1:a Maj tågade förbi nyligen och till hösten hägrar ”Supervalet”. I tider som dessa börjar jag bli väldigt fundersam och framförallt kan jag inte värja mig mot den kalla vind alla talar om. Den som drar genom Sverige, Europa, världen, märg och ben. Och den har gjort mig tyst och eftertänksam.
När gästkrönikan uteblev steppade Anna upp och illustrerade hur hon fostrat sin familj.
Kära läsare, lyssnare och tittare, det här blir mitt lilla tack för alla röster och allt stöd i Level7’s omröstning. Himlen borde vara evigt blå ovan era huvuden!
Det här är en present till er.
Påsken alltså. Vad är grejen där? Anders bad mig om en ”påskig” lista, hur skulle en sådan te sig? Ska jag lista de tio mest potenta häxorna i spelvärlden, granska vilken Chocobo som är fluffigast eller dra paralleler mellan Kratos resa i God of War II med Kristi död och återfödelse?
Mega Man dansar, Kratos hämtar tidningen. Zelda rensar avloppet. Det finns några få saker kvar som vi troligtvis aldrig kommer få se tv-spelskaraktärer syssla med. Här är den fjärde och för stunden sista delen i min serie av vardagshumor.
Serien fortsätter. In i sängkammaren, ute i klädbutiken, på badhuset, i mataffären och i det egna hemmet. Vardagliga problem för ovanliga individer.
Jag vet exakt vilken bild som tände mitt spelintresse på allvar, som fördjupade det och tog mig bortom Marios plattformar. Den bilden har jag sen sökt upp, skrivit ut, laminerat (laminering är den största kärleksförklaringen, det vet alla) och satt upp på min vägg, så att jag alltid ska kunna hitta tillbaka till det ögonblicket och den känslan.
Jag fortsätter här Softcore-serien om situationer vi tyvärr aldrig lär få se våra kära tv-spelskaraktärer hamna i.
