För några år sedan visste många av er inte vilka vi på Svampriket är. Sedan dess har vi delat med oss en hel del av vår passion för spel, allmänt nörderi och förhoppningsvis också en stor del av oss själva. Nu när vi nått en punkt där i stort sett varje människa vi möter på stan känner igen oss är det läge att avslöja lite vad som försiggår bakom kulisserna, lite hemligheter. Hoppas det smakar.
För mig kommer Twisted Metal alltid vara spelet som visades upp istället för The Last Guardian på E3. Vi i Europa kommer troligtvis aldrig förstå seriens storhet i samma utsträckning som amerikanerna. Där har spelserien en marknad, en fanbase som otåligt väntat på nästa del.
Fire Gigas stoppade oss brutalt i vår framfart i senaste avsnittet. Nu är det dags att ta itu med honom. Vi gör det på bästa möjliga sätt; Grinding. Till ett montage.
Jag förstår att det är svårt, kanske omöjligt, att göra en uppföljare som är bättre än en bättre uppföljare. Den enda jag på tu man hand kan komma ihåg som lyckats avrunda en trilogi på värdigt sätt är Peter Jackson och då tog det som bekant en mindre evighet innan eftertexterna började rulla. Men det var ändå med lättnad som jag lämnade biografen. Allt löste ju sig, solen gick upp igen och Aragorn blev kung och sjöng en fin sång. (Texten innehåller milda spoilers om Mass Effect 3)
Lagom till att vi har fått lite vind i seglen så börjar det jävlas för oss igen. Kanske var vi trötta, kanske var vi ouppmärksamma, men i del sex av denna videoserie går det mesta helt fel.
Efter pizza och efter förra veckans framgångar fortsätter nu vår resa. Vi stöter på både superglada fiskar och jobbiga små dinosaurier. Och det går faktiskt ganska bra för oss.
Efter förra veckans motgångar finner vi äntligen lite vind i våra segel och avancerar genom vår första genomspelning av Secret of Mana. Vi tar oss framåt, även om det fortfarande är något haltande. Äntligen så är också ljudet på en vettig nivå, så från och med nu...
Jag kan nästan garantera att du sitter där du nu sitter och tror att det i dagsläget är omöjligt att resa i tiden, eller hur? Jag trodde också det, till den dagen då Syndicate från 2012 damp ner hos mig samtidigt som jag satt och spelade Syndicate från 1993. Visst hade detta varit betydligt mer anmärkningsvärt och häftigt om det hände mig redan under 1993, men nu ska vi inte fokusera på detaljer.
