättre versionerna av den här typen av spellägen som jag testat på, och ändå hinner jag tröttna bara ett tiotal banor in. Och om jag inte hade gjort det hade jag till slut nått en vägg där spelet inte lät mig fortsätta utan att interagera med alla spelets övriga mekaniker. För det är där spelet kan försöka lura mig på pengar, och det är i slutändan hela målet.

Last War är ett dåligt spel byggt av huvudsakligen dåliga delar, med några få delar som når upp till ”helt okej”.

Fast kanske har jag helt fel här. Spelet är trots allt bara dåligt om man bedömer det som en upplevelse menad att roa användare. Som en underhållningsprodukt. Och i mitt arbete med den här serien, främst när jag gjorde research för del tre, har jag insett att det kanske är jag som applicerar helt fel lins.

Spel som Last War behandlas inte av vanliga spelpublikationer. Du kommer inte se en recension av spelet på IGN. Istället omskrivs de på sajter som pocketgamer.biz och gamemakers.com, som absolut berör hur spelen är som spel, men främst fokuserar på hur de är som tjänster och produkter. För att citera en text från gamemakers.com, som vi kommer prata mer om i den tredje och avslutande delen av den här serien:

“The emergence of Last War: Survival Game is the latest proof that misleading user acquisition combined with genre-mashing can be a recipe for success. First Fun successfully executed this by establishing a tight loop between advertising and product – smoothly guiding players from the advertised hypercasual mechanic into the core game.”

Last War är inte ett dåligt spel. Det har tjänat jättemycket pengar.

Här skulle den här textserien kunna vara slut. Snyggt ihopknuten med en tankeställare om mobilspelsbranschen i stort. Men det var en sak jag inte kunde skaka ur huvudet. Last War visade sig vara likt Top War på så många sätt, från de lögnaktiga trailrarna till den tråkiga och antagonistiska speldesignen, till något så grundläggande som hur spelen ser ut. Så jag måste fråga: kommer de från samma utvecklare?

Följ med mig till vansinnets rand och vidare när jag försöker besvara den frågan i del 3!